Avgörande händelser

När man lutar sig tillbaka i en exklusiv trädgårdsstol (typ Grythyttan fast ändå inte) på Gotland, för att dricka en kopp förmiddagskaffe och tänka igenom vad som har hänt – då känns inte ploj- och träningsmatcher särskilt angelägna. Men jag förstår att en och annan gärna uppehåller sig vid dessa. De är som sockervadd. Smälter i munnen. Och är borta. Man minns smaken men blev inte särskilt mätt.

I stället är det två andra händelser som kan visa sig bli avgörande:
1. Björn Runström gör två mål mot Öster.
2. Maic Sema och Bajen kommer inte överens om ett kontrakt.

Av dessa två händelser är det en som kan få en långsiktig påverkan på Bajens prestation i höst. Och det är givetvis den händelse som står listad under punkt 1 ovan.
Björn Runström gör mål.
Nu har vi fyra anfallare som har gjort mål. Och nu är jag där igen men… en seger mot Öster och vi är på kvalplats (med reservation för att jag är usel i matte, och dessutom ganska lat varför jag inte orkar räkna två gånger).
Och med Björn Runström i form så har förutsättningarna för att vi ska börja odla en svit av förlustfria matcher ökat, kanske inte markant, men i alla fall en aning…

Returen mot Öster är alltså, i likhet med så många andra matcher, en nyckelmatch.

Och den här alldeles utmärkta sammanställningen på Bara Bajen understryker den känsla som vuxit fram efter torsken mot Ängelholm. Jag tror det kan bära. Det borde bära.

•••

Detta hör kanske inte hemma men Darren Clarke vann i går The Open på Royal St Georges. För många år sedan, år 2000, gick han ut i finalen i WGC-Accenture Match Play Championships mot Tiger Woods. Tiger nötte slag på rangen innan matchen startade. Darren Clarke tog en pint och en cigarr i klubbhuset. Han vann givetvis (4&3).

Jag har gillat honom ända sedan dess.

(Nord-)Irländare och majors är en bra kombination – sedan 2007 har Padraig Harrington vunnit tre, Graeme McDowell, Rory McIlroy och Darren Clarke  varsin…

Sverige har aldrig vunnit någon. I väntan på att det ska inträffa lyfter jag en Guinness!

•••

Halmstad kommer att åka ur allsvenskan. Det kan jag beklaga. Halmstad är ett sådant där gäng som man inte kan tycka illa om, hur mycket man än anstränger sig. (Bortsett från de år då Sharbel Touma lirade där.) Får jag välja så ser jag gärna att Örebro och Syrianska följer med. (Och inte bara för att Sharbel Touma spelar där…)

•••

Freddy Söderberg är en gåta. Han fick aldrig tränarnas fulla förtroende i Hammarby. Och inte mitt heller. Och det ska han inte ha efter tre mål på tre säsonger. Vad var det vi inte såg?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.