Underskattning II

Fan. Vi gjorde det igen. Underskattade motståndet.

Och Bork som hade inpräntat i killarna hur viktigt det är att inte underskatta bottenlagen.

Ändå går de ut och blev överkörda.

Fast det är ju lätt hänt att det blir så. När allt har gått som på räls en hel säsong så kanske den där känslan av odödlighet smyger sig på spelarna.

Och då kommer den, underskattningen, som ett brev på Posten. Särskilt mot bottenlagen. Det finns ju inte på kartan att Bajen skulle få stryk, eller ens kryssa, mot ett bottenlag i Superettan.

Men, jo, sådant kan hända. Om man underskattar dessa lag.

Men det är bara att ta nya tag. Slå hårdare på trumman och sjung ännu högre så ska vi nog greja den där kvalplatsen. Tror ni inte det?

Man kan ju fundera på om 1–1-resultatet i matchen mot Jönköping kan ha berott på något annat än underskattning men… nej, inte som vi kunde se.

Inte Bork heller, troligen.

•••

Om Linus övergång till Genoa är bra eller dålig kan vi inte avgöra förrän vi får veta vad den gav. Om vi kan köpa in en helt ny backlinje till nästa år för pengarna, då är det okej. Plus ett par tränare, kanske?

Fotbollens framtid?

Hockeyns elitserie spelas i typ 60 omgångar främst eftersom lagen vill kunna sälja ut arenan så många gånger som möjligt på en säsong. Inte för att det krävs 60 matcher för att avgöra vilka lag som ska få delta i play off.

Det är spel för galleriet, ett spel där media tramsar med och försöker skapa något slags spänning och dramatik av något som är helt odramatiskt. De enskilda matcherna i elitserien är i stort sett betydelselösa.

Jag vill inte gärna att fotbollen går samma väg.

I allsvenskan (och Superettan) spelas en match borta och en hemma, och bortamatchen ska kryssas (åtminstone) och hemmamatchen ska vinnas. Några chanser utöver detta ges inte.

Det är bra. Serien lever hela vägen. Och detta klassiska recept visade sig vara överlägset de tafatta försök som gjordes på 1980-talet med slutspel och annat trams.

Nu är det raka seriespelet hotat igen. Det talas också om att banta allsvenskan till 10 eller 12 lag för att öka kvaliteten och locka mer publik. Det man får då är en allsvenska som angår en allt mindre del av Sverige.

Ett skäl som anges är att man vill att bra lag ska få möta bra lag oftare. Jag vet inte om jag tycker det är så stor skillnad på botten och toppen i allsvenskan, egentligen. Ta bort de två bästa lagen och de två sämsta, då skiljer det 14 poäng (mellan Örebro och Halmstad) efter 20 omgångar. I Superettan är det ännu tätare.

Och ser man över en längre period så skiftar allsvenskan topplag, vilket måste vara bra eftersom serien är oförutsägbar vilket ger spänning och ovisshet.

Frågan är om det blir bättre i en allsvenska med färre lag?

De flesta stora ligor är omfångsrika till antalet lag, med tre till fem lag som är överlägsna de andra. Det borde peka på motsatsen, eller?

Däremot ska man givetvis inte spela fotboll när snön ligger halvmetertjock vid sidan av planen. Men det säger sig själv. Det behöver man väl inte ens utreda.

Division 3

Zlojutro åker till Spanien – för gott? – och det är synd för då fick jag aldrig se honom slå en passning rätt i Bajentröjan…

Okej, den var kanske lite väl elak…

Han gjorde en och annan balja men passningssäker var han inte, inte i de avgörande lägena. Otaliga var de anfall som rann ut i sanden eller övergick till motståndarkontringar sedan Zlojutro fått bollen.

Men stark var han. Eller, han såg stark ut. I alla fall när han blev inköpt förra säsongen.Då såg han kanske en allsvensk karriär framför sig men… nu funderar man mest över:

Kan man ta en plats i ett lag i den spanska tredjedivisionen när man inte riktigt platsar i den svenska andradivisionen?

Myteri

Faksimil från Fotbollskanalen.se

Faksimil från Fotbollskanalen.se

Strax innan matchen mot Öster skulle sparkas i gång på Värendsvallen frågar en reporter Michael Borgqvist varför de förlorat mot seriens nykomlingar. Tränarens svävar som vanligt lite på målet, liksom famlar efter en tanke att hålla fast vid,  innan han drar till med att det ”nog har handlat en del om underskattning”.

Tror ni att Tony G hade svarat så?

Nä, Tony G hade lagt fram en fem minuters avhandling, klädd i akademisk språkdräkt, om varför man inte kunnat stänga halvlekar, om hur man misslyckats med ett pressspel, och hamnat i felaktiga utgångspositioner i försvarsspelet, om hur lätt man låtit sig störas i uppspelsfasen och alltför sällan lyckats med genombrottsfasen…

Han kunde fotboll, Tony, och han gillade att prata fotboll, även om han hade en del att lära när det gällde kommunikation och tydlighet.

Men ”Borken” från Solna, han drar till med ”underskattning”.

Okej, men då upphör vi med underskattningen från och med nu, så har vi ju kvalplatsen i en ask.

Skulle inte tro det.

Underskattning är nog Hammarbys minsta problem, dels med tanke på det som hänt i år, dels med tanke på att Öster tilläts göra tre mål på oss i samma match. De hade bara gjort 18 mål på 21 matcher innan de mötte seriens sämsta backlinje.

Åter till Michael Borgqvist: Till skillnad från Tony börjar det alltmer lysa igenom att han inte förstår fotboll. Det är kanske det allt handlar om. Han begriper sig inte på spelet. Misstankarna har funnits länge, byggda på ”analyser” han gjort före och efter matcherna, och i den här spalten skrevs det för ett tag sedan något om att spelarna borde göra myteri. Eller för att nu vara mer precis:

”Jag tror att vår tränarduo snart måste släppa prestigen och fråga spelarna hur de vill spela för att nå resultat.

För tränarna själva har verkligen inte hittat modellen.”

Det var ju inte på allvar. Men nu är det nog fan allvar. Kanske är ett regelrätt myteri att föredra och kanske var det något sådant som tränarparet kände var på väg när Linus började opponera sig och ifrågasätta tränarparet efter matchen mot Brage. Då ska spelarna ha fått se statistik över alla missade passningar, och Linus skulle enligt Fotbollskanalen ha bett om en slutsats. En analys.

I stället blev han utslängd.

PFO tog hans parti och blev avstängd. Men dummare är nu inte Borken än att han förstår att det enda som kan skymma hans inkompetens på bänken, är Linus kompetens på planen. Så Linus fick spela och det måste ha känts skönt att göra två mål och få fräsa ur sig en del sanningar i halvtid.

Linus efterlyste en tolkning, en spelidé, en konsekvensanalys.

Det måste så klart ha upplevts som en oerhörd provokation av tränarna när det inte finns någon.

Och en anonym spelare i laget säger:

”Laget saknar en idé som alla står bakom.”

Och vidare:

”De är inga riktiga ledare. Man talar ibland om att tappa omklädningsrummet och det finns en stor frustration i spelargruppen.”

Den anonyme spelaren säger också att det är Jesper Blomqvist som tagit sig an ledarskapet. Vilket är en oroande signal i sig eftersom det kan tolkas som att Michael Borgqvist resignerat, gett upp eller själv insett att han inte håller måttet.

Strategi för att överleva: Låt spelarna ta ut laget, låt dem själva hitta spelmodellen. Skit i Bork & Blom.

Ja, efter matchen kan ju Bork & Blom få leka tränare igen framför kameran, och krysta fram något till den som orkar lyssna på deras tomma tugg, om att laget den här gången minsann inte hade underskattat motståndet. Det skulle ju vara en taktisk triumf!

Läckan

Öster, som inte gjort ett spelmål sedan de var på Söderstadion, typ, gör två mål på en halvlek mot Hammarby.
Nu har ju Hammarby gjort tre, och det är ju bra på sitt sätt, och alla matcher är unika och bla bla bla…
Men.. Vad är det för defensiv, egentligen? I en måstematch som i förlängningen handlar om kval till landets högsta serie?
Offensivt är det bättre än på länge.
Och det Linus sa till TV4 Sport i paus… Där kunde man utläsa en hel del mellan raderna…

Hobby

I vis mån har skadeglädjen över det som sker i allsvenskan kunnat dämpa den ångest och förtvivlan man känner över det som drabbat Hammarby i Superettan.

Men nu räcker inte ens det längre.

Jag skiter i Dulee och Hedman och Atta, jag bryr mig inte.

Två torskar mot Brage på en säsong. Två klara förluster, dessutom.

Det är väl ingen jävla hobby att träna och spela i ett lag i Superettan? Skaffa i så fall en annan hobby, hur som helst.

Kan vi få in lite folk med professionell inställning, tack.

Gärna i backlinjen också.

Att det svänger är man van vid men nu svajar det lite väl mycket och väl ofta.

En fläkt från förr

Tittade i går på den hårddisklagrade matchen mot Assyriska och det var skönt att slippa uppleva det där avgrundsdjupa känslofallet som skulle ha kommit i realtid när Assyriska kvitterade.

För man visste ju…

Därför kunde man njuta av spelet som för en gångs skull var… tja, som det var för några år sedan. Offensivt var det mer distinkt, fantasirikt och vågat. Som när Petter var offensiv.

Det fanns vilja, och det fanns något mer… just det, glädje!

Det såg ut som om glädjen äntligen hade hunnit ikapp laget. Det har funnits matcher då det varit uppenbart att sperlarna inte velat vara på plan. De har inte kunnat hantera situationen med stor publik, högra krav och usel ledning..

Nu, när alla har insett lagets begränsningar, och i stort sett gett upp tankarna på Allsvenskan, så släpper det.

En kvalplats finns inom räckhåll. Vi nöjer oss med att konstatera det.

Men kval till allsvenskan är långt ifrån givna.

Ingen kommer att kräva seger. Hoppas kan vi, men inte kräva. Om det nu skulle bli kval.

Spelar laget som i går så går vi förbi Norrköping. För de imponerar inte som Sundsvall, trots att vi inte förlorat mot dem i år.

Om något av de två topplagen ska snubbla så är det Norrköping. Även om jag gärna hade sett motsatsen.

Och intervjun med Rikard Norling i halvtid var så bra att jag såg den två gånger. Även om jag den här gången faktiskt förstod vad han menade redan första gången.

Drömmen

Befinner mig just nu på en kräftskiva, där jag bara sett glimtar av matchen mot Assyriska, och bara snabbläst nätreferat från matchen…

Första tanken efteråt: Tänk om våra tränare hade blivit lika arga över billiga mål som Rikard Norling.

Då hade de haft tvångströja med tanke på hur många sådana som vi åkt på denna säsong…

Men nu ska vi inte vara sådana…

Vad skönt med denna seger. Drömmen lever. Och drömmen ser ut så här:

Ett av de allsvenska stockholmslagen blir direktnedflyttat. Till exempel AIK.

Ett annat allsvenskt stockholmslag hamnar på kvalplats. Till exempel DIF.

Och blir nedflyttat efter kvalet… Efter två matcher mot Hammarby.

Nu ska jag ta en snaps till! Och en klo…

Mot kvalet

Det enda som skilde matchen mellan Norrköping och Hammarby från en typisk 0–0-match var en aningen feldömd straff i Norrköpings favör, som föregicks av en möjligen utebliven frispark, även den i Norrköpings favör.

För att förtydliga: Hammarby skulle haft en frispark lika mycket som Norrköping skulle ha haft en straff.

Eller lika lite.

Ingen av situationerna var klockren. Frisparken var inte mer självklar än straffen. Eller: Den var lika självklar som straffen, vilket man nu föredrar.

Det var alltså en uppvisning i brist på bollkänsla av domaren, Andreas Ekberg från Malmö

Det var en medioker domares motsvarighet till en strumprullande skenbenskanon.
Man kan inte döma straff i ett sådant läge. Även om Sveriges tråkigaste studioexpert, Anders Andersson, lär ha sagt:

”Det är en 50/50-duell och det är helt rätt av domaren att fria, även om det är ett modigt beslut.”

Om något är 50/50 … då borde domaren lika gärna kunna blåsa av? Och det skulle ju med expertens logik vara lika rätt det, eller hur?

Som domare måste man vara konsekvent. Och jag vet inte vad man ska skylla dessa fyra olyckliga sekunder på mer än nybörjardomarens vanliga ”måste-visa-att-jag-vågar-döma-emot-laget-med-den-tyngsta-publiken”-komplex.

Det är i och för sig inte bara blåbärsdomare som känner så.

Straffen kunde vi inte göra något åt. Så den kan vi därför bortse ifrån.
Det beklagliga är att vi inte kunde göra så mycket åt Norrköping heller. Och det beror främst på det som börjar bli ett mantra hos Jesper Blomqvist när han intervjuas efter matcherna: ”Vi gör för enkla misstag, tappar bollen för lätt”.
Kort sagt: Bajen har inget passningsspel och de tvekar när de har boll strax efter mittplan, vilket beror på att de inte har fantasi eller på att de spelar enligt en strategi eller plan som de inte känner sig komfortabla i. Det som ser ut som slarv bottnar i stress och oro.
Jag tror att vår tränarduo snart måste släppa prestigen och fråga spelarna hur de vill spela för att nå resultat.

För tränarna själva har verkligen inte hittat modellen.

Dessutom har Hallenius magi tagit semester.

Vi har tre poäng upp till kvalplats och om vi når den skulle alla ändå summera säsongen som hyfsad. Vi skulle glömma Ängelholm och Falkenberg och gå två viktiga matcher till mötes. Inte bara sportsligt utan även ekonomiskt. Det lutar nog åt att det blir antingen Djurgården eller AIK som får försöka kvala sig kvar i allsvenskan.

Om de får kvala mot Bajen så handlar det om publiksiffror uppemot 25 000 personer. De pengarna skulle vara en bra start på en ny sejour i allsvenskan.