Krav-märkt

Nä, förra säsongen var inget man bara skakade av sig. Det var inte bara att gå vidare.

En lång vinter har passerat. En miljard hockeymatcher har spelats. Och nu står man där och hoppas; slukar varenda tecken som går att tyda positivt.

Ändå är man inte riktigt redo för ännu ett misslyckande av den kaliber som vi fick se 2010. Vi kan väl bara konstatera att det var ett stökigt år. Vi har fått en bättre tränare. Tre forwards varav två antagligen har sett bättre dagar men ändå är tillräckligt bra för att kunna ta Bajen uppåt i seriesystemet.

Vad gäller Ayranci får vi hoppas att hans karriär ännu inte peakat.

I övrigt är det samma sköra psyken på plan i år som förra året. En obehaglig erinran om det fick vi i cupen. Det enda man kan säga efter cupförlusten mot Norrtälje är att det här året kommer att bli annorlunda. Nu finns ingen möjlighet (via cupen) till förmildrande omständigheter. Nu krävs en väl genomförd serie.

Förra året visade laget vilken kapacitet de faktiskt hade, när de spelade matcher som inte var rent pliktmässiga. De kunde betvinga bra motstånd genom vilja, taktik och… well.. en hel del flax. Men de pallade inte pressen i matcher de bara skulle vinna. Det tydligaste beviset: Hade vi tagit full pott mot de tre bottengängen hade vi varit i allsvenskan i år.

Nyckelordet är krav. Det här laget har lite svårt att leva upp till de krav som ställs på det. Det märktes redan under Tony G och förstärktes 2010.

I dag möter vi Assyriska.

För ett år sedan var det Ängelholm borta.

Fjolårets bortamöte med Assyriska var en av de bättre matcherna jag såg laget spela. Jag hoppas vi kan upprepa den och att vi slipper se en repris på förra årets premiärmatch.

 

Bortamatch

Jag älskar detta.

Det är precis så det ska kännas för dem som kommer till Söderstadion. Alltför många gånger har man hört motståndare hylla (jo, faktiskt) stämningen och trycket på Söderstadion.

Det tänder dem lika mycket som våra egna spelare, kanske mer, än våra egna spelare.

Vi har nog sett ett och annat exempel på det i år faktiskt. För många spelare i Superettan är ett besök på ett välfyllt Söderstadion en ”once in a liftetime”-upplevelse.

Fler ska känna sig som Paul Myllenberg när de kommer till Söderstadion.

Det är ju det som är bortamatch.