Sedan 1996
I de svenska mästerskapen i kris har plötsligt Stekarna ryckt åt sig en ledning i disciplinen kombination. Inte helt oväntat. Ekonomin är svag – lika svag som Bajens? – men resultaten i allsvenskan svagare. 0-0 mot Örgryte värmde ett fruset hjärta.
Vi som vill se in i framtiden åker till Ängby IP för att se HTFF möta Ängby IF på konstgräs. Stockholm Cup. Onsdag kl 20.00.
Det är ett tag sedan man njöt av den där riktigt genuina skadeglädje som infann sig när något av de andra stor-Stockholmslagen förlorade en match. Ett derby var då en ganska ambivalent tillställning. Någon kunde ju vinna. Men man visste samtidigt att något av de lag man önskade allt ont skulle åka på däng. Eller så blev det oavgjort och båda tappade poäng.
Ett stockholmsderby utan Hammarby är bra på det sättet. Det kan liksom inte sluta på fel sätt.
I dag slutade det extra bra eftersom vi fortfarande håller Stekarna bakom oss. Men Örgryte och Häcken kunde gott delat på poängen. Ska jag vara ärlig så ser jag hellre att dessa två göteborgslag försvinner ut bakvägen än Djurgården. Det blir en bättre balanserad allsvenska då. Men Djurgården kan gärna få hamna på en ångestladdad kvalplats.
Lite skadeglädje kan man ju unna sig en dyster oktobervecka.
•••
Nu till viktigare saker: Charlie Davies stängs av i fem matcher. Det är bara horribelt. Om man nu kan studera bilder från en sådan, ej matchavgörande situation som domaren dessutom missade, och komma med ett så påtagligt straff, varför kan man då inte i efterhand studera när Markus Holgersson slänger in Poppen, så att Christoffer Anderssons hörna ostörd kan resultera?
Jo, för att misstag som detta blev just matchavgörande, så klart. För att det resulterade i mål. Alla som såg Strömbergssons strafforgie mot Elfsborg kunde konstatera att de var ”billiga” som det brukar heta. Men såna situationer vill inte domare och förbundsherrar studera i efterhand. En armbåge däremot, avsiktlig eller ej, kan rendera en påföljd i efterhand som helt saknar proportioner… det är upp-å-ner.
Fem matcher är ett upprörande hårt straff. Med tanke på annat vi sett i form av stämplingar och flygande dobbar i knähöjd som inte ens renderat en varning. Men som gett månader av rehab.
Jag har dammsugit nätet för att se om det finns bilder av den där armbågen någonstans men hittar ingenting. Mer än den knivskarpa bilden här bredvid, publicerad på SVT.se. Det känns lite som en allsvensk variant av Zapruder-filmen. Finns de där bilderna bara på SvFF:s högkvarter, inlåsta i Khennet Tallinger kassaskåp? Eller kan man få se dem?
Tål de en allmän visning?
Just nu är vi ju sämre än Djurgården. Och det säger inte lite…
Jag har nog inte sett Hammarby spela så här dålig fotboll på… ja, det känns som att man får gå tillbaka till Superettan för att hitta dess like.
Och Tony Gustavsson, som i paus tycker att det enda han måste göra är att ”ladda laget med energi”, bör nog fundera på hur det som ska vara lagets signum, passningsspelet i högt tempo längs marken, ska uppfinnas. För det finns inte. Såvitt jag kunde se?
Jag vet inte men jag tror inte att Hammarby slog tre passningar i följd rätt i dag. Och bolltrillandet mellan backarna räknas liksom inte (även om Kalmars press minimerade detta i dag).
Fanns det något system, någon tanke bakom Bajens spel, så får ni berätta för mig hur denna såg ut för jag fick inte ihop det. Jag såg ingenting. Mer än ett lag som inte ens kan vinna på sin egen hemmaplan.
Vi vann inte många närkamper. Och dem vi vann följde vi upp med ett felpass. Eller en snedspark till rensning. Hade jag varit professionell fotbollsspelare i Hammarby hade jag bjudit på lönen för den här matchen.
Och i dag kan vi inte skylla på Martin Ingvarsson, även om han i vanlig ordning missuppfattade både ett och annat.
Men inte ens med honom med oss skulle vi vunnit i dag.
Nu öppnar sig ett bråddjup under oss. Det svarta gap som kallas Superettan. En del klubbar rationaliserar i efterhand och menar att det var bra att ”starta om”. Men… med Michael Andersson vid rodret så känns det inte som det är läge att ”starta om i Superettan”. Då skickar han väl av budgetskäl ut killarna HTFF på planen…
1-4 mot Kalmar FF på Söderstadion. Det känns som att det här måste få konsekvenser. Jag vet inte hur dessa konsekvenser ser ut; jag säger inte att någon måste gå… men så här kan det inte fortsätta. Jag hoppas alla fattar det?
Det jävliga är att Rami Shaaban inte kan lastas för något av målen. Han var klasser bättre än Wastå. Ändå förlorar vi stort.
AIK leder allsvenskan.
Djurgården ligger nästan sist.
Man kan fråga sig vad som är mest sannolikt: Att AIK vinner allsvenskan eller att Djurgården åker ur?
Svaret är förstås enkelt: Det är troligare att Djurgården åker än att AIK vinner.
AIK:s serieledning är troligen högst tillfällig och inget att dra några växlar på. Man har mött Örgryte, som ligger sist med 0 poäng, och lyckades nätt och jämt vinna den matchen, Man har mött Kalmar som ligger näst sist. Man har mött Halmstad och det är egentligen den enda bedriften de utfört, att de lyckades slå Halmstad, som antagligen är ett mittenlag. Mot BP vann man turligt på ett mål i sista sekunden. Mot Malmö förlorade AIK. Det är det enda klasslaget AIK mött så här långt. För vi ska inte förledas att tro att BP är något för den övre delen av tabellen bara för att man slår DIF.
Simon Bank skriver balanserat om AIK.
Om vi jämför med Hammarby så har vi mött tre tippade topplag (Elfsborg, HeIF och IFK Göteborg), ett bottenlag (Djurgården) och ett tippat bottenlag (Gefle) som kanske inte är så mycket botten som alla trodde. Fyra poäng efter dessa möten är kanske två för lite. AIK:s poängskörd är däremot normal efter motståndet.
Djurgården, däremot, har underpresterat. Inte sett till spelarmaterialet men sett till de anspråk och förväntningar som finns (fanns?) på laget. De har faktiskt underpresterat så pass mycket att man känner att det är befogat att tala om kris efter fyra omgångar. Kris efter fyra omgångar existerar annars inte. Men när årets hittills ganska upplaga av Bajen gör 4 regelrätta baljor mot dem.. då ska man inte bli förvånad om BP gör två.
Eller om laget faktiskt åker ur i år.
Det man känner efter derbysegrarna mot Djurgården nu för tiden är mer lättnad än glädje.
Vi ska slå Djurgården. Och vi gör det, oftast.
Den som minns hur det en gång var kan känna igen situationen. Det fanns en tid när Bajen spelade i en annan serie och mötte lokalkonkurrenter som Vasalund och Spårvägen (och för all del Djurgården).
Bortsett från möten mot det sist nämnda laget så var det matcher vi skulle vinna. Men de ville alltid slå storebror.
Efter tre poäng i dessa matcher infann sig lättnad. Lite glädje, men mest lättnad.
Precis som efter matchen mot Djurgården i går.
•••
Jag är helt säker på att Robert Laul i sin blogg kommer att kräva att den här artikeln tas bort från DN.se. Den redovisar antalet domartabbar i allsvenskan efter 4 omgångar. Så makalöst fräckt!
Laul skriver så här i dag:
Min spontana reaktion var direkt att bollen var inne men jag lastar ändå inte domarteamet. För det första är det omöjligt att begära att någon av dem ska hinna till en position där det går att avgöra saken.
Nej, inte kan vi väl begära att domaren ska vara på rätt plats vid rätt tillfälle….
