Dödsstraff

Det finns både Djurgårdare och Gnagare runt omkring en. På jobbet, till exempel.

Och nu har jag ägnat några dagar till att grubbla över ett problem som måhända inte är något problem för de allra flesta men definitivt för mig.

Det är det där med att gratta gnagarna på jobbet. Kanske även Djurgårdarna.

Jag kan inte göra det.

För det känns ju lite som att gratulera en förespråkare av dödstraff till att någon just dömts till döden?

Det gör man ju bara inte.

Eller hur?

Djurgårdens ras

Det vore så klart bra om Djurgården gjorde Hammarby sällskap i Superettan. Inte bara för att den skadeglädje som följer på en sådan händelseutveckling skulle vara balsam på sorgen. Utan av rent ekonomisk, sportsliga och mediala skäl.
Om nu Hammarby och Djurgården skulle förmå att vara med i toppen av serien så skulle det kunna innebära två mycket laddade derbyn. Och när ett derby verkligen betyder något, till exempel en allsvensk plats, då kan det betyda publiksiffror på uppemot 30 000 och nödvändiga pengar på banken. För att nu inte tala om den mediala exponeringen. Den är också värd en del.
Därför önskar vi nu att Assyriska håller den ledning de har. Inte för att vi bryr oss nämnvärt om Assyriska. Utan för Hammarbys skull.