Bra och dåligt

Det var ingen dålig match, det var det inte. Man somnade ju inte. På så sätt var matchen mot Assyriska väldigt annorlunda jämfört med Öster borta för att nu ta ett färskt exempel.

Men det var ju inte heller bra. Jag minns inte riktigt alla målchanser men jag vågar nog påstå att de uppgick till kanske 10?  Och då menar jag riktiga målchanser.

Att inte få in en boll i nätet då, det är ju underkänt. Och att man med en sekund kvar var nära att tappa allt, det gjorde ju att man lämnade Söderstadion med en rätt märklig blandning av lättnad och besvikelse.

Det är efter såna här matcher tränare brukar komma med klyschor om ”att ha tålamod” och säga saker som att ”om vi bara fortsätter att skapa chanser så kommer målen till sist”.

Men det är sådana saker som brukar sägas efter två, tre omgångar. Inte när serien vänt.

Vi har tålmodigt väntat på att målchanser ska dyka upp men de har varit sällsynta, ibland har de varit färre än en per halvlek. Nu kom målchanserna – ändå blev det inga mål.

Men vi förlorade inte. Det är något att glädjas över. Liksom att Petter var tillbaka. Han är företagsam. Och jag vill säga detsamma om Simon Helg. (Varför blev det förresten inte en frilägesutvisning när han kapades utanför straffområdet i första?)

Till sist:

Sebastian Castro-Tello börjar allt mer påminna om kvart-i-tre-fikat på jobbet: När han dyker upp stannar allt av.

Här finns förresten lite mer information om statistiken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.