1-1 mot Varberg är en förlust

Det finns några tillfällen – vanligen matcher! – som man känner är lite mer avgörande och har lite större betydelse för säsongens utgång än andra.

Den oavgjorda matchen mot Ljungskile hemma är ett sådant exempel. Trots 30 avslut med en man mer på plan i en halvlek, lyckades vi inte få in bollen.

Dagens match mot Varberg var ett annat sådant tillfälle. Det blev 1–1. Det borde ha blivit 1-4.

Men Pablo passade vänligt målvakten när han borde bombat in en straffkvittering. Linus Hallenius kunde ha varit kyligare när han var ensam med en vilt sprattlande målvakt. (Hade han hållt inne skottet en tiondels sekund så hade målvakten legat i det blöta gräset…) Men han har antagligen inte det självförtroendet efter fyra bortkastade år i proffscirkusen. Ett öppet mål i Superettan borde han dock kunna placera bollen i.

En felaktig offside-avvinkning kan vi inte göra något åt.

Före dagens match, som jag förutsatte att vi skulle vinna, hade jag hoppats på att Ljungskile skulle slå Sundsvall i nästa match. Då hade vi och Ljungskile ryckt och all press hade hamnat på Sundsvall.

Nu tror jag det är bäst med ett kryss.

Det enda som gör den här kvällen uthärdlig är att också AIK förlorade mot ett lag från landet.

Också?

Ja,  1–1 mot Varberg känns onekligen som en förlust.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *