Förstärka

Ja, det är ju så gott som klart att vi åker ur, och då tänker man lite på framtiden.

Går man igenom säsongen som snart avverkats så står det ganska klart att det var länge sedan vi föste ut en så usel trupp för att spela allsvensk fotboll.

Faktum är att årets Bajen förmodligen är ett av få nedflyttade allsvenska lag som måste förstärka för att spela i Superettan.

Givetvis beroende på målsättningen. För den måste väl vara högre än den slentrianmässiga ”att komma bland de fyra bästa”. Den målsättningen brukar ju för övrigt inte vara annat än önskedrömmar.

Inför matchen mot Gnaget – det sista halmstrået – vill jag uppmana lagkamraterna att inte titta på Rami på träningarna. Fan vet vad han ådrar sig då…

Affärsvärlden

I kväll sänder vi en tacksamhetens tanke till Michael Andersson, VD i Hammarby Fotboll, som på ett mycket framgångsrikt sätt har sanerat klubbens ekonomi.

Tack Michael. Det gjorde du bra.

Något annat?

Nja, det skulle kanske vara det då Bajen torskade med 1–0 i Halmstad i kväll. Men det är ju mer sekundärt. Det viktiga är att ekonomin ser bra ut. Trots att Bajen avslutade med åtta forwards så hade vi inte ett skott på mål. I alla fall inget som är värt att kallas skott. Det är mycket knallpulver i truppen just nu. Det vi ställer på planen har andra allsvenska lag på bänken. De andra har vi sålt.

Men vi ser fram emot bokslutet.

Vilken soppa

Häromdagen skrev Mats Olsson så här i Expressen:

Den som efterträder Lars Lagerbäck har en stor uppgift: Komma överens med Zlatan Ibrahimovic.
Han är en av världens bästa spelare och det gäller att få ut så mycket som möjligt av honom.

Vi som just sett Sverige–Albanien förstår ju att en spelare som Marcus Berg antagligen kommer att vara långt viktigare än Zlatan i det långa loppet. Berg är en spelare som gör mål utan krusiduller. Utan att han behöver en målchans. Utan hjälp från omgivningen. Zlatan hänger kassar men han gör det (vanligen)  i en begåvad omgivning.

Och det Zlatan säger om allsvenskan (här till exempel, och här)  förstärker bara vårt intryck av att han är mer lämpad att spela fotboll (i en begåvad omgivning) än att  förklara hur saker och ting egentligen hänger ihop. Zlatan var en talang. Men de som inte är lika stora talanger vinner ingenting på att jaga ut i Europa. Dessutom spelar Anders Svensson i Allsvenskan och han lyckades ju göra det som Zlatan inte lyckades med mot ett skitlag som Albanien.

Och?

Varför börja i den änden efter ett litet uppehåll?

Tja, kanske för att skjuta det tråkiga framför sig. Vi människor fungerar ju så. Ingen som följer Bajen torde han undgått att vi hamnat i ett tillstånd av permafrost. Och då menar jag inte bara klimatmässigt.

De började med att vår förste ordförande i år (Jan Friedman) avgick på grund av hot från idioter (och nu menar jag IDIOTER) och fortsatte via bajskorvar i buss innan vi hamnar i Charlies bilolycka…

Detta år finns ingen ände på eländet. Sparkad tränare. Ytterligare en avhoppad ordförande. Och det finns mycket däremellan som är… om inte katastrofer så i alla fall uppseendeväckande.

Vi garvade ju lite när Castro lirade korpfotboll med hood över huvudet. Men det där leendet stelnade när Carlos gjorde samma sak.

Och lika omdömeslös är disciplinnämnden, även om just deras förvirrade tillstånd inte bara gått ut över Bajen. Man dömer böter för att någon tar ställning för en fängslad journalist men ser mellan fingrarna för dem som hyllar en av de mest korkade människor som med släpande steg och gapande mun tagit sig fram på denna jord: Jackie Arklöv. Vi pratar nu om en färgad snubbe som gick med i någon nationaldemokratisk jävla samling.

Disciplinnämnden tycker det är okej att flytta målstolpar och att använda spelare utan uppehållstillstånd. Men man får inte framföra åsikten att Eritrea borde släppa Dawit Isaak? Han skriver vettigt om det.

Den här säsongen är en sådan soppa att det övergår ens förstånd. Det är öppna brev från alla möjliga håll: Guldhjältar, avgångna ordföranden och på toppen av all dynga alltså denna disciplinnämnden vars agerande är lika förvirrat som de så kallade ”rötäggens”… Nu förstår vi plötsligt hur man kunde stänga av Charlie i fem matcher för en armbåge som ingen såg och som ingen fortfarande har sett. Utom Almebäck. Och ingen vet om den var avsiktlig eller ej.

• En bra sak i alla fall. En talang släpps fram. I och för sig är Sebastian Bojassén 24 år.

• För övrigt var Tony G utmärkt som expertkommentator mot Danmark. Men det där snacket är nog bättre på tränarutbildningar än inför matcher.

• Bajen leker! tror fortfarande på seger mot HBK och, om vi tar den, då tror vi också på minst oavgjort mot Gnaget. Vilket ju vore dubbel lycka. Fast det är klart… om det onämnbara skulle hända mot HBK, då tror vi lik förbannat på seger mot Gnaget.

• Och med lite perspektiv… vi borde ju ha anat vartåt det barkade när Strömbergsson som ende person i Sverige såg två straffar i Borås i första omgången. Vägen var ju utstakad redan då!

Vi valde väl att blunda, antar jag.

Stolpe ut

Det här ser jag inte som en seger, även om man kan vara skeptisk och ifrågasättande till vad styrelsen gör och inte gör. Men det är på årsmötet man avgör vilka som ska förtjäna en styrelsepost och vilka som inte gör det.

Det är inget som smygande figurer i höstmörka kvällar ska avgöra. Det här var ett stolpskott för demokratin. det kan vi väl enas om?

Slutet gott?

Glädje? Nja, jo, kanske.
Lättnad? Mer det, kanske.
Det var skönt att se att de kunde vinna. Att de kunde göra mål. Att de verkligen ville vinna.
Men – faktum kvarstår: Det är 5 poäng upp till BP, och jämfört med 8 eller 6 så är ju 5 att föredra, och vi har två lag bakom oss varav ett verkar vara i form. Jag har aldrig sett Kalmar sämre än mot Örgryte.
Djurgården verkar däremot ha tappat den form jag fruktade att de hittat. 0–0 mot Trelleborg smälte som sockervadd i munnen.

Vi ska slå Halmstad efter Danmarksmatchen. BP har Örebro, Djurgården möter Häcken och Örgryte Helsingborg.
Vi har den på papperet lättaste matchen. Men utan Igor.
I omgången därpå stöter Örgryte och Djurgården på varandra – får man hoppas på oavgjort? – och då MÅSTE vi slå AIK hemma (fast borta). Vi måste för att hålla avståndet nedåt men också för att det onämnbara inte ska inträffa.

Vi kan faktiskt rycka fem poäng i de kommande omgångarna. Och då kan det bli så att två stockholmslag faktiskt får lämna Allsvenskan – men inte vi…

Det är högst osäkert om BP tar en enda poäng till i år (Örebro, IFK Göteborg, Gais (b), Malmö (b))

Örgryte  har inte heller en enkel avslutning (för inte kan de väl spela som mot Kalma’ resten av året?) med Helsingborg (h), Djurgården (b),  Elfsborg (b)

och Gefle (b) att möta.

Djurgårdens schema ser enklare ut – men Kalma’ i sista matchen kan bli tufft, särskilt om vi gör vår plikt mot Gnaget. Och om Lättmjölk gör det de ska mot BP. Det är således bra om både Kalma’ och Lättmjölk har tätkänning.

Det kan bli raffinerat, det här.

•••

Är det inte lite underskattning av SvD att ”bara” skicka en TT-reporter till Söderstadion?

•••

Simon Helg… äntligen infriade han det vi tyckte oss se när han kom. Jag hoppas han får utvecklas i Allsvenskan. Med oss, alltså…

Vinnarskallar?

Det är nu man tänker på styrelsens målsättning inför säsongen: Att komma bland de fyra bästa. Risken är, vilket är uppenbart för var och en, att vi kommer absolut sist. Inte bland de fyra sista utan tvärsist. Det var det nog inte många som förutsett. Jag brukar alltid tippa Bajen som vinnare och en enda gång har jag fått rätt. Det var ett mirakel.
Men jag har inte den insyn i verksamheten som en representant i styrelsen har. Och om man begriper så lite om fotboll att man tror att man ska komma bland de fyra bästa samtidigt som man säljer det bästa man har… då vet jag inte om man ska sitta i en fotbollsstyrelse.
Med nuvarande övergripande målsättning, att ha så låga lönekostnader som möjligt, så vet jag inte om det finns en realistisk chans att återvända till Allsvenskan inom överskådlig tid.
För det är ju så att det där med sportsliga målsättningar, vilket torde vara föreningens kärnverksamhet, verkar ha hamnat helt i bakgrunden. Man slänger ur sig något helt verklighetsfrånvänt, typ ”bland de fyra bästa”, och säljer sedan de spelare som är nyckeln till den sportsliga målsättningen.
I dag är det det ekonomiska resultatet som är det viktiga. Att klara elitlicensen. I vilken division man gör detta verkar vara egalt.
Vi har fortfarande chansen att klara av en omvänd variant på styrelsens mål, att ”komma bland de fyra sämsta”, men då krävs det nog att de lågavlönade (antar jag?) restprodukter som utgör dagens Hammarby visar att det faktiskt finns en anledning till att de en gång valde att satsa på en karriär som fotbollsspelare.
Finns det någon vinnarskalle i laget? Finns det någon stolthet? Finns det någon som hatar att förlora?
Och då menar jag verkligen hatar.
Eller har det blivit en vana? Något som är lite tråkigt men som är glömt när man drar igång FIFA Soccer på Playstation ett par timmar senare?