En ”bra” förlust

Vissa förluster är lättare att hantera än andra.

Det fanns en djup besvikelse efter matchen i går. Men jag var mer upprörd efter den oavgjorda matchen mot Qviding än efter årets första förlust på hemmaplan, mot Degerfors.

Alla vet att vi måste sluta släppa till enkla mål i första halvlek. Men det gör vi ändå. I går gjorde vi det två gånger. I övrigt var det en riktigt bra match, en bra laginsats. Därför kändes Degerfors mer som en speedbump för ett lag som just lagt in treans växel. Jag tror på det här laget nu. Det börjar växa fram något. Spelet börjar ta form. Ett par gånger tappar vi bollen lite onödigt, i uppspelsfasen på egen planhalva. Det måste vi sluta med. Men ändå.

Det känns som att spelarna börjar förstå att de kan slå alla (att de kan få stryk mot alla i den här serien visste de dessvärre redan…)

Och jag hoppas att stabiliteten ska infinna sig även resultatmässigt.

Det verkar som att alla slår alla även i år, så – jag lovar! – det ska dröja innan jag påstår att det är kört igen. Men när man säger att allt kan hända så är det precis så: allt kan hända. Även det vi inte önskar.

•••

Förra året gjorde Linus ett mål som höll på att bli årets mål i hela Europa. Skulle inte bli förvånad om Sinans mål också dyker upp i ett liknande sammanhang. Det är lite bittert att det gjordes i en match som gav 0 poäng. Ett sådant mål ska vara kronan på verket. Eller starten på en mirakelvändning…

•••

Två gånger räddade Degerfors bollen på mållinjen. Hade de inte gjort det så hade vi haft ett resultat som mer speglade matchen. Det är viktigt att spelarna förstår det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.