Arkiv för 'Okategoriserade' kategori
Ödesmatch… ja, faktiskt
Den här säsongen har varit en enda lång rad av ödesmatcher men har man varit med ett tag så vet man att ryktet om matchers betydelse ofta är betydligt överdrivet.
Men… dagens match är nog dessvärre en match vi måste vinna. Annars är nog risken stor att vi faktiskt lirar i Superettan nästa år. Det är en ödesmatch, men bara om vi förlorar.
Vi måste slå GAYS, inte bara för att hålla den egna näsan över vattenytan utan också för att trycka ner dem under samma syrefattiga element.
I dag kan vi glömma strategier och taktik och alternativa matchbilder. Matchen ska vinnas. Till vilket pris som helst. Det finns inget alternativ.
Stekarna har Halmstad hemma och bör vinna, tänkte vi ju efter BP-matchen, men den matchen är, efter Halmstads hemmaseger mot HeIF senast, kanske inte fullt så enkel som vi trodde.
Två lag i medvind. Om man nu kan kalla det för medvind att vinna en match… Och aktat omständigheterna kan man kanske det. När det gäller Halmstads hade man ju annars lite hopp om att de skulle falla igenom fullständigt efter förlusten mot Örgryte…
…varpå man givetvis började oroa sig över Örgrytes plötsliga medvind, som i sammanhanget var av ren orkanstyrka eftersom man vann tre matcher i rad. Innan AIK satte stopp vilket som så många gånger tidigare den här säsongen gav blandade känslor.
Och nu ska man alltså behöva oroa sig inte bara för bottenstriden utan också för toppstriden?
•••
Dahl och Traoré finns inte med i dag – den del av laget som jag tycker fungerat bäst sedan Thom tog över. Med tanke på bland annat detta var det ju synd att GAYS inte redan hade halva laget avstängda.
Stekarna är sist.
Åh, herrejävlar. Nu ligger Stekarna sist.
Och den glädje man känner över detta går snabbt över eftersom vi bara har tre poängs marginal till godo till dem. Och till Örgryte bara två…
Det kunde varit värre, betydligt värre. Efter Stekarnas möte med Lättmjölk kändes det som att vi skulle få jobbigt att hålla undan. Och den känslan förstärktes efter matchen mot Örebro.
Vi ska därför vara ganska tacksamma över händelseutvecklingen på Söderstadion… nej, Station… nej, Stadion i måndags: Tauers skalle, Pa Dembos oförmåga att fatta rätt beslut och tomteparaden in på planen…
Det är en bjudning.
Vi ska vara såååå tacksamma över händelseutvecklingen. Och det skulle vara så skönt med en eller annan poäng i nästa omgång. Inte för att hålla Stekarna bakom oss. Utan för att hålla deras redan i juli ”avsågade” själsfränder från Göteborg bakom oss.
Nu jävlar.
Min parallella verklighet
Det är dagen efter. Ett dygn efter, till och med.
Och det är en sådan dag då jag undrar om det har hänt något med min förmåga att tolka verkligheten. Jag ser ju precis som alla andra vad som händer, men när detta sedan ska återberättas eller återges i subjektiv form så uppstår två parallella verkligheter.
Jag satt med en kebabtallrik och en Aftonbladet som lunchsällskap och försökte förstå Niva. Jag hade glömt läsglasögonen och i det skumma ljuset gav jag snart upp. För det jag tyckte mig läsa flimrade framför ögonen precis som han märkliga, forcerade dialekt svider i öronen, och jag hamnade så långt från det jag själv såg i går, så jag gav upp. Jag kunde inte dra ett rakt streck mellan A och B.
Jag ska berätta vad jag såg: Jag såg ett Hammarby som var fast beslutet att vinna. Nu är inte Hammarby seriens bästa lag, så sådan beslutsamhet räcker inte alltid, även om det sägs att motivation ibland slår klass. Jag satt ju inte och räknade på fingrarna men jag skulle tro att Hammarby hade 6-4 i klara målchanser… något sådant?
Hammarby hade fler målchanser men vi har inte en Kim Olsen. Vi har inte en enda naturlig målskytt. Fredrik Söderström schabblade när han hade läget, Castro schabblade han också, liksom David Johansson mot slutet och Rafael sköt strax över i första… Traoré, däremot, nöp till men Alvbåge hann inte undan. Och hade Paulinho funnits på plan hade han satt den returen.
Det finns mer att önska än det vi såg i går, jag är den förste att erkänna, men som laget nu ser ut så kan man inte det. Det är ingen idé att tänka på Petter, Davies, Zengin, Lolo, Mikkel… Låt oss bara konstatera att löneutgifterna säkert är mer rimliga nu för tiden.
Och taktiken. Ja, jag är inte så bra på att skönja linjer, det fanns kanske inga, men det var helt uppenbart att det grepp som Hammarby hade på mitten försvann när Andreas Dahl gick ut. Jag gillade annars Traoré och Dahl centralt. Varför har ingen tänkt på det innan? Jag menar, så desperata som vi varit.
Niva menade att det fanns en defensiv slagsida men den såg inte jag. Hammaby kändes tunga framåt i första men det avtog i andra. Och framför allt avtog tyngden vid Örebros straffområde. Den omtalade ”höga pressen” tyckte jag också fungerade någorlunda tillfredsställande men det kostade på. Hammarby vann ofta boll i första, mer sällan i andra. Hammarby bet sig fast så länge de orkade. Och de kunde lika gärna vunnit. Jag såg inte att Örebro var det bättre laget.
De hade ett uns mer tur, en aning mer flyt, än Hammarby som fick 17 frisparkar mot sig. Örebro bara fem. Och då hade de ändå en sådan som Nordin Gerzic på plan? Tacklingen på Emil kunde gott ha resulterat i en utvisning. Och ett par matchers avstängning. Jag menar, kan en armbåge som ingen såg, mer än Tallinger och Almebäck då, resultera i fyra matchers avstängning, så… tja…
Och en sak är jag säker på. Spelar Hammarby som de gjorde mot Örebro; om de visar den vilja, den kampviljan… då åker vi inte ur serien.
För övrigt ska vi vara jävligt glada över att de har Pa Dembo i mål.
Gerzic jämfört med Davies
Den där armbågen som Charlie Davies möjligen kanske eventuellt delade ut borta mot Örebro … den som bara Tallinger såg… den kan inte ha varit någonting jämfört med den ”tackling” som Gerzic nyss delade ut…
Nu vänder det… eventuellt
Nej, där här går aldrig… Det fattar ju var och en. Thom Åhlund hade ju två extra dagar semester…
Allvarligt talat. I dag inleds en sådan där vändning som får hösten 1970 att blekna…
Kanske inte riktigt, då.
Men oavgjort mot Örebro… Är det att hoppas på för mycket?
Elva överbetalda stolpskott
Som vi älskar de där matcherna mot Albanien, San Marino, Andorra, Puttefnaskien och … Malta.
Elva överbetalda stolpskott med rötter i Lättmjölk, HeIF, MFF, Ellos, Kälmär och allt vad det nu är, går ut i en match som gäller kvalificering till Världsmästerskapen och lyckas inte göra mål på ett lag som skulle fått spö av Jönköping Södra 7 gånger av 10.
”Det blir kross!”. Sure.
Det behövdes alltså ett självmål för att Sverige skulle besegra Malta.
Ett Sverige som till slut spelade med typ en back och åtta offensiva spelare verksamma i Barcelona, Hamburg, Birmingham, IFK Göteborg, Lyon, AZ Alkmaar…
Som sagt: Som vi älskar de där matcherna. De som visar att ”stjärnornas” faktiska verkningsgrad inte alls står i relation till deras status. Och inte minst älskar vi de där matcherna för att vi i morgon i kvällstidningarna ska få uppleva Svenska Mästerskapen i Kappvändning. Ty då ska samma rövslickande reportrar och krönikörer som för någon dag sedan hyllade vårt lag som de världsmästare de trodde de var, agera oerhört förorättade och kräva Lagerbäcks … gäsp … avgång. Igen.
Det är en aning bisarrt. Men det säger en del om kvällstidningarnas autonoma nervsystem; och det är oerhört underhållande att följa.
Den 10 oktober möts Danmark-Sverige. Sedan är det dags för ett möte mot det lag som de svenska överbetalda stolpskotten lyckades spela oavgjort mot (borta): Albanien.
Och mot bakgrund av det vi såg i dag: Var det skicklighet som avgjorde mot Ungern? Eller var det en rent överjävlig tur?
Ska vi ta och skriva om historien en aning, eller?
•••
Den där Mifsud… skulle inte han kunna provspela för Bajen, klubblös och allt?
•••
För övrigt är det alltid lika roligt att höra kommentatorn, i dag Robert Perlskog, gå upp i falsett så fort han nämner vad Zlatan gör. Tänk dig samma tonläge när till exempel Kim Källström skjuter 30 meter över mål. Eller Rasmus Elm.
•••
Förresten… var Zlatan med i dag? Om han var det måste han ha haft jävligt ont i knäet… För i dag gjorde inte Zlatan någonting som motiverade den där falsettrösten. Och vem som helst som hade spelat som han hade blivit utbytt efter 35. Fast efter Ungern-matcherna så går det ju inte att ta ut honom förrän i 95:e…
Men man behöver ju inte skrika i falsett för något som hände för några dagar sedan.
Låt Åhlund vila
Allvarligt, vad spelar det för roll att Thom Åhlund fick avsluta sin semester i lugn och ro?
Vad skulle han kunna göra under dessa två, tre dagar som räddar Hammarby?
Eller, vänd på det: Vad ska kunna hända under dessa dagar som får Bajen att glida under ännu ett streck?
Det är ju speluppehåll?
•••
Och Christian Traorés öden och äventyr har vi inte brytt oss om alls. Noterar bara i dag att vi gjorde rätt i detta.
Färdigsnackat?
Kan detta stämma?
Då säger min omedelbara magreaktion att det kanske var tvunget.
Nu är det allvar. Det är en tydlig signal till alla inblandade.
Nu är det färdigsnackat, typ.
Nu måste den ändlösa strömmen av ord ersättas av handling.
Ändå… Tony har inte lyckats så bra med att ta över efter Linderoth.
Men vi har en känsla av att han skulle kunna lyckas, i en annan omgivning. Med andra förutsättningar.
Men nu behöver vi en tränare som kan lyckas med det han har.
Thom Åhlund?
Han som i mars 2007 sa:
Jag har haft ett energiläckage. Jag köper inte den riktning som Hammarby har tagit och har därför bett om att bli entledigad.
Det ska bli intressant att se vilken riktning Bajen tar nu. Och följande färska citat från officiella låter oss förstå att vi inte ska hälsa tränarbytet med naivt jubel:
”…jag har inget revolutionerande att komma med. Jag kommer att bygga vidare på det som Tony och ledarstaben jobbat med…”
Laitinens insikt
Om man hade varit konspirationsbenägen så hade man ju misstänkt att allt inte stod riktigt rätt till i matchen mellan Sirius och Assyriska.
Det är alltså som om Bajen hade slagit Kalmar med samma siffror. Och den tanken går inte ens att föreställa sig – även om jag gjorde det häromdagen. Och även om det kunde kännas som en ”öppen” match en stund… Men det var tankefrukten av ett Bajen som inser vad det handlar om; ett fiktivt scenario som sprang ur ungefär samma insikt som Haris Laitinen redogjorde för i TV4: Resonemanget gick ut på att det är vuxna män som utgör laget och att de borde kunna inse att de kanske inte kan spela så som de vill göra för att samla ihop de där sista poängen som behövs för att de senaste årens allsvenska stabilitet inte ska vara utplånad.
Jag vet inte men det kändes kanske som att det där med ”vuxna män” även inbegrep Tony G. Vi kanske ska lägga den invecklade fotbollsteorin åt sidan för stunden och återgå till fotbollens bread´n´butter. Förstör spelet. Jaga enstaka pinnar. Blir det fler än en är det bonus.
Och att döma av vad Tony sa på presskonferensen så… eh, finns det hopp:
– Vi jobbar på det och vi vet om att det är stadigt jobbigt. Så länge jag vet att jag gör allt som står i min makt så sover jag rätt gott om natten. Det gäller att fortsätta kriga och spela cyniskt, vi måste gå in och kötta och peta in några enkla bollar, precis som i derbyt mot Djurgården. Visst vill vi vinna mot Kalmar, men det är svårt på bortaplan. Det är mot lag som BP, HBK och Gais vi ska ta poängen.
I dag kan Djuren vara en poäng efter oss. I dag får vi se om inställningen mot IFK Lättmjölk var ”a flash in the pan” eller om våra antagonister på andra sidan stan kommit till en mer djupgående insikt.
Förresten: Det blev inte straff när Rafael krokades i Kalmars straffområde.
