Färdigsnackat?

Kan detta stämma?

Då säger min omedelbara magreaktion att det kanske var tvunget.

Nu är det allvar. Det är en tydlig signal till alla inblandade.

Nu är det färdigsnackat, typ.

Nu måste den ändlösa strömmen av ord ersättas av handling.

Ändå… Tony har inte lyckats så bra med att ta över efter Linderoth.

Men vi har en känsla av att han skulle kunna lyckas, i en annan omgivning. Med andra förutsättningar.

Men nu behöver vi en tränare som kan lyckas med det han har.

Thom Åhlund?

Han som i mars 2007 sa:

Jag har haft ett energiläckage. Jag köper inte den riktning som Hammarby har tagit och har därför bett om att bli entledigad.

Det ska bli intressant att se vilken riktning Bajen tar nu. Och följande färska citat från officiella låter oss förstå att vi inte ska hälsa tränarbytet med naivt jubel:

”…jag har inget revolutionerande att komma med. Jag kommer att bygga vidare på det som Tony och ledarstaben jobbat med…”

Laitinens insikt

Om man hade varit konspirationsbenägen så hade man ju misstänkt att allt inte stod riktigt rätt till i matchen mellan Sirius och Assyriska.

5–0?

Det är alltså som om Bajen hade slagit Kalmar med samma siffror. Och den tanken går inte ens att föreställa sig – även om jag gjorde det häromdagen. Och även om det kunde kännas som en ”öppen” match en stund… Men det var tankefrukten av ett Bajen som inser vad det handlar om; ett fiktivt scenario som sprang ur ungefär samma insikt som Haris Laitinen redogjorde för i TV4: Resonemanget gick ut på att det är vuxna män som utgör laget och att de borde kunna inse att de kanske inte kan spela så som de vill göra för att samla ihop de där sista poängen som behövs för att de senaste årens allsvenska stabilitet inte ska vara utplånad.

Jag vet inte men det kändes kanske som att det där med ”vuxna män” även inbegrep Tony G. Vi kanske ska lägga den invecklade fotbollsteorin åt sidan för stunden och återgå till fotbollens bread´n´butter. Förstör spelet. Jaga enstaka pinnar. Blir det fler än en är det bonus.

Och att döma av vad Tony sa på presskonferensen så… eh, finns det hopp:

– Vi jobbar på det och vi vet om att det är stadigt jobbigt. Så länge jag vet att jag gör allt som står i min makt så sover jag rätt gott om natten. Det gäller att fortsätta kriga och spela cyniskt, vi måste gå in och kötta och peta in några enkla bollar, precis som i derbyt mot Djurgården. Visst vill vi vinna mot Kalmar, men det är svårt på bortaplan. Det är mot lag som BP, HBK och Gais vi ska ta poängen.

I dag kan Djuren vara en poäng efter oss. I dag får vi se om inställningen mot IFK Lättmjölk var ”a flash in the pan” eller om våra antagonister på andra sidan stan kommit till en mer djupgående insikt.

Förresten: Det blev inte straff när Rafael krokades i Kalmars straffområde.

Oskadeglädje

Hammarbys officiella gräver djupt för att hitta en positiv vinkel inför Kalmar-matchen…

Hammarby är bra på en sak – att tidigt plocka av spelare som har skadekänning. På så sätt undviker man att skadan förvärras.

Ja ja, alltid något.

För övrigt känns det som att det kan vara dags för ett trendbrott mot Kalmar nu. Det bara känns, liksom.

Känner du också det?

Vi ser fram emot domarnas Silly Season

Förlåt att vi lossnade från jorden en stund i eftermiddags. Men vi fylldes i ett aningslöst ögonblick av en till sturskhet gränsande förhoppning om ännu en allsvensk säsong. Vi är nu bara 4, inte 8 poäng före Djurgården, som i dag tog 0,33 poäng mer än de brukar göra i en enskild match.

(Om vi räknat rätt, vilket man aldrig ska ta för givet.)

Och Örgryte ångar på som en hostande Ford Escort –77 i de bakre regionerna. Det krävs förvisso ganska många ribbträffar och skott innan de gör mål… men de gör åtminstone mål. I alla fall i dag.

Det gör inte vi. Inte för att vi inte kan utan eftersom Jonas Eriksson inte tillåter Hammarby att göra mål.

Vi hade behövt det där felaktigt bortdömda målet. Men det finns inte ork att häva ur sig ännu en litania om att allt är domarens fel. Men det bör ju påtalas, inte negligeras, om det nu ska bli någon ändring på eländet.

Allt är ju domarens fel men det håller på något sätt på att bli ett normaltillstånd, inget extraordinärt. En feldömd straff här, ett bortdömt mål där…

Jo, förresten; jag orkar nog:

Det kan vara en sammansvärjning, en konspiration, en domarkupp… vad fan som helst egentligen… men det känns inte längre som att det är någon mening att påtala det faktum som gör de allra flesta nu är het uppenbart: Domarna klarar inte av att döma. De chansar. De viftar och blåser och pekar och gör falun gong. Men döma, det kan de fan inte.

Bajen leker! plågas givetvis av känslan att deras inkompetens drabbar Hammarby mer än andra. Det drabbade Halmstad också i dag, det noterade vi (bollen var inne!). Men det målet hade ändå bara varit ett tröstmål. Hammarby har drabbats i skarpa lägen, misstagen har kostat poäng.

Djurgårdens boll var däremot inte inne och som Hammarbysupporter förvånas man ju oerhört över att domaren inte blåste mål där. Ett korrekt domslut i vår favör. Man bara gapar…

Nä: Åt helvete med domarna, och åt helvete med Hugosson (att de alltid gör sitt livs räddningar mot just Bajen, just i år… Det måste också vara någon konspiration). Vi behöver kämpa oss igenom några matcher till, grisa till oss några nödvändiga poäng. Sedan kommer en ny säsong – med helt nya proffsdomare.

Jag ser fram emot domarnas Silly Season. Hoppas Eriksson hamnar i den isländska ligan.

För att nu inte tala om den där jävla Strömbergsson (jo, han kan gott få en omgång skit till)…
Har de en liga i Andorra? Och använder de sig i så fall av domare?

Sälj honom för en tub raketost!

Avgörandets stund, I

Det känns som en viktig dag i dag. Viktigare än de till formatet blygsamma ”förhands” som dagens papperstidningar bjudit på…

I dag kan bottenstriden avgöras. I alla fall kan lagen som är indragna i den skiljas åt av ett poänggapens Grand Canyon.
Om Djurgården förlorar mot Lättmjölk… Om Hammarby vinner borta mot Jävle…
Då skiljer åtta poäng oss och Djuren åt.
Det är tio omgångar kvar och statistiskt räcker inte omgångarna då till för att DIF ska hinna i kapp oss. De tar i snitt 0,77 poäng per omgång.
Fast det är ju bara statistik.
Men inget jag sett av spelet talar för att Djurgården ens ska göra ett mål till i årets allsvenska.
På papperet är Jävle borta en ungefär lika svår match som Göteborg hemma.

Jävle är förvisso ett mittenlag men det är ett mittenlag som slagit Ellos (borta!). De har kryssat Kalmar x 2 (borta, hemma). De slog AIK (hemma). De slog Örebro (hemma). Och de har hemmaplan i kväll.

Å andra sidan fick de bara oavgjort mot Örgryte (någon som känner igen det?). De fick stryk av Trelleborg (borta). Och de fick bara oavgjort mot Djuren (borta). Och Yannick Bapupa spelar inte.
Det finns alltså hopp. Det är inget Lazio vi möter…

Och om det går som vi hoppas har vi åtta poängs avstånd till de då redan avsågade lagen under strecket.
Sedan ska vi bara trycka ner GAYS eller BP i den tabelldel de hör hemma i.

Sedan… sedan… kan vi börja planera för hur vi ska vinna allsvenskan nästa år.
Jag antar att direktör Andersson har en plan för det?

Och vad rubriken anbelangar så är jag rädd att vi får leva med den ett tag. I dag ”I”. Om några veckor har vi kommit till ”X”.

Solna-vadå?

Solna-takter?

REDIGERAD:

Den här blev obegriplig i samma sund som Jennifer Wegerup bytte ut det här:

Och även om Hammarbys klack skrek ”Solna-takter” om Stefan Ishizaki så talade dennes frispark för sig själv, liksom straffen han satte.

Mot det här:

Och även om Hammarbys klack skrek ”Solna-tattare” om Stefan Ishizaki så talade dennes frispark för sig själv, liksom straffen han satte.

Vad var det nu Laul skrev häromdagen? ”Att dölja en miss med en omskrivning av historien”, eller något i den stilen. Det kanske inte går att applicera här, men nästan.