Örfilar och knän i ryggen

Att se Örgryte möta Syrianska var lite som att se ett tyskt landslag möta ett afrikanskt för sådär tio år sedan. Syrianska försökte spela snabb, teknisk fotboll utan strategi och när det inte visade sig fungera gjorde man lite halvkonstiga saker i ren frustration.

Som Barsoms örfil på Zavadil? Och Barsoms överfall med knä i ryggen på vem-det-nu-var i den där nickduellen…

Örgryte var metodiska. Hittade postionerna i andra halvlek, lirkade sig fram och tryckte ner Södertäljelaget med en kombination av effektiv disciplin och bra bollbehandling. Och Santos är deras Linus. Han trycker in nästan allt.

Jag hoppas att det var den perfekta plastmattan som fick den här matchen (och lagen) att ändå se ganska bra ut. För det spel vi såg i går överglänste faktiskt det spel vi själva har fått uppleva i kohagarna i Ängelholm och Trollhättan.

Men som sagt – det finns kanske en helt naturlig anledning till det…

•••

Öster slår Landskrona och var ära att ta poäng mot Assyriska… något säger mig att den här serien inte är avgjord förrän sent i höst. Vi kommer nog inte att se ett Helsingborg, som redan ryckt loss.

•••

Det kan bli ett kval mot AIK i höst. Har du tänkt på det?

Bojkotten

Det här är väl inget att argumentera emot:

Daniel SundqvistApril 29, 2010 at 8:10pm

Ämne: Bojkotten fortsätter

Bajen Fans tillsammans med Bara bajare, Hammarby Ultras, Söder Bröder och KGB uppmanar till fortsatt bojkott. Utifrån Assyriskas attityd och prissättning skulle man kunna tro att de vann mot Djurgården i kvalet. Så vi levererar nyheten till dem, ni spelar i superettan, liksom vi gör.

Ni går ut med att en ståplatsbiljett på norra på Söderstadion kostar 180 kr och tycker att det är okey för er att ta 200 kr för motsvarande plats men då utan tak. Vad vi Bajare betalar för vår ståplats på Söderstadion har ni inte med att göra, om vi Bajare väljer att betala 180 kr till Bajen så är det vår ensak. Ni betala 125 kr för era platser när ni är på besök hos oss (enligt Göran Rickmer Hammarby Fotboll). Vi anser att en plats utan tak i superettan aldrig ska kosta över 150 kr oavsett placering, sedan vore det ju bra om ni sänkte priserna på er kortsida till de priserna vi tar på kortsidan på Söderstadion. Ni som kan er Bajenhistoria vet att det är inte första gången de fösöker tjäna pengar på Bajen.

Det kan låta småaktigt att gå ut och bojkotta när de enligt vissa har gett vika, men det är inte okey att höja priset bara för att vi är lojala mot våra färger. Det verkar som vissa supportrar tycker att det är okey att bli lite lurade bara att vi fick ner det från mycket lurade. Och jämförelsen med att de anser att det är ett derby och att det jämnar ut sig i höst när de kommer till oss är befängd. Ni som var med på deras Allsvenska premiär mot oss på Råsunda minns vilken löjligt liten uppslutning det var i deras led när det gällde att ta sig 3 mil för att se en i deras ögon historisk match.

Man ska inte tjäna pengar och finansiera sin verksamhet på andras klubbmärke utan på sitt eget. Bojkotten kvarstår tills det blir 150 kr för alla platser utan tak. Vi sjunger ut de från parkeringen, våra grabbar vet att vi finns där.

Blunda och nicka

Zlojutros panna var på rätt ställe en gång (”Han hade kunnat blunda, så bra var den bollen!” enligt PFO), men i övrigt så var det lite för många felpass från den mannens fötter. Och så har det sett ut nu i tre omgångar. Jag tror inte att Simon Helg skulle missa fler passningar.

Nu startade PFO på högerkanten och kanske kan det komma en förändring även till vänster så småningom. Det skulle vara intressant att se, om inte annat.

Man är fortfarande lite undrande över avsaknaden av en genomtänkt spelplan men det kanske är som Rami skriver, att det är omöjligt att spela vårdad fotboll på de två bortaarenor vi besökt.

Å andra sidan är det inte skönspelet vi minns från årets hittills enda hemmamatch heller (som spelades på en bra plan). Däremot kamp, riv, slit… Och det känns bra att vi behärskar den konsten också.

L-O Mattsson kallade Bajens spel ”cyniskt”. Men så länge det skördar poäng så får Mattsson kalla det vad han vill.

Men skillnaden mellan en hyfsad och godtagbar inledning på säsongen och ett fiasko handlar faktiskt om en enda spelare: Linus. Måtte han och idrottspsykologen fortsätta sitt fruktbara samarbete.

Segern i går var väldigt viktig på förhand men när vi summerar den här säsongen lär den bara bli ihågkommen som en parentes; en av många osköna bortasegrar. Men isolerad i nuet var den oerhört viktig för tänk om motsatsen inträffat. Då hade denna onsdag varit ganska ångestladdad.

Men jag grämer mig fortfarande över den sista kvarten i Ängelholm.

Backlinjen kändes bättre men man sitter inte direkt i avslappnad Lotus-ställning när bollen studsar runt i Bajens straffområde. Men i går var det åtminstone bara de fasta situationerna som skapade kaos. Spelmässigt fredade vi oss ganska bra. Men så hade de inte Messi på topp, heller.

Öde

Som man stört sig genom åren på kvällstidningarnas försök att dramatisera och överdriva ett utsatt läge genom att kalla matcher för ”ödesmatcher”.

Och så sitter man själv här och känner att Trollhättan borta i tredje omgången av Superettan är en ödesmatch.

Inte för att det är särskilt kört om vi inte vinner eller får oavgjort. Utan eftersom den här matchen kan peka ut riktningen för de kommande omgångarna. Och det känns angeläget nog. Trollhättan borta kan indikera om vi ska trampa vatten i mittens rike, eller om vi ska falla igenom som Öster och GAIS före oss, eller om vi ska kunna utmana Assyriska, Syrianska, Sundsvall och… eh, Ängelholm…?

Men framför allt för att matchen spelas i Superettan och där finns det fan bara ödesmättade matcher. Det ligger nog i sakens natur…

Ledamot på plan

Jesper Blomqvist tränar med laget och jag tror inte att det handlar om någon personlig målsättning att hålla sig i trim.

Det finns så klart en baktanke med det.

Och kanske borde även en och annan styrelsemedlem haka på och köra några pass – en redan darrig backlinje är ju åderlåten nästa match.

Om nu knäet håller?

Den självgoda publiken

Kan vi inte upphöra men den här självgoda, dryga, självbelåtna attityden som börjar bli både plågsam och pinsam?

Jag tänker på supportrarnas självförhärligande.
Det har faktiskt blivit så att frågan ”Hur många kom det?” ställs före den mest relevanta frågan av alla: ”Hur gick det?”
Jag går inte på fotboll för att se publik. Inte för att höra den heller. Jag går för att se fotboll. Eller, rättare sagt: Jag går för att se Hammarby. Jag går inte på några andra matcher. En engagerad publik kan bidra till att matchen blir en bättre upplevelse. Men det är inte publiken som är dynamon. Det är laget, mitt lag. Kampen för seger, tre poäng. Dramatiken. Glädjen. Till och med besvikelsen kan vara en drivkraft.
Det blir lite löjligt när man talar om publikens som om det vore själva huvudakten. Som om laget spelar bara för att publiken finns. Och inte tvärtom. Jag tycker det är roligt att det kom dubbelt så många till Söderstadion som till Stadion. Men det var inte publiken jag kom för att se. Det var Hammarby. Men jag är faktiskt inte säker på att alla var på Söderstadion av samma anledning.
Jag ska ge ett par exempel på vad jag menar. På Hammarbys officiella hemsida skriver Love Gustafsson så här efter matchen mot Sundsvall:
Publiken är alltså så viktig att den nämns före matchens resultat.
Artikeln avslutas med:
”Fotbollen är tillbaka på Söder igen och en storartad publikinsats belönades med tre poäng.”
Nej, Love, det var inte publikens insats som belönades med tre poäng.
Det var lagets insats. Som publiken gladdes åt.
Det är en jävla skillnad.
Trodde du på fullt allvar att det var publiken som vann och tog tre poäng?

Långa lyftningar på Linus

Det var inte så många år sedan man gick till ett Stockholmsderby och var ganska förvissad om att Hammarby skulle vinna.
Ett derby är alltid ett derby, brukar de säga, de som begriper. Och säker kunde man  aldrig vara. Men man var ändå ganska trygg.
Nu är man ett nagelbitande nervvrak efter en match mot Giffarna.
Och det kan kännas lite bittert att se det lag som under de de senaste sex säsongerna vann 10 och spelade fem oavgjorda Stockholms-derbyn (mellan 2004 och 2009) av 22 derbyn totalt. Räknar man in BP, vilket jag inte gör, blir statistiken ännu bättre.
Statistiken är inte hundraprocentigt lyckosam, men som sagt: Ett derby är alltid ett derby.
Och det är bättre än det historiska snittet.
De tre senaste säsongerna vann vi fem av sex matcher mot Djurgården.
Mellan 2003 och 2006 förlorade vi inte ett derby mot AIK.
Därför kan det kännas lite bittert att se dagens lag ”spela sitt spel”. Vad det nu är. För det är inte alls som det var för några år sedan.
Vi minns startelvor som innehöll namn som Eguren (på den tiden han var bra), Petter Andersson, Lolo, Pétur, Max, Petter, Jensen, Aubynn, Runström, Zengin, Paulinho, Davies…
Det var namn som dessa som skapade startelvor som i högre utsträckning hade en förmåga att ”spela sitt spel”. Som kunde konstruera vårdade, varierade, vägvinnande anfall.
Backar som kunde markera bort situationer som i dag resulterar i mål. Eller panik.
Jag har svårt att hitta linjerna i dagens lag.
Man duttar lite och sedan kommer en långboll på Linus.
Det bollhållande och rörliga (kort-)passningsspel som Linderoth försökte införliva och som Tony misslyckades med att göra vägvinnande finns inte alls.
Kanske lika bra det, i och för sig.
Men jag vill se en spelidé och börjar redan bli trött på att höra ordet ”kriga”.
Framför allt vill jag kanske se en trygghet i backlinjen vars främsta resurs i dag är panik sprungen ur total förvirring.
Tekniskt är laget sådär och i speluppfattning visar det tydliga brister.
Laget utstrålar inte den auktoritet som till exempel Mjällby gjorde föra året.
Men det finns en sak som kan bära tillräckligt långt: Viljan att vinna.
Den såg vi inte i Ängelholm. Då fanns bara ängslan över att släppa in mål. Men mot Giffarna fanns den där. Viljan. Och den tog sig uttryck i brutala kapningar (av vanmakt eller hämnd?), 20-metersrensningar (i höjdled) och filmningar (Filip)
Ändå tror jag att spelet kommer att hitta sin form, med eller utan tränarnas intentioner. För det finns en sak tlll i det här laget och det är talang. Man vet aldrig var talang tar vägen men om den frodas och utvecklas och kombineras med rutin och självförtroende kan den ge den auktoritet som tar oss hem igen.
Men jag tror inte att vi bara kan kriga oss tillbaka. Vi måste spela. I 95 minuter.
Till sist: I morgon hoppas jag att vi får veta varför Mauro Saez Jarpa visades av planen. Domaren, som hette Martin, hade ingen riktigt lyckad kväll. Men Mauro var bra. Så länge han fick vara med.

Jämna serier och ojämna planer

Spela fotboll kan de, åtminstone i år, och fixa fina planer kan de också, men när de tänker har de otur.

Skåningarna, alltså. Framför allt Helsingborgs klubbdirektör Paul Myllenberg, kanske. Och MFF:s vd Pelle Svensson, som båda tycker:

”För svensk fotbolls skull måste allt bli bättre. Vi måste få bättre matcher och fler matcher av bättre kvalitet”, säger Pelle, som fått någon slags hockeysjuka och vill dra ned antalet lag i allsvenskan till 12 från 16.

Detta med motiveringen att serien är för ojämn. Och på något sätt menar de också att planerna är för ojämna men hur det hänger ihop med antalet lag i allsvenskan, det vet jag inte. Men de fina skånska planerna är själva anledningen till att MFF-HeIF möts i en seriefinal den kommande veckan.

”Det är ingen tillfällighet att de två klubbar som satsar mest pengar på sina planer ligger etta och tvåa” säger HIF:s klubbdirektör Paul Myllenberg.

Om den synpunkten skulle ha någon relevans är det ju konstigt att de här två lagen inte alltid spelat seriefinaler.

Som sagt. De har lite otur när de tänker, skåningarna

Hur som helst: Mjällby kom från Superettan och parkerar i skrivande stund på en tredjeplats.

AIK vann allsvenskan förra året och ligger just nu näst sist. Kalmar och FK Göteborg ligger på platserna ovanför AIK. Båda var topplag 2009.

På vilket sätt är kvaliteten är ojämn? Skillnaden mellan lagen verka inte vara så stor.

Det kan väl inte bara syfta på Åtvidaberg när de menar att serien ska gå från 16 till 12 lag?

•••

Även Superettan blir en jämn serie och vi ska nog inte vänta oss särskilt mycket den här säsongen… heller.

Den förvirrade slutkvarten i Ängelhom följdes upp av ett 0–2-underläge mot Värmdö i Svenska Cupen.

I stället för 0 poäng och avancemang på övertid, hade vi behövt 3 poäng och en utklassningsseger.

Det hade känts bättre.

Jag skrev någon gång i slutet av förra säsongen att Bajens allsvenska lag var så dåligt att laget hade behövt förstärkas för att klara sig igenom Superettan.

Det var tänkt som en överdrift men… nu vete fan.

Vi ska nog vara glada för det lilla i år.

Och apropå planer… ska man döma av planen i Ängelholm så kommer laget inte att toppa någon serie, enligt Myllenbergs resonemang.

Inget försvar

De flesta har undrat vem som skulle göra Bajens mål.
Det vet vi nu.
Däremot har vi nu inte en blekaste aning om hur vi ska hindra motståndarna från att göra mål.

Öppnar man en dörr så stänger någon ett fönster…

Backlinjen kan vara en av de sämsta genom tiderna, och det konstaterandet baseras inte bara på Davids passivitet vid 3-2-målet.
Fjolårets backsortiment höll inte allsvensk kvalitet på samtliga platser (uppenbarligen) men detta uppenbara faktum skymdes kanske lite av att de som kunde göra mål hade sålts. Matcher som normalt skulle ha vunnits med 2-1 förlorades med 0-1, och det skylldes på oförmågan att göra mål. Inte på oförmågan att förhindra motståndarna från att göra det.
Årets backlinje håller knappast den klass vi önskar men så länge vi gör mål framåt kan vi kanske leva med den.
Men troligen tar vi oss inte igenom den här serien med hedern i behåll med en så handlingsförlamad backlinje.
Det enda strimma av hopp jag kan se är att tränaren heter Mikael Borgqvist. Om någon ska kunna få en passiv och rädd backlinje att vakna så är det nog han.
•••
I övrigt?
Vi kan skylla på planen. Problemet är bara att det kan Ängelholm också.
Vi kan då hävda att ett tekniskt, passningsskickligt lag hämmas mer av en dålig plan än ett sämre lag.
Problemet återigen: Det kan Ängelholm också hävda, till sin fördel.
Jag tippar och tror alltid att Bajen ska vinna, oavsett om det är serien, cupen eller bara en enstaka match.
Men nu vete fan…
Jo, förresten.
Nu tar vi Sundsvall.
Det är dags att visa vem som bestämmer på Söderstadion.
Fjolåret gav ju upphov till en del tvivel på den punkten.