Det kunde varit värre

Balsam för en plågad själ: Leriga planer, 0–0-matcher, snöoväder, Solna AIK kan inte vinna, Djurgården spelar inför tomma läktare, Häcken slår Lättmjölk, Eguren blir utvisad, bara ett lag har full pott, publiken sviker… och precis när planerna blir gröna och spelbara så bommar allsvenskan igen i två månader.

Alltså, det kunde ha varit värre.

Aldrig mer

Den värsta uppståndelsen runt Egurens moraliskt tvivelaktiga lappkast har lagt sig. Medialt, alltså. Kanske avkyld av Egurens märkligt bleka återkomst i svensk fotboll.

Det känns bra att se att han inte är opåverkad av den avsky hans agerande väckt.
Och det skulle kännas ännu bättre om han fick avverka återstoden av vårsäsongen på bänken.

Ja, vi var många som blev upprörda och förvånade när det meddelades att Eguren skulle spela vårsäsongen för AIK. Och trots att det finns de som hävdade något annat så var denna irritation faktiskt ett slags sundhetstecken.

Eguren hade sagt saker som gjorde att det var det sista vi kunde vänta oss.

Han ljög. Han ljög oss rakt upp i ansiktet. Och vi trodde honom. Det är alltid lite pinsamt att bli bedragen. Genant, trots att man själv gjort rätt och den andre fel.

Man blir arg när man blir lurad. Man blir arg när man blir bedragen. Men man ska helst inte bli så arg att man gör bort sig för hela svenska folket. Man får inte bli så arg att man utstuderat och planerat släpar den förening man säger sig älska, i smutsen.

Gör man något sådant så kan man inte komma undan med att skylla på att det var något som skedde ”i stridens hetta” eller avfärda det som ”ett dumt infall”.

Det var korkat rakt igenom och jag vet mindre komplicerade människor än så som aldrig fått pröva på ens ett par veckors frigång.

Bajen leker! ställer sig inte bakom hot och fysiska trakasserier av Eguren. Men behöver ju inte gilla honom för det.

Åter till ämnet.

Det märkliga är egentligen inte reaktionerna från Hammarbys supportrar – ilska sprungen ur brutna löften – utan att denna reaktion blev snudd på förlöjligad och stundtals hånad. En rad etablerade ”journalister” och spelare raljerade med grönvita supportrar, menade att  ”sådan är fotbollen, vad hade ni väntat er?” och den reaktionen är kanske pragmatiskt korrekt men ändå på något sätt oändligt mycket mer beklagligt uppgiven än den irritation, vrede och ilska som Hammarbys supportrar redogjorde för. För den byggde på ett slags kärlek. Sviken kärlek.

Den var ett uttryck för en möjligen naiv men ändå god tro och en god syn på livet som det bör levas.

Vad landets elit av fotbollsskribenter tycker är alltså att det är helt okej att ljuga. Det är okej att säga en sak för att en annan dag göra tvärtom.

För det handlar ju ”bara” om fotboll och för dem är  foboll som wrestling, ungefär. På låtsas. Det är en lek där normalt vedertagna normer inte gäller.

Men så är det ju inte riktigt för oss, eller hur?

Och det är alltid lätt att driva med, att se ner på, dem som vågar göra något på riktigt.

De som vågar stå för något. Som vågar tro.

Vi gillade Eguren för han kom hit som en misshandlad hund. Fick en chans, tog den, återgäldade, och försvann sedan till Spanien. Varifrån han skickade tacksamma hälsningar och uppskattande ord.

Som dessa, via Svenska Dagbladet:

”Jag vill att min son ska få se mig spela i Hammarby, jag vill avsluta karriären där. Men innan dess vill jag fortsätta uppnå mina drömmar och spela på så hög nivå som möjligt.”

Han bekräftade också ryktet som sa att AIK redan då försökte värva honom:

”Jag skulle aldrig spela i AIK, det vet jag nu. Men de hörde av sig när jag skulle skriva nytt kontrakt med Hammarby och jag lyssnade. Men jag valde att fortsätta i Hammarby och det ångrar jag verkligen inte.”

Det fanns en gnista mellan supportrar och spelare som var ovanlig. Det kan väl en sådan som Fredrik Risp aldrig förstå.

Jag tror att de avståndstagande reaktionerna från Hammarbys supportrar har påverkat hans spel, även om han själv påstår motsatsen, och jag hoppas att han fortsätter spela riktigt uselt i AIK. Och jag vill aldrig mer se honom i Bajen.

Aldrig.

1 mål på 10 allsvenska matcher

2007 alltså. För GAIS.

Å ena sidan… Det är ju ingen Charlie Davies vi får…

Å andra sidan… Och dessutom hade Davies det också ganska tungt i början.

Vad kan man förvänta sig egentligen?

Ingen aning.

Per Apelgren, styrelseledamot i Hammarby Fotboll AB, säger till Dagens Nyheter:

”Tobias har bra fysik och targetspelaregenskaper som är intressanta, en spelartyp som vi har saknat i Hammarby under senare år.”

Det gör mig lite orolig. Inte det han säger. Utan att han säger det.

Varför säger en styrelseledamot detta till Dagens Nyheter? Varför inte tränarna? De borde väl vara lämpligast att uttala sig om spelare och deras eventuella kvaliteter.

Tja, det kanske är så enkelt som att det var svårt att få tag i dem. Det kan finnas en helt naturlig förklarng.

Eller så finns det en onaturlig förklaring.