Hoppet lever…

…eller levde, i alla fall.

Före matchen mot Falkenberg hade Bajen 19 poäng. Serieledande Norrköping och Degerfors stod på 27. Om vi vunnit hade vi haft 22 poäng och bara varit fem poäng efter när serien vände. Och när första matchen i höstomgången spelats skulle vi kanske bara vara två poäng efter.

Jag var helt säker på att detta skulle hända och jag funderade på hur det egentligen kunde hänga ihop: Bajen gör sin sämsta säsong i mannaminne och är ändå bara fem poäng efter när serien vänder.

Men, men… som sagt. Bajen gör verkligen sin sämsta säsong i mannaminne och mäktar bara med 0–0 på hemmaplan mot ett lag som har blott två segrar i Superettan.

Min uppgivenhet börjar övergå i förakt. Det här laget är en skymf mot alla som följt Bajen under åren och mot alla som spelat i laget före dem. I första halvlek ville de inte ens. De hade inte lust. De blev utrullade av ett lag som vunnit två gånger i en serie där alla slår alla. Det finns tre spelare i laget som har en framtid på en fotbollsplan. Resten kan börja omskola sig.

Nu är vi sju poäng efter.

Under normala omständigheter hade jag inte ansett det som helt hopplöst. Men när 8 av 11 spelare inte verkar vara intresserade av att spela fotboll, då vete fan…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.