Vattenfestivalen i Jönköping

Ett citat från dagens Expressen:

”Med dånande musik och mäktiga fyverkerier välkomnades spelarna i HV 71 och Linköping – inför 19 000 åskådare på Elmia arena.”

Dessutom jublas det i artikeln över att en spelare blev så illa tacklad att han nästan svimmade.

Tja, lite lättklädda go-go-flickor på det och idrottsupplevelsen vore fulländad…

Om det nu inte framgick av ovanstående så kan vi väl kosta på oss att vara lite mer direkta: Modern elithockey är ett skämt. Påminner mer om avsomnade Stockholm Water Festival än idrott.

En nykter syn på saken

Det är lätt att det bär i väg med känslorna och förhoppningarna när Bajen presenterar nyförvärv.

Förra Silly Season var jag ganska övertygad om att de namn som kontrakterades inför säsongen skulle innebära avancemang. Visserligen hade vi en erbarmlig backlinje men förhoppningen var ju att vi skulle öka pressen längre upp på banan och på så sätt avlasta backlinjen i ett tidigare skede.

Och även om vi skulle släppa in ett och annat så skulle vi producera betydligt fler framåt.

Det blev inte så.

Ändå känner jag hur det rycker i känslosträngarna när Theorin och Lallet nu skrivit på.

Men man lär sig. Vi ska inte låta det bära i väg den här gången.

Det vi har fått är en mittback från Gefle och en kille som mot slutet av säsongen var bänkad i Degerfors.

Det är så man ska se det om man inte vill utsätta sig för risken att bli gruvligt besviken ännu en gång. Ett lite mer nyktert sätt att se på saken. Kalla det gärna självbevarelsedrift.

•••

En och annan har redan gett spelarna smeknamn. I min värld är det något man förtjänar eller arbetar sig till, inget man blir tilldelad som tallrikarna på en bricklunch.

11 i tabellen

Känslan sa att det skulle bli en seger, och den kom, även om det inte var lättvindigt. Men det var skönt att få sätta just Ängelholm på plats. (Stör mig fortfarande på deras vändning i premiären förra året…)

Stor glädje efter matchen, förstås. Och det kan ju bli så att det går lite över styr när lättnaden tar över efter en lång säsong av missräkningar.

Vi var bara två matcher från degradering och kval är lite som roulette.

Så det är förståeligt att lättnaden övergick i glädje.

Men så här dagen efter ska man inte glömma att Bajen kom på elfte plats i tabellen. En sådan placering motsvarar ju inte riktigt glädjescenerna efter matchen – även om de nu ska relateras till just den situationen och inte hela säsongen.

Man får ändå hoppas att de två avslutande matcherna var början på en vändning som fortsätter nästa år.

Hur det laget ser ut hoppas jag ingen kan veta i dag för det bör vara ett till hälften nytt lag.

Nästa år ska Bajen gå upp. Det finns inget annat.

 

 

Början på något nytt

Det var en Tweet som fick mig att se det. Matchen i morgon är inte slutet på tre värdelösa år. Det är början på en ny storhetstid.

“@ericophone: Idag är vi nostalgiska. Imorgon börjar vägen tillbaka. #guld2001 #bajen #hammarby”

Och ska man vara petig så kan det förstås vara så att den där nystarten kom redan i förra matchen, mot Jönköping. Det var vändningen. Och att Hammarby skulle förlora mot Ängelholm borta, det finns inte. Det blir seger.

Nu börjar det om…

Polisfrågan

Polisens beslut att ta betalt av aktiebolag som arrangerar till exempel fotboll är helt obegripligt. Det kostar 900 kronor i timmen per polis. Vem bestämmer hur många poliser som ska vara i tjänst? Aktiebolaget? Eller är det polisen själva som godtyckligt bestämmer hur mycket som ska faktureras?

Det kan också innebära att vissa lag favoriseras ekonomiskt eftersom de inte behöver budgetera för ovidkommande saker som poliser inför nästa år. Pengar som de kan använda för spelarköp.

I natt misshandlades en restauranganställd med ett järnrör, enligt IGchefen, vilket givetvis leder oss in på den oundvikliga frågan: Hur mycket ska polisen fakturera krogarna i city för att de ska upprätthålla lag och ordning där? För jag utgår ifrån att krogarna drivs som aktiebolag och inte ideellt?

Carin Götblads pressmeddelande hittar du här.

Inget att fira

Det är inte ofta man får uppleva sådana matcher.

Jag var helt inställd på att det här laget skulle vika ned sig igen, så som vi sett dem göra så många gånger tidigare i år.

Men nu lyfte man till en ny nivå. Vi har sett beslutsamheten glimta till periodvis under säsongen men den har allt som oftast överskuggats och brutits ned av den där tafatta osäkerheten som fått Monteiro att halka och Monday att snubbla i avgörande lägen.

Continue reading →

Ödesmatch? Nja…

Det har kanske hänt att det skrivits om ödesmatch någon gång då och då på den här sidan.

Ber om ursäkt för det.

Ska inte påstå att dagens match heller är en ödesmatch.

De kommande kvalmatcherna däremot – de är ödesmatcher i ordets egentliga bemärkelse.

Och att det blir kval, det är jag övertygad om. Det har laget har inte kapaciteten att vinna viktiga matcher.

 

Om målet hade stått vid hörnflaggan – då hade Runström varit djävligt het i år…

Jaha, pojkar och flickor. Det var det, det.

Det fanns ju vissa förhoppningar om att Bajen skulle spela allsvenskt redan i år, och en och annan trodde i början av det här året att det skulle ske nästa år. Men det är bara att inse: Vi är många år från allsvenskan. Många år. Ljusår, rent av. I en match som gällde allt, en match i Värnamo av alla ställen, visade det sig att det inte fanns någonting att komma med.

Jag visste fan inte ens att det fanns ett fotbollslag i Värnamo. Jag trodde bara att det var ett namn på den där felbyggda trafikkarusellen där man stannar och tar en Max-burgare när man är på väg hem. Och mot denna felbygga trafikkarusell åker vi på stryk i den viktigaste matchen på… ja, två veckor?

Alltså, de ska skämmas. Som de ska skämmas.

Continue reading →

Lyckad operation, patienten dog…

Jag passerade förbi först Södertälje, sedan Värnamo innan jag stannade i Landskrona. Sedan tillbaka i Stockholm några dagar innan det blev ett par dagar i Jönköping. Min resa de senaste dagarna har varit som Bajens i Superettan. Utan att gå in på några detaljer så garanterar jag att min resa roligare.

Bajen slog Västerås borta.

Och?

I min värld ska de göra det. Men vi förväntas slå frivolter av glädje?

Glöm det.

Att slå Västerås borta var som det ska – en lyckad operation. Men patienten riskerar fortfarande att dö.

•••

Förbundskapten Hamrén petade Wendt och Safari och som jag gillar det… inget jävla daltande.

Årets tränarpar, R&R, har tyvärr inte kunnat unna sig den lyxen. Truppen har varit alldeles för dålig och tunn. Om vi skulle petat dem som gjort en Oscar Wendt… ja, då skulle vi spelat utan backlinje sedan omgång sex…

•••

Ängelholm darrar. Bra. Åtvidaberg och Sundsvall är bättre för allsvenskan än Ängelholm. Skulle denna hockeyhåla spela allsvenskt… alltså, det skulle dra ett löjets skimmer över svensk elitfotboll.

•••

Och, ja, helt rätt – jag är jävligt irriterad över soporna i årets lag. Deras porträtt skulle fan hängas upp på en väggtavla med rubriken: ”Sämst på 60 år”.

Som ett slags skampåle. Så jävla värdelös får man inte vara. Simon Helg undantagen. Och Maic, trots att han underpresterat i bara 65 procent av årets matcher. Resterande matcher har han gjort bra.

Klubben som Gud glömde

Som ung älskade jag skräck på bio. Fredagen den 13:e, Huset som Gud glömde, Exorcisten… Jag såg allt innan jag hade uppnått de stipulerade 15 år man skulle vara för att se nämnda filmer. Hade följaktligen ganska svårt att sova om nätterna, och lider fortfarande av mörkrädsla.
Jag står inte ut med den sortens spänning längre.
Så lite skönt har det varit att ha spenderat de senaste dagarna på så vitt skilda platser som Edinburgh och Barcelona. Detta eftersom upplösningen i Superettan är lite för spännande, lite för mycket Klubben som Gud glömde för min smak. Och jag är inte lika övertygad som Sören Åkeby  (här och här) om att det här slutar väl.
Rapporter jag läst säger att spelet var bra men slutet var lika förutsägbart som skräckfilmer alltid måste vara. Vi tappar återigen allt efter ett ledningsmål.
Regin är därvidlag B-filmsmässig.
Men filmen är inte slut ännu.