På gränsen mellan storstryk och utklassning

4-1. Det är precis på gränsen mellan storstryk och utklassning. Senast vi åkte på en sådan smäll var mot Kalmar  i maj 2009. De var regerande svenska mästare. Vi åkte ur samma år.

Nu hette motståndet Ljungskile, ”arenan” Starke Arvid…

En ny tid. En ny värld. Samma klubbmärke på bröstet men också ett annat lag.

Vi måste nog dessvärre konstatera att Maic Semas vändning mot Landskrona var av samma dignitet som en Triss-vinst. Plötsligt bara händer det. Men det händer fan inte varje vecka. Inte ens varje säsong. Eller varannan.
Continue reading →

En fjärils vingslag

Små, små tillfälligheter kan i fotbollens värld få en relativt oproportionerlig inverkan på de stora skeendena.
En misslyckat skottförsök blir till en genialisk passning på en plan av plast i Södertälje. Eftersom det sker efter redan 8 minuter blir matchbilden svårt att hantera för ett lag som Hammarby, som redan före matchen startade dignade av pressen från publikens förväntningar.
En retur på en fladdrande ribbträff på Söderstadions långhåriga matta ger ett friläge där Fredrik Olsson snubblar bort den egentliga målchansen men ändå får med sig bollen till ett ännu bättre friläge.
När det, som i går, sker efter 10 minuter i en hemmapremiär kan det bli ännu svårare att hantera förväntningarna från läktaren.
Continue reading →

Brottning & tiqui-taca

Var man än tittar så ser man orosmoln.

• Tabellen… tre lag har sex poäng. Fyra lag har noll poäng. Det vore bra om Hammarby efter att ha mött Landskrona hemma i kväll inte längre tillhör dessa.

• Det som oroar är att Hammarby spelar hemma, inför enorma förväntningar från läktaren. Jag skiter i hur det ser ut. Jag ser hellre en brottningsmatch på plan än ett taffligt försök till ”tiqui-taca”.

• Vi har Superettans snällaste backlinje, och det kommer jag att hävda tills motsatsen är bevisad. Dessutom den mest obeslutsamma.

• Antydningar om en väl lång skadelista…

Som sagt. Oro.

 

Psykologi

De förväntade topplagen drabbar ihop titt som tätt så här i seriens inledning. Oundvikligt förstås eftersom det är sex lag, som är mer eller mindre topptippade. Fler än en tredjedel.

Landskrona har tappat poäng, Sundsvall har noll av sex möjliga, Bajen noll av tre… men Assyriska har sex. Det vore inte så tokigt om Bajen kunde smyga efter nu på måndag med en fullpoängare. Då kan – jag säger kan – redan så här i seriens inledning en viss oro och press smyga sig in hos två av de topptippade konkurrenterna. Och att Assyriska drar iväg gör inget… är det något lag som inte pallar att vara jagat i längden så är det just Asssyriska.

De har vikt ned sig förr, när marken börjar bränna under dobbarna.

Vi låter dem dra, som i skidornas femmil. Sedan kommer vi som en spurtande norrman inne på stadion…

En seger hemma mot Landskrona vore ändå en nåd att stilla bedja om.

Skulle den inte komma så kan vi alltid trösta oss med att serien är lång. Det är i så fall inte första gången. Och vi vet att det är en klen trsöt. Serien var lång också i fjol. Att vara sex poäng bakom serieledaren efter två omgångar känns sådär.

•••

Annars? Jo, det var roligt att se att Pa Dembo hittat tillbaka till gammal, god form.

Det var väl inget…

En 1-0-förlust mot Assyriska är väl inget att tjura över…
Inte om man jämför med en 1-0-förlust mot BK Vargarna från Norrtälje.
Premiärförlusten mot Assyriska var om inte väntad så åtminstone inte oväntad.
Det var väl 50/50.
De på förhand så omtalade offensiva kvaliteterna visade sig vara mest snack. Farhågorna för backlinjens brister visade sig däremot inte vara det.
I första halvlek var det samma kalabalik i straffområdet som vi tvingades uthärda förra året. Bajen körde triangeln utanför straffområdet och misslyckades gång på gång att få bort bollen, och felpassningarna i uppspelen var lite för många för ett lag som aspirerar på Allsvenskan.
Björn Runström kom fri tidigt men han fick inte samma säsongstart som Linus förra året – vänstern mullrade inte. Jag beklagar att det var Castro-Tello som fick chansen att sätta returen och inte Paulinho.
Den sistnämnde hade gett oss ledningen i det läget. Det är jag övertygad om.
Andreas Dahl hade en rungande frispark i stolpen och det var väl den enda chans jag egentligen kan minnas, bortsett från Maic Semas ribbtouch mot slutet.

Men…
Hammarby är ett av sex tippade topplag och det vi såg i andra halvlek motsäger inte på något sätt de tipsen. Assyriska är ett annat tippat topplag och vi gled ändå ur det spelmässiga grepp de hade i första halvlek. Tog över. En bortaförlust mot bra motstånd kan man ta. Det som oroar är bristen på idéer i anfallen. Det tar lite för lång tid, det finns lite för få alternativ. Assyriska hade fler vassa chanser. Monteiro räddade oss ett par gånger. Oscar Berglund hade det lugnare än Hopf.
Men serien är lång och den kommer att vara lika jämn som förra året. Och det här är inga poäng som vi när säsongen summeras ska känna att vi slarvade bort. Assyriska är bra.
Mot Landskrona bör vi vinna hemma. Landskrona, som också är tippat att vinna serien, men som bara fick 1-1 i premiären mot bottentippade Värnamo. Men de fick i alla fall poäng…

Det skulle vara bra om David Johansson är tillbaka då, för övrigt.

Krav-märkt

Nä, förra säsongen var inget man bara skakade av sig. Det var inte bara att gå vidare.

En lång vinter har passerat. En miljard hockeymatcher har spelats. Och nu står man där och hoppas; slukar varenda tecken som går att tyda positivt.

Ändå är man inte riktigt redo för ännu ett misslyckande av den kaliber som vi fick se 2010. Vi kan väl bara konstatera att det var ett stökigt år. Vi har fått en bättre tränare. Tre forwards varav två antagligen har sett bättre dagar men ändå är tillräckligt bra för att kunna ta Bajen uppåt i seriesystemet.

Vad gäller Ayranci får vi hoppas att hans karriär ännu inte peakat.

I övrigt är det samma sköra psyken på plan i år som förra året. En obehaglig erinran om det fick vi i cupen. Det enda man kan säga efter cupförlusten mot Norrtälje är att det här året kommer att bli annorlunda. Nu finns ingen möjlighet (via cupen) till förmildrande omständigheter. Nu krävs en väl genomförd serie.

Förra året visade laget vilken kapacitet de faktiskt hade, när de spelade matcher som inte var rent pliktmässiga. De kunde betvinga bra motstånd genom vilja, taktik och… well.. en hel del flax. Men de pallade inte pressen i matcher de bara skulle vinna. Det tydligaste beviset: Hade vi tagit full pott mot de tre bottengängen hade vi varit i allsvenskan i år.

Nyckelordet är krav. Det här laget har lite svårt att leva upp till de krav som ställs på det. Det märktes redan under Tony G och förstärktes 2010.

I dag möter vi Assyriska.

För ett år sedan var det Ängelholm borta.

Fjolårets bortamöte med Assyriska var en av de bättre matcherna jag såg laget spela. Jag hoppas vi kan upprepa den och att vi slipper se en repris på förra årets premiärmatch.