Gris-Bajen
Det är ju förbannat konstigt att när Chelsea höll på att grisa sig till final i Champions League, då stod experterna på rad och hyllade Guus Hiddink som ett geni som snuddat Gud.
Då var defensiv omställningsfotboll plötsligt stor konst. Lars Grimlund på DN kallade till exempel Hiddink för ”mannen med trollspöet”.
När Bajen gör samma sak, ja, då är det tydligen något slags mord på fotbollen.
Så här skriver SvD:s krönikör:
Men Tony G har framför allt insett att det viktigaste är att vinna matcher, oavsett hur det går till. Därför har alla tankar och visioner om ett snabbt, tekniskt offensivt och spelglatt Bajen lagts åt sidan för närvarande. De båda 1–0-segrarna har tagits med tufft försvarsspel i högsätet och en ”sparka-och-spring-fotboll-och-hoppas-på-fasta-situationer” som inte är vacker men nödvändig i det utsatta läget.”
Jämför det med ”experternas” underdåniga recensionerna av ett Chelsea som knappt fick låna bollen. Som inte ville låna bollen, vad jag förstår. Som bara ville kontra. Eller ”ställa om” som det heter nuförtiden.
Låt oss ta grunderna: Fotboll går ut på att inte släppa in mål, men helst ska man göra åtminstone ett.
Det delas inte ut poäng för bredsidor, tunnlar, tvåstegsfinter, överstegsfinter eller ett bollinnehav på 70–30.
Bajen har i de senaste två omgångarna gjort ett mål i vardera match. Malmö och BP gjorde inga.
Hur kan det vara ett mord på varumärket att vinna?
Sånt kan bara komma från en person som tror att Bajen vill odla en looser-kultur. Jag skiter faktiskt i hur Bajen spelar. Jag går inte glad från Söderstadion efter en match som förlorats men där spelet varit bra. Jag går hellre därifrån efter en match som den mot Malmö.
Jag tror att tränarna skulle må bra av lite integritet. Av att våga anpassa spelet efter materialet. Det finns ju fler som har det problemet. Jag har sett exempel på alltför många klubbledningar som inte riktigt förstått vad som är deras jobb: Att ge tränare och spelare bästa möjliga förutsättningar att lyckas. Men direktörer och administratörer har svårt att hålla fingrarna borta, de tror att de kan fotboll, att de vet vilka spelare som behövs och att de vet hur laget ska spela.
Om var och en fick göra det de är bäst på, då skulle mycket se annorlunda ut i årets allsvenska.
Jag tycker Tony har gjort rätt och han har gjort det bra – men han skulle ha gjort det för länge sedan. För han måste väl ha insett vad det här laget hade för begränsningar?
