Djurgårdens boendestöd

Alltså, Djurgårdens Tommy Jacobson gnällde i Expressen häromdagen… Vilket bara kan uppfattas som en makalös fräckhet. Man ger någon ett finger och de vill ha hela kroppsdelen.

Enligt Bajen leker! finns det bara två alternativ för Djurgården:

1. Djurgården spelar där som bortalag. Det är det naturliga. Det är ju Hammarbys hemmaplan!

2. De ser sin (tillfälliga?) vistelse på Nya Söderstadion en form av fotbollens motsvarighet till boendestöd. (Vet du inte vad boendestöd är kan du googla det.) Som ett tillfälligt härbärge för en bostadslös. Ett socialt skyddsnät för de utsatta och medellösa.

Bajen Fans styrelse skriver bra om det här.

En frestelse svår att motstå

Man ska inte gå händelserna i förväg och man ska inte ta ut något i förskott.

Det vet jag efter att ha gjort det ganska många gånger. Ja, varje år faktiskt.

Ändå är det svårt att motstå frestelsen att göra det igen.

I samma stund som Gregg Berhalter tog med sig laget ut på en joggingrunda började den här förlamande svarta vintern släppa sitt grepp om själen. Ju mer han pratar, desto mer börjar vi tro att han är den frälsare som Tony Gustavsson, Thom Åhlund, Michael Borgqvist, Jesper Blomqvist, Roger Franzén och Roger Sandberg inte var.
Vad bygger vi egentligen den känslan på?
Att han stirrar stint i ögonen på den som intervjuar, utan att vika med blicke? Att han fortfarande är vältränad? Att han pratar ett annat språk?
Ja, i kombination med saker han säger: ”Acceptera aldrig en förlust!”, till exempel.Det är en bra utgångspunkt.

Det känns som att vi värvat bra men inte tillräckligt. Gregg vill ha ett par mittfältare till. Och varför inte en forward, som bostongurka på moset? Linus kan, liksom Hammarby, behöva en omstart.

Det är inte bara Berhalter som har något att bevisa…

Det enda vi vet är att vi inget vet. Och det börjar vi bli vana vid…

Hammarby fortsätter enträget att anställa tränare som inget har bevisat (som tränare). Det har pågått sedan Anders Linderoth lämnade klubben, och det behöver inte vara fel. Men i just vårt fall har det blivit fel. Väldigt fel. Och lite för många gånger.

Fast exakt var felet har legat är förstås svårt att sätta fingret på.

Tonys förutsättningar var nog inte de bästa, inte mot slutet, och de som kommit efter honom har kanske inte heller haft rätt förutsättningar (men i vissa fall hade det kanske kvittat om de hade haft Manchester Citys trupp att utmana Superettan med…)

Så många hade förutsatt att vi skulle leta efter ett rutinerat namn.

Vi fick Gregg Berhalter. En duktig före detta spelare som efter den aktiva spelarkarriärren i Europa ingått i LA Galaxys ledarstab.

Det kan ju vara kanon.Det kan verkligen det. Men ingen skulle väl bli överraskad om det inte blev kanon…om ökenvandringen skulle fortsätta… Det är lätt att förutse de reaktioner som kan komma: Alltså, ännu en oprövad tränare? Vad tänkte vi (ni) på?

Så. Det finns en risk. Det finns en uppenbar risk. Gregg Berhalter behöver inte vara fel – men det är en chansning och fan vet om vi är i en position där vi ska chansa?

Antagligen vet Grauers & co något som vi andra inte vet. (Att alla andra tackade nej, till exempel…)

Om man läser det Twitterflöde som uppstod efter presskonferensen i dag hittar man saker som:

• ”Jag gillar verkligen att vi får in lite amerikansk vinnarmentalitet i bajen. Välkommen Gregg!”

och:

• ”Har vi någon som är på #Arlanda och kan välkomna Gregg Berhalter?”

Det finns ingen anledning att hänfalla till den typen av idiot-optimism ännu. Hyllningarna får vänta men jag framför dem gärna framåt augusti, september… Hemskt gärna. Om man ska våga låta tankarna sväva i väg en aning så kan man väl hoppas och inbilla sig att amerikanen faktiskt ska lyckas sätta stopp för den loser-mentalitet som fått härja i truppen lite för länge.

Men jag har blivit lurad lite för många gånger av dem som styr klubben för att ta något för givet.

Välkommen ska han hur som helst känna sig, amerikanen. Men hyllningarna får vänta tills han förtjänat dem. Det kan uppfattas som snarstucket men man går bara i den fällan en eller två gånger. Man lär sig av misstagen…

Och just det: Det är inte bara Gregg Berhalter som har något att bevisa. Det har också de som anställde honom.

Vattenfestivalen i Jönköping

Ett citat från dagens Expressen:

”Med dånande musik och mäktiga fyverkerier välkomnades spelarna i HV 71 och Linköping – inför 19 000 åskådare på Elmia arena.”

Dessutom jublas det i artikeln över att en spelare blev så illa tacklad att han nästan svimmade.

Tja, lite lättklädda go-go-flickor på det och idrottsupplevelsen vore fulländad…

Om det nu inte framgick av ovanstående så kan vi väl kosta på oss att vara lite mer direkta: Modern elithockey är ett skämt. Påminner mer om avsomnade Stockholm Water Festival än idrott.

En nykter syn på saken

Det är lätt att det bär i väg med känslorna och förhoppningarna när Bajen presenterar nyförvärv.

Förra Silly Season var jag ganska övertygad om att de namn som kontrakterades inför säsongen skulle innebära avancemang. Visserligen hade vi en erbarmlig backlinje men förhoppningen var ju att vi skulle öka pressen längre upp på banan och på så sätt avlasta backlinjen i ett tidigare skede.

Och även om vi skulle släppa in ett och annat så skulle vi producera betydligt fler framåt.

Det blev inte så.

Ändå känner jag hur det rycker i känslosträngarna när Theorin och Lallet nu skrivit på.

Men man lär sig. Vi ska inte låta det bära i väg den här gången.

Det vi har fått är en mittback från Gefle och en kille som mot slutet av säsongen var bänkad i Degerfors.

Det är så man ska se det om man inte vill utsätta sig för risken att bli gruvligt besviken ännu en gång. Ett lite mer nyktert sätt att se på saken. Kalla det gärna självbevarelsedrift.

•••

En och annan har redan gett spelarna smeknamn. I min värld är det något man förtjänar eller arbetar sig till, inget man blir tilldelad som tallrikarna på en bricklunch.

11 i tabellen

Känslan sa att det skulle bli en seger, och den kom, även om det inte var lättvindigt. Men det var skönt att få sätta just Ängelholm på plats. (Stör mig fortfarande på deras vändning i premiären förra året…)

Stor glädje efter matchen, förstås. Och det kan ju bli så att det går lite över styr när lättnaden tar över efter en lång säsong av missräkningar.

Vi var bara två matcher från degradering och kval är lite som roulette.

Så det är förståeligt att lättnaden övergick i glädje.

Men så här dagen efter ska man inte glömma att Bajen kom på elfte plats i tabellen. En sådan placering motsvarar ju inte riktigt glädjescenerna efter matchen – även om de nu ska relateras till just den situationen och inte hela säsongen.

Man får ändå hoppas att de två avslutande matcherna var början på en vändning som fortsätter nästa år.

Hur det laget ser ut hoppas jag ingen kan veta i dag för det bör vara ett till hälften nytt lag.

Nästa år ska Bajen gå upp. Det finns inget annat.

Början på något nytt

Det var en Tweet som fick mig att se det. Matchen i morgon är inte slutet på tre värdelösa år. Det är början på en ny storhetstid.

“@ericophone: Idag är vi nostalgiska. Imorgon börjar vägen tillbaka. #guld2001 #bajen #hammarby”

Och ska man vara petig så kan det förstås vara så att den där nystarten kom redan i förra matchen, mot Jönköping. Det var vändningen. Och att Hammarby skulle förlora mot Ängelholm borta, det finns inte. Det blir seger.

Nu börjar det om…

Polisfrågan

Polisens beslut att ta betalt av aktiebolag som arrangerar till exempel fotboll är helt obegripligt. Det kostar 900 kronor i timmen per polis. Vem bestämmer hur många poliser som ska vara i tjänst? Aktiebolaget? Eller är det polisen själva som godtyckligt bestämmer hur mycket som ska faktureras?

Det kan också innebära att vissa lag favoriseras ekonomiskt eftersom de inte behöver budgetera för ovidkommande saker som poliser inför nästa år. Pengar som de kan använda för spelarköp.

I natt misshandlades en restauranganställd med ett järnrör, enligt IGchefen, vilket givetvis leder oss in på den oundvikliga frågan: Hur mycket ska polisen fakturera krogarna i city för att de ska upprätthålla lag och ordning där? För jag utgår ifrån att krogarna drivs som aktiebolag och inte ideellt?

Carin Götblads pressmeddelande hittar du här.

Inget att fira

Det är inte ofta man får uppleva sådana matcher.

Jag var helt inställd på att det här laget skulle vika ned sig igen, så som vi sett dem göra så många gånger tidigare i år.

Men nu lyfte man till en ny nivå. Vi har sett beslutsamheten glimta till periodvis under säsongen men den har allt som oftast överskuggats och brutits ned av den där tafatta osäkerheten som fått Monteiro att halka och Monday att snubbla i avgörande lägen.

Fortsätt läsa »

Ödesmatch? Nja…

Det har kanske hänt att det skrivits om ödesmatch någon gång då och då på den här sidan.

Ber om ursäkt för det.

Ska inte påstå att dagens match heller är en ödesmatch.

De kommande kvalmatcherna däremot – de är ödesmatcher i ordets egentliga bemärkelse.

Och att det blir kval, det är jag övertygad om. Det har laget har inte kapaciteten att vinna viktiga matcher.