Min parallella verklighet

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 16.59.00Det är dagen efter. Ett dygn efter, till och med.

Och det är en sådan dag då jag undrar om det har hänt något med min förmåga att tolka verkligheten. Jag ser ju precis som alla andra vad som händer, men när detta sedan ska återberättas eller återges i subjektiv form så uppstår två parallella verkligheter.

Jag satt med en kebabtallrik och en Aftonbladet som lunchsällskap och försökte förstå Niva. Jag hade glömt läsglasögonen och i det skumma ljuset gav jag snart upp. För det jag tyckte mig läsa flimrade framför ögonen precis som han märkliga, forcerade dialekt svider i öronen, och jag hamnade så långt från det jag själv såg i går, så jag gav upp. Jag kunde inte dra ett rakt streck mellan A och B.

Jag ska berätta vad jag såg: Jag såg ett Hammarby som var fast beslutet att vinna. Nu är inte Hammarby seriens bästa lag, så sådan beslutsamhet räcker inte alltid, även om det sägs att motivation ibland slår klass. Jag satt ju inte och räknade på fingrarna men jag skulle tro att Hammarby hade 6-4 i klara målchanser… något sådant?

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 18.14.07Hammarby hade fler målchanser men vi har inte en Kim Olsen. Vi har inte en enda naturlig målskytt. Fredrik Söderström schabblade när han hade läget, Castro schabblade han också, liksom David Johansson mot slutet och Rafael sköt strax över i första… Traoré, däremot, nöp till men Alvbåge hann inte undan. Och hade Paulinho funnits på plan hade han satt den returen.

Det finns mer att önska än det vi såg i går, jag är den förste att erkänna, men som laget nu ser ut så kan man inte det. Det är ingen idé att tänka på Petter, Davies, Zengin, Lolo, Mikkel… Låt oss bara konstatera att löneutgifterna säkert är mer rimliga nu för tiden.

Och taktiken. Ja, jag är inte så bra på att skönja linjer, det fanns kanske inga, men det var helt uppenbart att det grepp som Hammarby hade på mitten försvann när Andreas Dahl gick ut. Jag gillade annars Traoré och Dahl centralt. Varför har ingen tänkt på det innan? Jag menar, så desperata som vi varit.

Niva menade att det fanns en defensiv slagsida men den såg inte jag. Hammaby kändes tunga framåt i första men det avtog i andra. Och framför allt avtog tyngden vid Örebros straffområde. Den omtalade ”höga pressen” tyckte jag också fungerade någorlunda tillfredsställande men det kostade på. Hammarby vann ofta boll i första, mer sällan i andra. Hammarby bet sig fast så länge de orkade. Och de kunde lika gärna vunnit. Jag såg inte att Örebro var det bättre laget.

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 18.41.10De hade ett uns mer tur, en aning mer flyt, än Hammarby som fick 17 frisparkar mot sig. Örebro bara fem. Och då hade de ändå en sådan som Nordin Gerzic på plan? Tacklingen på Emil kunde gott ha resulterat i en utvisning. Och ett par matchers avstängning. Jag menar, kan en armbåge som ingen såg, mer än Tallinger och Almebäck då, resultera i fyra matchers avstängning, så… tja…

Och en sak är jag säker på. Spelar Hammarby som de gjorde mot Örebro; om de visar den vilja, den kampviljan… då åker vi inte ur serien.

För övrigt ska vi vara jävligt glada över att de har Pa Dembo i mål.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.