Posts by Admin

Bajen leker! startade 1996 – långt innan bloggar och CMS:er blivit var mans egendom. Det var enkel HTML som låg bakom de rapporter och intervjuer som publicerades på sajten inledningsvis.

Det hade varit kul att veta hur matchen egentligen skulle ha slutat…

Jag tror fanimej att Martin Strömbergson är någon typ av konstprojekt…

Visst kan man ta en 3–1-förlust mot ett så bra lag som Malmö.

I normala fall, alltså. Men inte när brister hos domaren är direkt avgörande för resultatet. Precis innan Agon Mehmeti gjorde 3–1 blev Besara fälld utanför Malmös straffområde. Ingen signal.
Continue reading →

Spelades det stora summor på 4–2 i går?

Under de fyra första säsongerna i Superettan spelade Hammarby stundtals bra. Om man ska generalisera så hade de en del boll men motståndarna gjorde mål.

Ofta jagade man kvittering. Ibland lyckades man. Ibland inte.

De märkliga försvarsmissarna radades upp på löpande band. Man var alltför ofta försvarslös mot snabba omställningar, särskilt i så kallade ödesmatcher.

Det är vi fortfarande.

Östersund kontrade in två mål på fem minuter.

Det kändes som att vi var tillbaka på ruta 1.

Men laget är bättre organiserat i dag, och man vet det. Därför undvek vi panik. På planen. För de som tittade på svindlade det, däremot. 1–0 blev 1–2 och hade Aly Keita stått i Syrianskas mål hade misstänksamheten infunnit sig efter Besaras 2–2-kvittering. Han halkade. Kennedys frispark var fint slagen men den såg inte otagbar ut.

Spelades det stora summor på 4–2 i Asien i går?

Efter Östersunds vändning skulle fjolårsversionen av Bajen haft det svårt. Liksom förrfjolsversionen. Men även om vi bränner en hel del lägen så gör vi en hel del mål också.

Linus Hallenius är ganska typisk för en ”hemvändande målskytt”. Han bränner (nästan) allt. Men för hans del kommer det en säsong nästa år också.

Nu har vi 22-6 på de senaste fem matcherna.

Två återstår. Jag tror att pressen är ganska stor på Ljungskile och Sundsvall nu.

De hade problem att vinna senast.

Det hade inte Bajen. Trots snöpligt underläge efter 55 minuters spel.

Den signalen till våra konkurrenter om seriesegern ska inte underskattas.

Det Stora Allvaret rullar in…

Både Sundsvall och Ljungskile tog tre poäng när vi hoppades att de skulle tappa.

Men vi kan ta med oss följande: Våra konkurrenter om seriesegern är pressade av stundens allvar. Vi behöver inte tvivla på detta.

Ljungskile behövde sex övertidsminuter för att få in den vinnande bollen. Jag vet inte när det hände senast, att matchdomaren lade på sex övertidsminuter?

Men skit samma, tar vi tre poäng så kvittar det hur många övertidsminuter de asiatiska spelbolagen köper av domarteamen.

Sundsvall hamnade i underläge och kvitterade. Men det dröjde länge innan de fick in den där bollen som var så viktig.

Vi kan dra slutsatsen att de vacklar. De får allt svårare att leverera när Det Stora Allvaret kramar dem allt hårdare. För Bajen är det lika stort allvar men vi har hittat höstformen. 18-4 på de fyra senaste matcherna.

Östersund var bra på sin hemmaplan men de har inte längre Modou Barrow i startelvan. Frågan är om tabelläget är bra eller dåligt när det handlar om att locka fram deras spel.

1-1 mot Varberg är en förlust

Det finns några tillfällen – vanligen matcher! – som man känner är lite mer avgörande och har lite större betydelse för säsongens utgång än andra.

Den oavgjorda matchen mot Ljungskile hemma är ett sådant exempel. Trots 30 avslut med en man mer på plan i en halvlek, lyckades vi inte få in bollen.

Dagens match mot Varberg var ett annat sådant tillfälle. Det blev 1–1. Det borde ha blivit 1-4.

Men Pablo passade vänligt målvakten när han borde bombat in en straffkvittering. Linus Hallenius kunde ha varit kyligare när han var ensam med en vilt sprattlande målvakt. (Hade han hållt inne skottet en tiondels sekund så hade målvakten legat i det blöta gräset…) Men han har antagligen inte det självförtroendet efter fyra bortkastade år i proffscirkusen. Ett öppet mål i Superettan borde han dock kunna placera bollen i.

En felaktig offside-avvinkning kan vi inte göra något åt.

Före dagens match, som jag förutsatte att vi skulle vinna, hade jag hoppats på att Ljungskile skulle slå Sundsvall i nästa match. Då hade vi och Ljungskile ryckt och all press hade hamnat på Sundsvall.

Nu tror jag det är bäst med ett kryss.

Det enda som gör den här kvällen uthärdlig är att också AIK förlorade mot ett lag från landet.

Också?

Ja,  1–1 mot Varberg känns onekligen som en förlust.

Gå ut och var glad

Alltså, matchen mot Jönköping Södra hemma; det var ju det här vi inte skulle hamna i i år…

När det handlade om att köra fast på vänsterkanten så överträffades Bajens offensiv bara av Åsa Lindeborg, den marxistiske kulturchefen på Aftonbladet. Anfall på anfall kom av sig och rann ut i sanden, smulades sönder, upplöstes i bolltapp och öppnade för omställningar…

Ungefär som argumenten i en bloggpost av Åsa Linderborg, alltså.

Vad har Greg för lösning? Många, påstår han.

Men spelarna trippar, duttar och saknar alternativ. Sådant som ska gå per automatik får hela tiden skapas i stunden.

Det borde ha stått 2-0 i halvtid. Men att chanserna missas beror inte på avsaknad av kyla i avgörande ögonblick utan på att det som föregår dem oftast är frukten av en slump. Som Christoffer Carlssons lobb in mot bortre stolpen som Rynell visserligen fick foten på men där bollen strök stolpens utsida.

I stället lät vi Jönköping göra mål. Det var 430 minuter sedan senast.

Det handlar om ett systemfel.

Mot Örebro fungerade systemet. Det är en av få gånger.

Det finns bra spelare i laget. De två bästa är skadade. Men även det lag som startade mot Jönköping har kvaliteter att vinna Superettan. Något hindrar dem. Varför frigörs inte deras kapacitet?

I Fotbollskväll pratades det om plan A och plan B (de fanns inte), när de skulle illustrera Hammarbys stillstående anfallsspel så stod bilderna still (en ödets ironi), ingen såg linjer eller idéer.

Ibland undrar jag om det inte skulle gå bättre om Greg lät dem spela vanlig skolgårdsfotboll.

Gå ut och var glad.

 

 

Sex är väl det minsta man kan begära?

0-1

Som jag minns det: Hammarby inleder andra halvlek med ett anfall, och sedan etablerar man man sig på Värnamos planhalva.

Okej, någon gång kom en flyfotad rödklädd älg och jagade långboll i östlig riktning. Men det var aldrig särskilt farligt. Bajen hade tre, fyra, fem, sex chanser att ta ledningen. Kanske fler, jag för ingen statistik.

Ändå blev matchens resultat oavgjort. Och det är av samma gamla anledningar som alltid:

figueroa_värnamo

1. Klantigt försvarsspel med individuella misstag som står oss dyrt.

2. Ineffektiv offensiv.

Men den här gången skapades ändå chanser. En del av dem sedan Värnamo backat hem för att måna om poängrånet man utsatte Bajen för. Två poäng är inte mycket att ha med sig från möten med Ljungskile och Värnamo. Sex är väl det minsta man kan begära?

•••

Andreas Sundberg tror att det kan börja blåsa runt öronen på Greg nu. Gärna för mig, Sundberg ger några exempel på märkliga laguttagningar, men innan åskan börjar mullra:  Ge mig ett bättre alternativ! Ett alternativ som dessutom är en nivå över dem som redan misslyckats: Tony Gustavsson, Thom Åhlund, Michael Borgqvist, Jesper Blomqvist, Roger Franzén och Roger Sandberg.

•••

Så här skrev Bajen Leker! i samband med att Greg Berhalter offentliggjordes som tränare:

Gregg Berhalter behöver inte vara fel – men det är en chansning och fan vet om vi är i en position där vi ska chansa?

Antagligen vet Grauers & co något som vi andra inte vet. (Att alla andra tackade nej, till exempel…)

Om man läser det Twitterflöde som uppstod efter presskonferensen i dag hittar man saker som:

”Jag gillar verkligen att vi får in lite amerikansk vinnarmentalitet i bajen. Välkommen Gregg!”

och:

”Har vi någon som är på #Arlanda och kan välkomna Gregg Berhalter?”

Det finns ingen anledning att hänfalla till den typen av idiot-optimism ännu. Hyllningarna får vänta men jag framför dem gärna framåt augusti, september… Hemskt gärna.

 

Det skrev vi då. Det gäller tyvärr fortfarande.

Alla vill till allsvenskan

Alla vill till Allsvenskan men få vill ju… tja… bli svettiga … ha bollen … utmana en motståndare…. ta löpningar i onödan (Sundin undantagen) …

Försäsongens spel hade inte gett några antydningar till att premiären mot Ljungskile skulle bli en uppvisning extravaganza. Och det blev den inte heller.

Ändå blev alla som såg matchen besvikna. För att inte säga förbannade.

Särskilt de som hade åkt buss i 6 timmar.

De hade kanske hoppats på ett mål, åtminstone. Tills nästa match justerar vi förväntningarna och hoppas att vi får uppleva en rättslagen passning. Det kanske inte kompenserar en 12-timmars bussresa t/r men möjligen en sextimmars t/r till Örebro så småningom?

skola

Vi får se hur stort tålamodet är i år. Det har alltid trutit.

Gnäll sitter ju liksom i Hammarbysupportrarnas DNA, men när det gäller stöttar man laget ändå.

Nu har man gjort det i tre år i Superettan. Men kanske börjar man tröttna på att åka runt på grusvägar i Sverige. För  reaktionerna efter matchen i går var mer ilskna än vanligt.

    Några citat från Twitter:

  • ”Är det någon som berättar för @Hammarbyfotboll hur besvikna vi är? Spring Hammarbybacken för fan.”
  • ”EFTERLYST: Hammarby fotbolls spelidé. Har varit försvunnen i flera år. Har du sett den eller vet du vart den finns? Hör då av dig”
  • ”Äntligen hemma! 12 timmar på buss för 90 minuters skitspel! Känns fan inte värt längre! God natt!”
  • ”Hade man varit i Borås hade jag fan föredragit vara fyllehäktad!”

Det kan ju vända, det kan faktiskt det. Men inget tyder på det.

Det som presterades på Borås Arena mot Ljungskile gav inget hopp alls.

Jag har sett mer strategiskt genomtänkta spelidéer utföras på skolgårdar.

 

Djurgårdens boendestöd

Alltså, Djurgårdens Tommy Jacobson gnällde i Expressen häromdagen… Vilket bara kan uppfattas som en makalös fräckhet. Man ger någon ett finger och de vill ha hela kroppsdelen.

Enligt Bajen leker! finns det bara två alternativ för Djurgården:

1. Djurgården spelar där som bortalag. Det är det naturliga. Det är ju Hammarbys hemmaplan!

2. De ser sin (tillfälliga?) vistelse på Nya Söderstadion en form av fotbollens motsvarighet till boendestöd. (Vet du inte vad boendestöd är kan du googla det.) Som ett tillfälligt härbärge för en bostadslös. Ett socialt skyddsnät för de utsatta och medellösa.

Bajen Fans styrelse skriver bra om det här.

 

 

En frestelse svår att motstå

Man ska inte gå händelserna i förväg och man ska inte ta ut något i förskott.

Det vet jag efter att ha gjort det ganska många gånger. Ja, varje år faktiskt.

Ändå är det svårt att motstå frestelsen att göra det igen.

I samma stund som Gregg Berhalter tog med sig laget ut på en joggingrunda började den här förlamande svarta vintern släppa sitt grepp om själen. Ju mer han pratar, desto mer börjar vi tro att han är den frälsare som Tony Gustavsson, Thom Åhlund, Michael Borgqvist, Jesper Blomqvist, Roger Franzén och Roger Sandberg inte var.
Vad bygger vi egentligen den känslan på?
Att han stirrar stint i ögonen på den som intervjuar, utan att vika med blicke? Att han fortfarande är vältränad? Att han pratar ett annat språk?
Ja, i kombination med saker han säger: ”Acceptera aldrig en förlust!”, till exempel.Det är en bra utgångspunkt.

Det känns som att vi värvat bra men inte tillräckligt. Gregg vill ha ett par mittfältare till. Och varför inte en forward, som bostongurka på moset? Linus kan, liksom Hammarby, behöva en omstart.

 

Det är inte bara Berhalter som har något att bevisa…

Det enda vi vet är att vi inget vet. Och det börjar vi bli vana vid…

Hammarby fortsätter enträget att anställa tränare som inget har bevisat (som tränare). Det har pågått sedan Anders Linderoth lämnade klubben, och det behöver inte vara fel. Men i just vårt fall har det blivit fel. Väldigt fel. Och lite för många gånger.

Fast exakt var felet har legat är förstås svårt att sätta fingret på.

Tonys förutsättningar var nog inte de bästa, inte mot slutet, och de som kommit efter honom har kanske inte heller haft rätt förutsättningar (men i vissa fall hade det kanske kvittat om de hade haft Manchester Citys trupp att utmana Superettan med…)

Så många hade förutsatt att vi skulle leta efter ett rutinerat namn.

Vi fick Gregg Berhalter. En duktig före detta spelare som efter den aktiva spelarkarriärren i Europa ingått i LA Galaxys ledarstab.

Det kan ju vara kanon.Det kan verkligen det. Men ingen skulle väl bli överraskad om det inte blev kanon…om ökenvandringen skulle fortsätta… Det är lätt att förutse de reaktioner som kan komma: Alltså, ännu en oprövad tränare? Vad tänkte vi (ni) på?

Så. Det finns en risk. Det finns en uppenbar risk. Gregg Berhalter behöver inte vara fel – men det är en chansning och fan vet om vi är i en position där vi ska chansa?

Antagligen vet Grauers & co något som vi andra inte vet. (Att alla andra tackade nej, till exempel…)

Om man läser det Twitterflöde som uppstod efter presskonferensen i dag hittar man saker som:

• ”Jag gillar verkligen att vi får in lite amerikansk vinnarmentalitet i bajen. Välkommen Gregg!”

och:

• ”Har vi någon som är på #Arlanda och kan välkomna Gregg Berhalter?”

Det finns ingen anledning att hänfalla till den typen av idiot-optimism ännu. Hyllningarna får vänta men jag framför dem gärna framåt augusti, september… Hemskt gärna. Om man ska våga låta tankarna sväva i väg en aning så kan man väl hoppas och inbilla sig att amerikanen faktiskt ska lyckas sätta stopp för den loser-mentalitet som fått härja i truppen lite för länge.

Men jag har blivit lurad lite för många gånger av dem som styr klubben för att ta något för givet.

Välkommen ska han hur som helst känna sig, amerikanen. Men hyllningarna får vänta tills han förtjänat dem. Det kan uppfattas som snarstucket men man går bara i den fällan en eller två gånger. Man lär sig av misstagen…

Och just det: Det är inte bara Gregg Berhalter som har något att bevisa. Det har också de som anställde honom.