Depression? Jajamensan!

Bajen leker känner sig lite som allsvenskan.

Just när förhållandena för fotboll är som bäst tar den ett onödigt långt uppehåll.

I vårt fall kan vi göra det för det finns inga krav att uppfylla. Ingen målgrupp att försörja. Inga löften att leva upp till.

Vi kan nog faktiskt tala om en depression, här. Och den var så djup att den inte lindrades nämnvärt av att Väsby utgjorde ett fartgupp på vår väg ner mot bottenträsket, och den lindras heller inte av att Syrianska kan vara detsamma.

Det kan förstås vara en vändning, man hoppas ju alltid på det. Men nu har vi hoppats lite för länge och lite för många gånger…

Tar vi Landskrona i nästa omgång – då ska vi frossa i manodepressivitetens ljusa sidor, vi lovar.

Men tills vidare vacklar vi omkring i a-moll.

Något är allvarligt fel. Alla kan se att det inte står rätt till med vårt representationslag och det börjar också bli allt tydligare att vi har en tränarkonstellation som inte kan rätta till problemet – inte vid sidan av planen (men däremot kan ena halvan bidra planen, märkligt nog).

Det enda som kan ta oss ur den här knipan är all den talang som förhoppningsvis finns i laget. Bajen leker ser en VM-match om dagen och kan konstatera att fotbollen nu kommit till en nivå där sämre lag på en mer konstant nivå kan neutralisera bättre lag. Tidigare har det hänt då och då, av och till. I gruppspelet händer det (nästan) varje dag. Med spelstrategi och kadaverdisciplin kommer man långt. Och ett lag som har 16 poäng i landets näst högsta division behöver ju inte känna att man ska ta ansvar för fotbollens spelförande, offensiva utveckling. Man ska inrikta sig på att inte tappa en enda onödig poäng till.

Jag skriver det en gång till: Det viktiga nu är att vi inte tappar en enda onödig poäng till.

Åsa Sånemyr kan inget göra på kort sikt. Hon brottas med ekonomin. Hon kan inte avlöna ytterligare en tränare. Och en ny sådan måste vi ha, det tror jag alla förstått vid det här laget. Allt brottande med siffror är helt meningslöst om vi fortsätter att tappa poäng i den takt vi gjort i den första tredjedelen av serien. Då riskerar vi att åka ur. Om det som måste ske snart inträffar, då måste Åsa ta en tränare som redan är avlönad av föreningen. Han kanske inte kan uträtta mirakel men han kan stoppa blodflödet. Även om just den operationen inte lyckades förra året.

Räkna och dividera hur du vill med siffrorna Åsa, men det enda som kan rädda dig är den talang som trots allt finns i laget; att denna talang tar sig samman och plockar de poäng som behövs för att ta oss upp i allsvenskan igen (jo, det finns fortfarande tid…). I näst bästa fall kan vi hålla oss kvar (med det poängsnitt som Borgqvist har som tränare för Bajen så är det tveksamt om det kommer att ta oss i hamn). Men åker vi ur, då är det parterrläge för alla inblandade.

Det här kan ju låta både dramatiskt och ambivalent men vi inbillar oss att det kan gå åt båda hållen. Laget håller kanske för att avancera uppåt. Men med nuvarande tränaren kan det lika gärna gå ännu mer utför.

Utan Linus Hallenius i laget hade Borgqvist redan varit borta. Då hade Bajen legat sist.

Depressionen släpper inte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.