Det hade varit kul att veta hur matchen egentligen skulle ha slutat…

Jag tror fanimej att Martin Strömbergson är någon typ av konstprojekt…

Visst kan man ta en 3–1-förlust mot ett så bra lag som Malmö.

I normala fall, alltså. Men inte när brister hos domaren är direkt avgörande för resultatet. Precis innan Agon Mehmeti gjorde 3–1 blev Besara fälld utanför Malmös straffområde. Ingen signal.
Continue reading →

Polisfrågan

Polisens beslut att ta betalt av aktiebolag som arrangerar till exempel fotboll är helt obegripligt. Det kostar 900 kronor i timmen per polis. Vem bestämmer hur många poliser som ska vara i tjänst? Aktiebolaget? Eller är det polisen själva som godtyckligt bestämmer hur mycket som ska faktureras?

Det kan också innebära att vissa lag favoriseras ekonomiskt eftersom de inte behöver budgetera för ovidkommande saker som poliser inför nästa år. Pengar som de kan använda för spelarköp.

I natt misshandlades en restauranganställd med ett järnrör, enligt IGchefen, vilket givetvis leder oss in på den oundvikliga frågan: Hur mycket ska polisen fakturera krogarna i city för att de ska upprätthålla lag och ordning där? För jag utgår ifrån att krogarna drivs som aktiebolag och inte ideellt?

Carin Götblads pressmeddelande hittar du här.

Lyckad operation, patienten dog…

Jag passerade förbi först Södertälje, sedan Värnamo innan jag stannade i Landskrona. Sedan tillbaka i Stockholm några dagar innan det blev ett par dagar i Jönköping. Min resa de senaste dagarna har varit som Bajens i Superettan. Utan att gå in på några detaljer så garanterar jag att min resa roligare.

Bajen slog Västerås borta.

Och?

I min värld ska de göra det. Men vi förväntas slå frivolter av glädje?

Glöm det.

Att slå Västerås borta var som det ska – en lyckad operation. Men patienten riskerar fortfarande att dö.

•••

Förbundskapten Hamrén petade Wendt och Safari och som jag gillar det… inget jävla daltande.

Årets tränarpar, R&R, har tyvärr inte kunnat unna sig den lyxen. Truppen har varit alldeles för dålig och tunn. Om vi skulle petat dem som gjort en Oscar Wendt… ja, då skulle vi spelat utan backlinje sedan omgång sex…

•••

Ängelholm darrar. Bra. Åtvidaberg och Sundsvall är bättre för allsvenskan än Ängelholm. Skulle denna hockeyhåla spela allsvenskt… alltså, det skulle dra ett löjets skimmer över svensk elitfotboll.

•••

Och, ja, helt rätt – jag är jävligt irriterad över soporna i årets lag. Deras porträtt skulle fan hängas upp på en väggtavla med rubriken: ”Sämst på 60 år”.

Som ett slags skampåle. Så jävla värdelös får man inte vara. Simon Helg undantagen. Och Maic, trots att han underpresterat i bara 65 procent av årets matcher. Resterande matcher har han gjort bra.

Tomma tunnor

Nu är Özcan Melkemichel ute och cyklar igen.

Per-Ola Ljung och Helsingborg gjorde givetvis helt rätt som fortsatte att spela fotboll när Razak Omotoyossi lade sig ner eftersom han ”fick kramp”. Varför ska man blåsa av spelet för att någon får kramp? Man kan ju inte slå av på takten för att moståndaren är dåligt tränad…

Så fort avblåsningen kom så blev det ju en väldig fart på Omotoyossi. Det röda kortet kändes inte alls obefogat.

Continue reading →

Strömbergsson – en glad amatör

Bild 1Nej, matchen var inte avgjord i halvtid. Den levde till Strömbergsson dödade den med sin visselpipa. Det var inte första gången han valde att se en billig straff mot Hammarby.

Senast vi mötte Elfsborg, i Borås, såg han två.

Det kan tyckas lite provocerande att utse samma domare i returmötet. Alla såg att han helt fel ute i Borås. Och – jag vill minnas att han till och med erkände det själv.

Ändå fick han en ny chans. Med förödande konsekvens… för Hammarby.

Kanske ville förbundet att han skulle få chansen att revanschera sig. Kanske ville de att han skulle skaka av sig ett spöke som (förhoppningsvis) förföljt honom sedan den där olyckliga dagen i Borås i april.

Vilken anledningen än var så tog han inte chansen.

Elfsborg är ett bättre spelande fotbollslag än Hammarby – i år. Det påpekade Tony efter matchen. Men sämre lag kan slå bättre. Och spela oavgjort mot dem. Men inte så länge domaren styr spelet.

Bild 2Du kan titta på situationen hur många gånger som helst: Det ska mycket till för att få det till straff.

Om domarna hade haft en liga så hade Strömbergsson varit på nedflyttningsplats. Precis som fotbollsklubbar kan mista elitlicensen så borde domare kunna mista sin proffstatus. Re-amatörisera fanskapet!

•••

Om Haglund tyckte att den straff som Elfsborg fick emot sig var billig… vad tyckte han då om den som betydde 3–1?

•••

Och det där gamla trötta DN-skägget kan ju ta och läsa den här innan han börjar yra om att vuxna beter sig som barn.

En teaser i form av slutsats:

För var 10:e straff AIK får med sig får de ENDAST 6 ”mot” sig.

För var 10:e straff de ”övriga lagen” får med sig får de 8 ”mot” sig.

För var 10:e straff DIF får med sig får de 12 ”mot” sig.

För var 10:e straff Bajen får med sig får vi HELA 26 ”mot” oss.

Och det är inget författaren har hittat på…

Jaha, det blir en sådan höst…

Dagar som dessa gör man lite inhopp. Ibland med en kvart kvar av matchen. Ibland i 93:e minuten. För sent för att göra någon egentlig nytta, bortsett från att döda tid.

Som nu.

Före Häcken borta kändes det som om den matchen var en ödesmatch, i alla fall ett vägval. Det fanns två vägar att gå och Bajen valde den mer ödesdigra.

1. Antingen skulle vi följa upp Trelleborg med ännu en seger, och det hade varit ett trendbrott. Gamla vår-Bajen skulle ligga bakom oss; en ny startelva, en lag med en annan vilja. Ett lag som kan vinna två matcher i rad.

2… eller så fortsätter vi som kris-Bajen som inte riktigt hittar spelet och som desperat måste fortsätta att grisa sig till poäng. Och det var den vägen vi valde. Oavgjort hade skjutit upp beslutet om vägval en match. Men det blev inte oavgjort. VI står kvar och stampar i det träsk som betydde derbytorsk mot AIK. Vi kan sluta hoppas på en mirakelhöst. Vi kan sluta hoppas på revansch mot Kalmar. Vi kan bara be om att vi tar de poäng som behövs och att de andra lagen omkring oss inte gör det.

…och som vanligt kan vi ändå vara nöjda med att ändå inte är Djurgården. 1-6 mot Kalmar?

Kenny går på semester, eller?

Då så, mina damer och herrar. Morgondagen blir onekligen intressant.

Hur många matchers avstängning får Kenny Pavey efter sitt vansinnesutbrott mot IFK Lättmjölks Sebastian Eriksson?

”Praxis” för grova överfall är ju fem, enligt Tallinger på Disciplinnämnden. Och Stefan ohannesson, domaren, sa efter matchen: ”Tacklingen innehöll allt som en grov utvisning ska göra. Den var våldsam, obehärskad och skedde med hög fart, sa domaren efteråt”.

Så. Vad gör Tallinger och hans drängar nu?

Med Tallinger vet man ju aldrig. Han sa till exempel att Davies armbåge var det grövsta han sett på en fotbollsplan men jag kan fortfarande varken instämma eller dementera för det finns inga bilder på det överfallet.

Däremot finns det gott om bilder på Kenny Paveys utbrott. Fast han har ju å andra sidan redan fått sitt straff (utvisad) och det är ju alltid en möjlighet för Disciplinkommitén att undvika det mest förbjudna, det vill säga att straffa AIK i onödan. Men domaren ska tydligen skriva en rapport och enligt Expressen kan Pavey, trots allt,  riskera en avstängning. Så  morgondagen blir trots allt intressant.

•••

För övrigt är det ju ganska märkligt att Davies avstängning blivit så nedtystad. Tallinger sa så här till Aftonbladet:

Jag kan inte rakt upp och ner dra mig till minnes något liknande (…) Vi motiverar domen med att det är ett oprovocerat angrepp. Ett slag med armbågen i huvudet.

Oprovocerat? Om det nu var ett övergrepop så var det långt ifrån oprovocerat. Och om det nu var ett övergrepp så skulle jag (fortfarande) vilja se de bilder som Tallinger och hans drängar stödde sig på.

Tallinger hänvisade han till praxis, när han motiverade fem matchers avstängning, vilket ju rimligtvis inte kan finnas. För det kan ju inte finnas praxis om det inte hänt tidigare. Och han kunde ju inte dra sig till minnes att det hade hänt tidigare. Vilket även Olof Lundh påpekade (eller något i den stilen i alla fall).

Minsta möjliga marginal

bild-35Två saker som slår mig så här strax efter slutsignalen, varav en var lite överraskande eftersom man inte får uppleva detta när man är på plats. Jag talar om:

1. Att Tony var arg – han nästan grät av ilska över förlusten. Han var så bitter, han kokade. Detta får vi på läktaren sällan se. Bara läsa.

2. Att AIK:s supportrar och spelare var så glada. Häpnadsväckande glada. Jag har nog aldrig sett en läktare med så glada människor förr. Det var nästan lite genant. Det påminde om den där gången jag gav en gitarrplinkande uteliggare en femtiolapp; han gick fullständigt bananas. Han hade nog aldrig sett en femtiolapp förr. Och det är klart, AIK har ju inte vunnit ett derby mot Hammarby på ganska länge… Så många i klacken har nog inte fått uppleva hur det känns. Lyd därför ett gott råd: passa på att njuta för nu inleder vi en ny svit.

Och enligt Jens Fjellström råkade Hammarby än en gång ut för en felaktig avvinkning. Paulse var offside – men inte Sema, som stinsen vinkade för. Och han pratade om att AIK vann ”med minsta möjliga marginal”. Jag håller med. Och det är inte illa, med tanke på turbulensen i startelvan. Trots detta var vi bara ett felaktigt domslut från oavgjort.

Förresten… Det där lät bekant? Var har vi hört det förr?

•••

Men Faul har som vanligt inte fattat någonting. Visst, Faul, visst… Stockholmsderbynas tid är nog över. Säkert. Nu går vi in i Göteborgsderbynas era. Vi kanske redan är där? I dag kom det till exempel bara 23 000 och tittade. Trots solsken, 30 plusgrader och två lag i den absoluta toppen av allsvenskan. Det brukar väl Lättmjölk–Örgryte dra en regnig oktobereftermiddag, inte sant?

•••

En sak till, som inte har med dagens match att göra direkt – DN skrev så här häromdagen:

För några år sedan spelade alla lag i allsvenskan utom Djurgården 4–4–2. Nu är det andra sifferkombinationer som gäller. – I dag är det väl högst tre eller fyra lag som spelar med två forwards.

 

Jag bifogar en skärmdump från DN.se som kommentar till detta (kolla till höger…) Det är kanske lite för tidigt att döma ut 4-4-2?
bild-21

Livet knackar på min dörr

Okej. Där kom den. Den där obehagliga magkänslan. Den där lustfyllt obehagliga magkänslan.  Den som påminner om det där man känner strax innan man inser att en kraftig diarré-attack är på väg.

Regnet strilar utanför mitt fönster, molnen hänger blytunga över grannens tak, termometern snuddar vid permafrost och… åh, vad jag önskar att jag fick frysa skiten ur mig på Råsunda i kväll. Att jag fick skrika av ångest och oro, av glädje eller frustration.

Men i dag går det inte. Det som kallas livet kom i vägen.

Fan. Fan. Fan.