Trams på Bajens officiella
Alltså, nu börjar jag bli förbannat trött på artiklar som den här. Och den här.
Ingen säger åt mig att jag ska vara på Söderstadion av någon annan anledning än att följa Hammarby. Jag går inte dit för andra Hammarby-supportrars skull. Jag går inte dit för att bevisa något för Stekarnas supportrar. Jag går inte dit för att visa solidaritet med styrelsen eller sponsorerna. Och jag går framförallt inte dit av rädsla för att någon annars ska tycka att jag är en bluff.
Jag går dit för att jag vill se Hammarby spela fotboll, och helst vill jag se dem vinna. Skälen är strikt egoistiska.
Fattar ni?
Och sådana här uppmaningar gör mig spyfärdig:
Det du kan göra för att återgälda allt det underbara som ett grönvitt liv ger är att ställa dig där på läktaren. Sjung lite, sjung mer, SJUNG tills rösten brister och då är det bara att fortsätta. Sjung och berätta så att alla hör att det är VI som är Hammarby. Det är VI som har det som alla andra drömmer om. Det är VI som kämpar tillsammans, som gråter, skrattar, lider och njuter ihop. När bollarna går in i fel kasse behöver vi inte ropa att ”vi vill se Hammarby”, det är ju vi som är Hammarby. Ta er en titt i spegeln, i med- och motgång är det fortfarande vi.
Patetiskt. Den där retoriken fungerar kanske på folk med tandställning och finnar på hakan. Förmodligen sämre på vuxna människor.
Är det bara tonåringar som skriver på Bajens officiella?
