Att vare sig vilja eller kunna

Dessa fullständigt viljelösa hopklappningar

De får mig att tappa sugen. Man hoppas ju alltid, mot bättre vetande,  men innerst inne har man förstått att det här laget inte räcker till. Sedan kan man ju alltid hoppas att resultaten i andra matcher ska gå rätt väg. Och det har de ofta gjort.

Ändå ökar avståndet till kvalplatsen.

Mot Landskrona såg det inte ut som att laget vare sig ville eller kunde. Undantaget var Sinan Ayranci.

Och nu har vi snart kommit till ett läge där det bara handlar om att spela av resten av den här säsongen också. För ingen tror väl längre att det här laget är kapabla att ta fyra, fem raka segrar?

Det är bara att inse att flera av de namn som omhuldas som gunstlingar av många supportrar, de håller som högst medelmåttig Superettankvalitet. Ett par spelare befinner sig strax ovanför medelmåttig Superettankvalitet. Paulinho, Sinan, Runström, Monday, Hopf… jag tror inte det är fler. Kanske också Sema. Kanske Helg. Kanske inte någon av dem.

Alla i laget kan ha en bra dag. Men sällan samtidigt. Och den jämna höga nivån saknas. Eller om det är viljan? Kanske är det apati sprungen ur insikten att karriären gått i stå?

Sedan finns det alltför få spelare med potential. Max Forsberg är en. Kanske den enda.

I övrigt består laget av spelare som nått karriärens apex. De kommer inte att nå högre innan det återigen vänder nedåt. Tyvärr är de inte tillräckligt högt för att kunna lyfta det här laget till de höjder vi alla hoppats på.

Jag tror det är den bistra sanningen.

I dag kunde Landskrona promenera fram och tillbaka i straffområdet, ganska obehindrat. Bajens enda chans den här kvällen vore ett knallskott från Landskronaklacken…

•••

Ängelholm byter förmodligen plats med HBK.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.