1 mål på 10 allsvenska matcher

2007 alltså. För GAIS.

Å ena sidan… Det är ju ingen Charlie Davies vi får…

Å andra sidan… Och dessutom hade Davies det också ganska tungt i början.

Vad kan man förvänta sig egentligen?

Ingen aning.

Per Apelgren, styrelseledamot i Hammarby Fotboll AB, säger till Dagens Nyheter:

”Tobias har bra fysik och targetspelaregenskaper som är intressanta, en spelartyp som vi har saknat i Hammarby under senare år.”

Det gör mig lite orolig. Inte det han säger. Utan att han säger det.

Varför säger en styrelseledamot detta till Dagens Nyheter? Varför inte tränarna? De borde väl vara lämpligast att uttala sig om spelare och deras eventuella kvaliteter.

Tja, det kanske är så enkelt som att det var svårt att få tag i dem. Det kan finnas en helt naturlig förklarng.

Eller så finns det en onaturlig förklaring.

Gå och dö?

The Imposter

Det verkar som om Johan Nilssons blogg har tagits bort från Expressen…

Det sista som flimrade förbi i min ”reader” var ”Gå och dö, Judas”…

Och vi anar ju alla vad det kan ha handlat om, och om vem.

Varför uppmuntrar man supporterbloggar om supportrarna inte får vara just supportrar när de bloggar?

Kanske gick Johan över gränsen. Det är väl troligt, även om jag nu inte hann läsa den.

Patrik Ekwall har rätt i mångt och mycket av det han skriver – jag vill betona att jag tycker det – men på sätt och vis har det väl en supporters rättighet att leva lite i det blå. Eller… det gröna, menar jag. Men man behöver ju inte representera ”de mörka krafterna” eller försvara polismördare för det.

Som supporter håller man på ett lag oavsett vad som händer. Man ser världen från ett snävt grönvitt perspektiv. Till skillnad från en journalist som i en idealisk värld ska ha det diametralt omvända perspektivet.

Som Bajen-supporter förbehåller jag mig rätten att tycka att Eguren är en jävla fjant. En lättfotad clown som aldrig kommer att drabbas av värk i ryggen eftersom han inte har någon. Men även om jag inte skulle se världen från mitt eget, självvalda grön-vita perspektiv så kan jag väl tycka att även fotbollsspelare skulle kunna hålla sig med ett visst mått av grundläggande anständighet. Som de flesta andra i samhället gör.

Denna form av anständighet tror jag dock inte Patrik Ekwall är särskilt bekant med eftersom hans bransch fungerar precis som dagens fotboll: De blekta garnityren hoppar mellan uppdragsgivarna (kanaler, event-scener, företags-gig…) med två saker för ögonen: 1. Den egna karriären, och 2. Vilket belopp man kan fakturera… Och det kan man bara göra när man valt att inte stå för någonting.

Även supportrar förstår hur dagens fotboll fungerar. Och vi som håller på Bajen skulle väl ha kunnat acceptera att Eguren spelade i vilken liga som helst, för vilket lag som helst… utom just ett förortsgäng från Solna, och så Djurgården.

Ta en sådan som Laul. Tror ni att han skulle hoppa till Expressen om de viftade med en sedelbunt?

Troligen inte. Säker kan man inte vara men … jo, det kan man nog, förresten.

Vissa saker gör man bara inte. Men det gjorde Eguren. Och Ekwall vet nog med sig att det skulle han också kunna göra. Det är ur det perspektivet man läser hans bloggpost.

Rami filmar och frågar

Alltså, man undrar ju om inte Rami Shaaban håller på att utvecklas till en Bajens motsvarighet till Henrik Rydström. Men Rami är ju inte litteraturlärare. Så han må ju vara ursäktad att han använder mobilens video.

Det är helt okej.

Tidigare skrivna inlägg vittnar ju om en viss tafatthet med bokstävernas ordning.

Om den svåra konsten att välja rätt väg

Det är inte att överdriva om jag påstår att Bajen leker! varit en smula paralyserad, rent intellektuellt, och det tillståndet inleddes nog när det återstod tre, fyra omgångar av fjolårets allsvenska säsong. Kanske inleddes det redan när serien vände, eller efter möjligen rent av efter Elfborg borta…

Det kan väl egentligen kvitta.

Den intellektuella dvalan har blivit allt djupare under hösten och vintern. Och det har inte kommit signaler som fått oss att vilja vakna.

Men vi jobbar oss upp ur dvalan, sakta men säkert. Någon sammanfattning av de senaste månadernas permafrost (och vi syftar inte bara på den absolut klimatmässiga versionen) vågar vi oss inte på för risken är att vi då somnar om redan någonstans mellan ”Micke Andersson hoppar av” och ”Emil till Molde”. Kanske skulle vi orka hålla oss vakna till ”Igor till Ryssland” men till punkten ”Däremot ville ingen ha Monteiro så vi får dras med hans lön ett år till” skulle vi inte ta oss.

Vi har fått nya tränare. Länken till vänster går till en artikel på Expressen.se som är några dagar gammal. Men den gav mig hopp.

Och framför allt var det kanske Janne Mians ord som fick mig att återvända till verkligheten:

Är det ekonomisk kris så är det, men vad fan: Jag hör väldigt lite om strategi och vision. Ska vi behålla truppen eller värva? Blir det något läger? Man kan bara göra sitt jobb varje dag och hoppas att alla an- dra gör det också.

Läs framför allt den sista meningen en gång till.

Det är uppenbart att inte alla har gjort sitt jobb. Micke Andersson har definitivt inte gjort det, men vi ska ju vara medvetna om att det fanns en hel del som inte gjorde det före honom heller.

Nu är det snart årsmöte. Valberedningen kommer att presentera sina kandidater till olika poster. Och det är här jag tror att detta årsmöte kan komma att bli intressant. Vi vet väl alla att det har jobbat en hel del bakom olika kulisser – i många fall har det arbetats för Hammarbys bästa. IOch det kommer med stor sannolikhet att lanseras alternativ till valberedningens förslag.

Jag säger inte att dessa alternativ är bättre. Men de är definitivt värda att analyseras. Att lyssnas på. Inte minst eftersom de som redan är ”inne i systemet” inte har lyckas så bra.

Och vi behöver ju något nytt – men bara om det nya är bättre.

På den punkten är jag helt överens med Skarsgård när han säger:

Det viktigaste nu är att vi får ihop en kompetent styrelse. Jag blir galen om jag hör någon bli invald med motiveringen ”han är en riktig kis med stort grön-vitt hjärta”. Låt oss på läktaren stå för hjärtat, i styrelsen vill jag ha hjärnor. Bajen är ett av Sveriges starkaste varumärken. Jag vill se slipade ekonomer i styrelsen som ser till att utnyttja det på ett optimalt sätt.

Det kommande årsmötet kan bli helt avgörande för vilken serier Hammarby spelar i nästa år. Och året därpå.

Hammarbys Vänner – Hjälp oss hjälpa Hammarby Fotboll!

Detta är ett meddelande från Hammarbys vänner:

Vi i Hammarbys Vänner har valt att inte sitta med armarna i kors och se vår kära klubb Hammarby lida både sportsligt och ekonomiskt.
Nu har även DU chansen att hjälpa oss hjälpa Hammarby!

Allting du behöver göra är att ge Hammarbys Vänner kvalificerade tips på potentiella sponsorer. Du får två biljetter till valfri hemmamatch om företaget senare blir sponsor. Sänd omgående ett mail med ditt namn, potentiell sponsor och kontaktperson till hammarbysvanner@hammarbyfotboll.se så har du satt bollen i rullning. Vi skulle också vilja ber er skriva från vilken facebook/hemsida/blogg där ni först läste om vår kampanj då även de som hjälper oss sprida våra skall primeras.

P.S Ett stort tack till SamRev Revisionsbyrå som först köpt två sponsorspaket av oss för att stötta Hammarby Fotboll och för man därefter ger samtliga biljetter som ingår i paketen till Hammarbys Vänner och denna kampanj.

Följ Hammarbys Vänner och få uppdateringar om nya sponsorer och kampanjer

www.facebook.com/hammarbysvanner
www.hammarbysvanner.se
www.hammarbyfotboll.se/se/marknadsponsorer/hammarbysvanner/

Gå ut och var glad din jävel

Aftonbladet gör en poäng av att Michael Borgqvist och Jesper Blomqvist är AIK:are och Djurgårdare, och därför inte skulle accepteras av fansen.

Det är en långsökt poäng.

Någon som minns Roffe Z? Eskelinen? Danken? Bergstrand?

Alla kan få syndernas förlåtelse. Till och med en snubbe som alltid gömde händerna i tröjärmarna när kvicksilvret visade mindre än 10 plusgrader…

Jag är inte det minsta störd, så luttrad är man ju.

Tvärtom. Nöjd.

Nu ska jag gå ut och vara glad. Ett tag i alla fall. Det kan man väl unna sig. Nu har vi ju i alla fall tränare. Det är en bra början för en förening i ruiner.

Dödsstraff

Det finns både Djurgårdare och Gnagare runt omkring en. På jobbet, till exempel.

Och nu har jag ägnat några dagar till att grubbla över ett problem som måhända inte är något problem för de allra flesta men definitivt för mig.

Det är det där med att gratta gnagarna på jobbet. Kanske även Djurgårdarna.

Jag kan inte göra det.

För det känns ju lite som att gratulera en förespråkare av dödstraff till att någon just dömts till döden?

Det gör man ju bara inte.

Eller hur?

Djurgårdens ras

Det vore så klart bra om Djurgården gjorde Hammarby sällskap i Superettan. Inte bara för att den skadeglädje som följer på en sådan händelseutveckling skulle vara balsam på sorgen. Utan av rent ekonomisk, sportsliga och mediala skäl.
Om nu Hammarby och Djurgården skulle förmå att vara med i toppen av serien så skulle det kunna innebära två mycket laddade derbyn. Och när ett derby verkligen betyder något, till exempel en allsvensk plats, då kan det betyda publiksiffror på uppemot 30 000 och nödvändiga pengar på banken. För att nu inte tala om den mediala exponeringen. Den är också värd en del.
Därför önskar vi nu att Assyriska håller den ledning de har. Inte för att vi bryr oss nämnvärt om Assyriska. Utan för Hammarbys skull.

Jajamensan, fattas bara

Honom köper vi. Han kostar nog inte mycket. Dessutom vet vi redan innan vad vi får. Jag menar, har AIK lyckats ta sig så långt med en Dulee i laget, så…

Avgå alla!

Jaså, har alla redan avgått?

Jaha. Då så.