Gå och dö?

The Imposter

Det verkar som om Johan Nilssons blogg har tagits bort från Expressen…

Det sista som flimrade förbi i min ”reader” var ”Gå och dö, Judas”…

Och vi anar ju alla vad det kan ha handlat om, och om vem.

Varför uppmuntrar man supporterbloggar om supportrarna inte får vara just supportrar när de bloggar?

Kanske gick Johan över gränsen. Det är väl troligt, även om jag nu inte hann läsa den.

Patrik Ekwall har rätt i mångt och mycket av det han skriver – jag vill betona att jag tycker det – men på sätt och vis har det väl en supporters rättighet att leva lite i det blå. Eller… det gröna, menar jag. Men man behöver ju inte representera ”de mörka krafterna” eller försvara polismördare för det.

Som supporter håller man på ett lag oavsett vad som händer. Man ser världen från ett snävt grönvitt perspektiv. Till skillnad från en journalist som i en idealisk värld ska ha det diametralt omvända perspektivet.

Som Bajen-supporter förbehåller jag mig rätten att tycka att Eguren är en jävla fjant. En lättfotad clown som aldrig kommer att drabbas av värk i ryggen eftersom han inte har någon. Men även om jag inte skulle se världen från mitt eget, självvalda grön-vita perspektiv så kan jag väl tycka att även fotbollsspelare skulle kunna hålla sig med ett visst mått av grundläggande anständighet. Som de flesta andra i samhället gör.

Denna form av anständighet tror jag dock inte Patrik Ekwall är särskilt bekant med eftersom hans bransch fungerar precis som dagens fotboll: De blekta garnityren hoppar mellan uppdragsgivarna (kanaler, event-scener, företags-gig…) med två saker för ögonen: 1. Den egna karriären, och 2. Vilket belopp man kan fakturera… Och det kan man bara göra när man valt att inte stå för någonting.

Även supportrar förstår hur dagens fotboll fungerar. Och vi som håller på Bajen skulle väl ha kunnat acceptera att Eguren spelade i vilken liga som helst, för vilket lag som helst… utom just ett förortsgäng från Solna, och så Djurgården.

Ta en sådan som Laul. Tror ni att han skulle hoppa till Expressen om de viftade med en sedelbunt?

Troligen inte. Säker kan man inte vara men … jo, det kan man nog, förresten.

Vissa saker gör man bara inte. Men det gjorde Eguren. Och Ekwall vet nog med sig att det skulle han också kunna göra. Det är ur det perspektivet man läser hans bloggpost.

Om den svåra konsten att välja rätt väg

Det är inte att överdriva om jag påstår att Bajen leker! varit en smula paralyserad, rent intellektuellt, och det tillståndet inleddes nog när det återstod tre, fyra omgångar av fjolårets allsvenska säsong. Kanske inleddes det redan när serien vände, eller efter möjligen rent av efter Elfborg borta…

Det kan väl egentligen kvitta.

Den intellektuella dvalan har blivit allt djupare under hösten och vintern. Och det har inte kommit signaler som fått oss att vilja vakna.

Men vi jobbar oss upp ur dvalan, sakta men säkert. Någon sammanfattning av de senaste månadernas permafrost (och vi syftar inte bara på den absolut klimatmässiga versionen) vågar vi oss inte på för risken är att vi då somnar om redan någonstans mellan ”Micke Andersson hoppar av” och ”Emil till Molde”. Kanske skulle vi orka hålla oss vakna till ”Igor till Ryssland” men till punkten ”Däremot ville ingen ha Monteiro så vi får dras med hans lön ett år till” skulle vi inte ta oss.

Vi har fått nya tränare. Länken till vänster går till en artikel på Expressen.se som är några dagar gammal. Men den gav mig hopp.

Och framför allt var det kanske Janne Mians ord som fick mig att återvända till verkligheten:

Är det ekonomisk kris så är det, men vad fan: Jag hör väldigt lite om strategi och vision. Ska vi behålla truppen eller värva? Blir det något läger? Man kan bara göra sitt jobb varje dag och hoppas att alla an- dra gör det också.

Läs framför allt den sista meningen en gång till.

Det är uppenbart att inte alla har gjort sitt jobb. Micke Andersson har definitivt inte gjort det, men vi ska ju vara medvetna om att det fanns en hel del som inte gjorde det före honom heller.

Nu är det snart årsmöte. Valberedningen kommer att presentera sina kandidater till olika poster. Och det är här jag tror att detta årsmöte kan komma att bli intressant. Vi vet väl alla att det har jobbat en hel del bakom olika kulisser – i många fall har det arbetats för Hammarbys bästa. IOch det kommer med stor sannolikhet att lanseras alternativ till valberedningens förslag.

Jag säger inte att dessa alternativ är bättre. Men de är definitivt värda att analyseras. Att lyssnas på. Inte minst eftersom de som redan är ”inne i systemet” inte har lyckas så bra.

Och vi behöver ju något nytt – men bara om det nya är bättre.

På den punkten är jag helt överens med Skarsgård när han säger:

Det viktigaste nu är att vi får ihop en kompetent styrelse. Jag blir galen om jag hör någon bli invald med motiveringen ”han är en riktig kis med stort grön-vitt hjärta”. Låt oss på läktaren stå för hjärtat, i styrelsen vill jag ha hjärnor. Bajen är ett av Sveriges starkaste varumärken. Jag vill se slipade ekonomer i styrelsen som ser till att utnyttja det på ett optimalt sätt.

Det kommande årsmötet kan bli helt avgörande för vilken serier Hammarby spelar i nästa år. Och året därpå.