Nästa år, då jävlar…

Vi går nog inte upp i år.

Men nästa år. Då kan vi nog gå upp – i Superettan.

Inget lag av någorlunda kaliber förlorar tre raka hemmamatcher. Det är bara att konstatera. Skador hit och skador dit, men måga av de som ersatt ”ordinarie” spelare är faktiskt spelare som värvades till Hammarby för att de ansågs hålla allsvensk klass. Eller för att de ansågs kunna nå allsvensk klass. Eller spelare som en gång höll allsvensk klass (PFO).

Det är inte bara på planen Bajen varit omdömeslösa de senaste åren. Man har spritt pengar runt omkring sig. De som var värda pengarna har dragit och de som aldrig skulle ha värvats är kvar. Och de som slösat bort pengarna har avgått.

Vilken jävla soppa vi plaskar runt i!

Om det kommer ett bud på Linus i sommar, då drar han som en avlöning… eller tror du att han stannar för att han tycker att han befinner sig i en utvecklande miljö? Tror du att han siktar på en säsong i ettan? Alltså, riktiga ettan, det som borde heta division 2.

Troligen inte. Och när han drar – för det gör han så klart – då får vi börja tänka på hur vi ska ta oss tillbaka till Superettan.

Efter Brage

Där gick gränsen.

Jag hoppas att vi efter säsongen delar in den i två epoker: Före Brage och Efter Brage.

Före Brage: Man har ju försökt applicera tolerans, tålamod och förståelse på sitt sätt att bedöma detta, trots allt, unga talanglag. Även om det inte varit lätt…

Efter Brage: …men nu får det fan vara nog. Man kan inte hålla på och lalla runt plan- och fantasilöst  i match efter match i en grön-vit tröja. Jag köper inte det.

Jag vet inte riktigt vad som är mest konstruktivt för att lyfta en fotbollsspelare: Piska eller smeka.Tittar man på AIK:s målvaktsfråga så verkar ju ”piska” fungera sådär… men jag skiter i vilket i och konstaterar bara att nu har laget underpresterat i fem av sex matcher. En match har varit bra. Assyriska borta.

Hur långt har vi kommit, sjätte omgången? Och jag har fortfarande inte sett Zlojutro passa rätt. Och det riktigt jävliga är att jag inte är ironisk eller raljant. Karl´n har faktiskt inte slagit en passning eller ett inlägg rätt. Skrämmande med tanke på att han köptes in till allsvenskan.

Förra året hade vi allsvenskans sämsta backlinje. I år har vi inte Superettans allra sämsta men en av de tre sämsta.Det är ingen idé att vi hymlar om det. Det kunde vi göra Före Brage. Men nu går det inte att bortse från det: Det enda lag som släppt in fler mål än vi är Väsby. Och då har vi ändå inte stött på den här seriens duktigare forwards: Santos, Ijeh…

På tal om forwards så har vi förmodligen seriens bäste: Linus.Men de andra, vars namn knappt är värda att nämnas i samma stycke som Linus, har inte ens skapat en kittling i magtrakten hos de målvakter de mött. De är ju en backlinjes dröm: Fega, tveksamma, fantasilösa, långsamma, omständliga…

Nu håller det inte att snacka en massa ”det-är-sånt-som-händer”-skit à la Rami. Nu håller det inte längre att spela triangeln utanför motståndarens straffomåde. Nu kan vi inte låta motståndarna springa fram och tillbaka och ut och in i vårt straffområde hur som helst och utan bevakning.

Nu är det bara att se till att hålla tätt. Vinna. Annars kan den här säsongen sluta riktigt illa.

En sak var bra: Det där trycket på läktaren … helt makalöst i går.

En sak till: Ingen skugga över Hopf. Han har snart spelat till sig en plats mellan stolparna.

Alla vi som älskar Hannes Hopfar nu

Jag gillade den här matchen från första minuten.

Man kan nog säga att det var kärlek redan vid första avspark.

De första 20 minuterna kändes det som att Assyriska anföll in i en trampolinduk. Man kommer en bit, om man tar sats, men så kommer rekylen med en jävla fart.

Det var givetvis femmannamittfältet – om det nu var ett sådant? – som fick det att kännas så.

Mest fart hade Carlos och han åkte på två volter första 10. Den första gav frispark men inget gult kort, den andra inte ens frispark. Däremot en lårkaka. Den kunde väl ha varit värd mer, tycker man.

Innan vi går vidare:

Johannes Hopf är inte den bäst betalde målvakten i Hammarby. Han har inte stått i PL och han har inte spelat i CL. Inte i landslaget heller, vad jag vet. Men frågan är om inte han bör få förnyat förtroende. Jag såg honom inte darra en enda gång i dag. Men det är klart… han hade betydligt bättre understöd av utespelarna som visade en helt annan attityd.

(Å andra sidan: Hopf höll nollan, ändå är det bara två lag som har släppt in fler mål än (just nu) serieledande Hammarby (Öster och Väsby). Jag vet inte vad det betyder? Om det nu betyder något?)

Jag har svårt att sätta fingret på vad det var men laget uppträdde med en beslutsamhet som inte setts tidigare. Borta var ängslan, ersatt av auktoritet. Det kändes som att spelarna visste vad de sysslade med mot Assyriska. Som att de förstod.

Det var ett sätt att spela ut laget så att det uppträdde till sin fördel; de spelade som något de är och inte som de borde vara. Så visst kan man säga att det var en taktisk triumf – men inte nödvändigtvis över ett bättre lag (för normalt brukar ju ”taktiska triumfer” straffa just sådana)

Kanske var det den defensiva spelmodellen som gav trygghet?

Bra där, Bork och Blom.

Assyriska hade kanske ett bollövertag men det var skenbart. Nästan samtliga avslut kom från 20–30 meter.

■■■ Den här vintern har bäddat för plastgräsälskarna men… hur breda trupper måste vi inte ha om vi ska spela varannan match på konstgräs? Plast är livsfarligt för ledband och korsband och allt vad det nu heter.

■■■ Castro behövde en petning för att komma igång. Så bra har jag inte sett honom i år.

■■■ Jag hade räknat med att Linus skulle göra ett mål. Och det var fan ett av de bästa mål jag sett. Inte snyggast. Men bäst. Hur gjorde han? Och vem ska göra målen i nästa match, mot Brage? Tja, det blir väl Zlojutro, Simon eller Castro… ett var?

■■■ Straff? Nja, tja… vi har fått ganska många obegripliga, billiga straffar emot oss och då står alltid någon förnumstig jävel där och säger att ”det jämnar ut sig”… Och, visst, ett par uteblivna straffar till så är vi på god väg att jämna ut det vi fått emot oss.

■■■ Om de bara kunde sluta kalla det för derby. Södertälje är en stad. Stockholm en annan.

Nu leder vi serien. Lika bra att ni vänjer er.

AFF–HIF, 0–1

I dag vinner Bajen med 1–0. Kom ihåg var ni läste det sist.

Matchen visas för övrigt på TV4 Sport som valde att inte sända kvällens andra kanonmatch, den mellan Brage och Öster.

Det måste ha varit ett svårt val… Småland mot Dalarna, Växjö mot Borlänge. Mycket prestige på spel där.

Något att se fram emot…

En röst ekar från en annan sida av kontorslandskapet:

”Hoppas Bajen klarar sig kvar i Superettan så att vi får ett par fina derbyn nästa år…”

En Gnagares insikt om sitt lags begränsade kapacitet och en påminnelse om hur omvärlden ser på vår start i landets näst högsta serie.

Vi kanske också skulle hänfalla till realism och inse att årets lag inte är moget för större uppgifter. Vi kanske redan nu ska sikta in oss på att hålla nedflyttningsspökena borta? För vi vet ju allt för väl hur spel och hjärnor kan gå i baklås när paniken flåsar bakom ryggen…

Vi kanske ska acceptera ett krig för poäng.

Nej. Det vore ju för tråkigt. Vi kan ju faktiskt fortfarande vinna serien så varför inte tro på det då…

Norrköping, det är ett jävla lag…

Jag tror jag känner att Norrköping, det är en jävla stad, och jag har absolut ingen lust att gå på den stadens promenad, än mindre dansa fram…

Den träffen tog tungt.

Efter en klen första halvlek stod det 2-2. Och det var då man förstod att det här ändå skulle kunna bli roligt, för ett lag som Norrköping skulle antagligen inte kunna prestera två lika bra halvlekar.

Och man hoppades ju att Hammarby inte skulle genera sig med ännu en lika underdånig halvlek.

Det blev ju precis så. Bajen ägde matchen.

Men Linus har byggt upp ett förväntningstryck som han inte riktigt orkade med, och Simon Helg missade bollen när han hade i stort sett öppet mål.

Och det var just då den erfarenhetsbaserade misstänksamheten smög sig på. Vi har sett matchbilden förut och vi vet vad som kan komma. Och  bekräftelsen kom som ett Viagra-mail i skräppostboxen när  Hasanisinlägg gick i mål efter Ramis första målvaktstabbe för året.

Efter Ängelholms vinst i första omgången sa alla att det inte var något att skämmas för, eftersom Ängelholm troligen skulle kunna blanda sig i toppstriden.

Efter Norrköpings seger på Söderstadion säger många samma sak; att ett lag som var svårbedömt före säsongen nu bedöms vara en Topp 3-kandidat.

Själv är jag mest orolig för att Hammarby inte är den måttstock som man ska bedöma dessa lags kapacitet utifrån.

Som Hammarby har uppträtt i de fyra första omgångarnas är man inte en toppkandidat. En relativt klar seger borta mot Trollhättan, en nöd-och-näppe-seger mot Giffarna och två snöpliga förluster ger ju inte riktigt de vinnarvibbar vi vill ha…

•••

När en anfallare inte gör mål (typ Charlie Davies i början) så får han ständigt frågor som handlar om hur han hanterar pressen.

När en anfallare gör mål så får han också ständigt frågor om han ska hantera den pressen – att leverera igen.

Kan TV-reportrar inte bara konstatera, en gång för alla, att det alltid finns en press på en anfallare att göra mål? Oavsett om han öser in mål eller inte…

•••

Nu är det nog läge för Jesper att dra ner den långärmade tröjan över händerna. Och fan vet om vi inte behöver den andre tränaren på plan också. Samt suppleanten. För nu börjar det kännas glest på bänken.

•••

Men mest av allt behöver laget självförtroende…