En fläkt från förr

Tittade i går på den hårddisklagrade matchen mot Assyriska och det var skönt att slippa uppleva det där avgrundsdjupa känslofallet som skulle ha kommit i realtid när Assyriska kvitterade.

För man visste ju…

Därför kunde man njuta av spelet som för en gångs skull var… tja, som det var för några år sedan. Offensivt var det mer distinkt, fantasirikt och vågat. Som när Petter var offensiv.

Det fanns vilja, och det fanns något mer… just det, glädje!

Det såg ut som om glädjen äntligen hade hunnit ikapp laget. Det har funnits matcher då det varit uppenbart att sperlarna inte velat vara på plan. De har inte kunnat hantera situationen med stor publik, högra krav och usel ledning..

Nu, när alla har insett lagets begränsningar, och i stort sett gett upp tankarna på Allsvenskan, så släpper det.

En kvalplats finns inom räckhåll. Vi nöjer oss med att konstatera det.

Men kval till allsvenskan är långt ifrån givna.

Ingen kommer att kräva seger. Hoppas kan vi, men inte kräva. Om det nu skulle bli kval.

Spelar laget som i går så går vi förbi Norrköping. För de imponerar inte som Sundsvall, trots att vi inte förlorat mot dem i år.

Om något av de två topplagen ska snubbla så är det Norrköping. Även om jag gärna hade sett motsatsen.

Och intervjun med Rikard Norling i halvtid var så bra att jag såg den två gånger. Även om jag den här gången faktiskt förstod vad han menade redan första gången.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.