Straff på Söderstadion!

Jag tror inte mina öron!

I dag utdömdes en straff på Söderstadion till ett lag klätt i grönt och vitt.

Jag vet inte när det hände senast? Har det hänt?

Förmodligen, men det var på den tiden då domarna inte nödvändigtvis kände sig tvingade att visa sig ”starka” och överdrev toleransnivån för bortalagets försvarsmetoder eftersom de vill visa att ”de pallar med pressen”.

Klicka gärna på länken ovan. När vi sålt Lolo, Davies och Emil så är det de här grabbarna vi ska fylla på med.

Minsta möjliga marginal

bild-35Två saker som slår mig så här strax efter slutsignalen, varav en var lite överraskande eftersom man inte får uppleva detta när man är på plats. Jag talar om:

1. Att Tony var arg – han nästan grät av ilska över förlusten. Han var så bitter, han kokade. Detta får vi på läktaren sällan se. Bara läsa.

2. Att AIK:s supportrar och spelare var så glada. Häpnadsväckande glada. Jag har nog aldrig sett en läktare med så glada människor förr. Det var nästan lite genant. Det påminde om den där gången jag gav en gitarrplinkande uteliggare en femtiolapp; han gick fullständigt bananas. Han hade nog aldrig sett en femtiolapp förr. Och det är klart, AIK har ju inte vunnit ett derby mot Hammarby på ganska länge… Så många i klacken har nog inte fått uppleva hur det känns. Lyd därför ett gott råd: passa på att njuta för nu inleder vi en ny svit.

Och enligt Jens Fjellström råkade Hammarby än en gång ut för en felaktig avvinkning. Paulse var offside – men inte Sema, som stinsen vinkade för. Och han pratade om att AIK vann ”med minsta möjliga marginal”. Jag håller med. Och det är inte illa, med tanke på turbulensen i startelvan. Trots detta var vi bara ett felaktigt domslut från oavgjort.

Förresten… Det där lät bekant? Var har vi hört det förr?

•••

Men Faul har som vanligt inte fattat någonting. Visst, Faul, visst… Stockholmsderbynas tid är nog över. Säkert. Nu går vi in i Göteborgsderbynas era. Vi kanske redan är där? I dag kom det till exempel bara 23 000 och tittade. Trots solsken, 30 plusgrader och två lag i den absoluta toppen av allsvenskan. Det brukar väl Lättmjölk–Örgryte dra en regnig oktobereftermiddag, inte sant?

•••

En sak till, som inte har med dagens match att göra direkt – DN skrev så här häromdagen:

För några år sedan spelade alla lag i allsvenskan utom Djurgården 4–4–2. Nu är det andra sifferkombinationer som gäller. – I dag är det väl högst tre eller fyra lag som spelar med två forwards.

 

Jag bifogar en skärmdump från DN.se som kommentar till detta (kolla till höger…) Det är kanske lite för tidigt att döma ut 4-4-2?
bild-21

Livet knackar på min dörr

Okej. Där kom den. Den där obehagliga magkänslan. Den där lustfyllt obehagliga magkänslan.  Den som påminner om det där man känner strax innan man inser att en kraftig diarré-attack är på väg.

Regnet strilar utanför mitt fönster, molnen hänger blytunga över grannens tak, termometern snuddar vid permafrost och… åh, vad jag önskar att jag fick frysa skiten ur mig på Råsunda i kväll. Att jag fick skrika av ångest och oro, av glädje eller frustration.

Men i dag går det inte. Det som kallas livet kom i vägen.

Fan. Fan. Fan.

Oavgjort vore ett mirakel

Atmosfären vibrerar… av spänning, nervositet, oro, dramatik, ångest, förhoppningat, förväntningar….

Not.

Ungefär så antar jag att det är i Göteborg varje gång två lag från den byn möts. Lite lätt avslaget, sådär. Det finns derbyn, och så finns det Göteborgs-derbyn. Det senare har inte mycket med den äkta varan att göra.

Ändå: AIK-HIF är lite av ett Göteborgsderby, faktiskt. Om vi säger så här: Kvällstidningarna gör inga feta bilagor i dag, direkt.

Jag ser inte fram mot dagens derby. Men jag fruktar det inte heller. Gudarna (det vill säga disciplinnämnden, finanskrisen eller domarna) har inte varit nådiga mot Hammarby denna vår. Därför förväntar jag mig just ingenting av matchen mot AIK. Förlorar vi är det bara logiskt (och helt i linje med Disciplinnämndens strategi). Det är ingen katastrof. Alla poäng är förvisso lika välkomna men just dessa tre poäng tillhör inte de mest lättfångade eller givna eller ens troliga i årets serie.

Det jag är mest rädd för är att det blir fritt fall.

Skulle vi vinna så är det ett mirakel (och då kommer alltför många i sann Bajen-anda att börja räkna hur många poäng vi har upp till Elfsborg och Gbg). Men laget är för ungt, för orutinerat, för att jag ska ha ens de ringaste förhoppningar om framgång i kväll. Sju ordinarie spelare kan saknas. Och då ska vi komma ihåg att laget redan med dessa spelare på plan hade det jobbigt mot till exempel Gefle.

Det hade å andra sidan AIK också. Som i vanlig ordning alltid hittar något att gnälla över.

Förresten, skulle vi få oavgjort är det också ett mirakel.

7 poäng

Tillbaka efter några dagars semester vill jag bara summera de tre senaste omgångarna så här:

7 poäng mot det motståndet – det hade jag köpt rakt av, vilken säsong som helst. Just i år råkar det vara ”krissäsong” och då är det ju förstås extra starkt. Vi glömmer inledning på serien, utom Djurgårdsmatchen, och så tar vi det härifrån.

Välkommen Filip

Filip Almström Tähti.

Lägg det namnet på minnet.

För med det oflyt vår förening har just nu så kommer han antagligen att hoppa in på vänsterbacksplatsen redan i morgon, någon gång i andra halvlek sedan Emil Johansson fått en bristning i låret och Monday burits ut på bår efter en armbåge från Tommy Jönsson. (Eftersom domaren såg armbågen men valde att inte blåsa så slipper Tommy Jönsson fem matchers avstängning. Det är nämligen ”praxis” i sådana här sammanhang.)

Lördagens match mot Halmstad känns lite som HTFF mot Halmstad.

Söndra & härska

När en ny chef tillträder sin post så vill han gärna ha bort den person som befinner sig närmast under honom i hierarkin. Denna person är ofta den som har mest kunskap om företagets (eller klubbens) struktur och kan därför ifrågasätta den nya chefens motiv och medel.

Jag vet inte varför jag kom att tänka på det när jag läste detta.

Det var nog bara en slump.

Någon där uppe gillar inte Hammarby

Ensam på ett hotell i en stad där jag inte vill vara fördriver jag tiden med att lyssna och titta på Charlie Davies.

Han säger en sak som är intressant:

Att någon i Disciplinnämnden, aka ”Tallingers maffia”, inte gillar Hammarby; att Hammarby alltid får hårdare straff än andra. Eller så får Hammarby straff när andra slipper (inte straffar på plan, dock). Charlie Davies pratar om smällen han fick av Augustsson i Elfsborgs-matchen i fjol. Som givetvis inte renderade i någonting.

Och varför skulle det inte kunna vara så?

Sverige – och svenskarna! – är inte felfria eller oantastliga. De som åtnjuter vårt förtroende på olika hedersposter är kanske inte så ojäviga som vi tror. Vi hör om ”gode män” som blåser sina skyddslingar på pengar. Fiffel i bostadsköer. 

Jag tror att den som granskar den där disciplinnämnden kan upptäcka något som kan bli en parallell till Pirate Bay-domen med en en nämndeman och en domare som uppenbart partiska.

Det är till exempel helt sjukt att nämndens regler inte är offentliga. Det är som att ha en lagbok men man berättar inte vad som står i den. Det är så långt ifrån ett demokratiskt beteende man kan komma. En jury som smusslar och inte vågar redovisa hur de resonerat eller varför de gjorde det.

De hänvisar bara till praxis.

”Praxis”, för resten… Ordet betyder sedvänja eller konvention. Det innebär ju att det måste ha hänt tidigare. Så säg mig: När blev någon senast avstängd fem matcher för något liknande?

•••

En sak till: Hade jag varit Michael Almebäck skulle jag ha tänkt mig för innan jag satte mig i den buss som ska ta Örebro till Söderstadion nästa gång. Hade jag varit Almebäck skulle jag sjukanmält mig. Eller sett till att bli avstängd. För Almebäck kommer inte att lämna Söderstadion utan psykiska men.

Hajja vad han kommer att få utstå efter sitt 1) fula spel och 2) allt detta gnällande…

Spela gärna som du gör – men gnäll inte om det slår tillbaka!