1-1 mot Varberg är en förlust

Det finns några tillfällen – vanligen matcher! – som man känner är lite mer avgörande och har lite större betydelse för säsongens utgång än andra.

Den oavgjorda matchen mot Ljungskile hemma är ett sådant exempel. Trots 30 avslut med en man mer på plan i en halvlek, lyckades vi inte få in bollen.

Dagens match mot Varberg var ett annat sådant tillfälle. Det blev 1–1. Det borde ha blivit 1-4.

Men Pablo passade vänligt målvakten när han borde bombat in en straffkvittering. Linus Hallenius kunde ha varit kyligare när han var ensam med en vilt sprattlande målvakt. (Hade han hållt inne skottet en tiondels sekund så hade målvakten legat i det blöta gräset…) Men han har antagligen inte det självförtroendet efter fyra bortkastade år i proffscirkusen. Ett öppet mål i Superettan borde han dock kunna placera bollen i.

En felaktig offside-avvinkning kan vi inte göra något åt.

Före dagens match, som jag förutsatte att vi skulle vinna, hade jag hoppats på att Ljungskile skulle slå Sundsvall i nästa match. Då hade vi och Ljungskile ryckt och all press hade hamnat på Sundsvall.

Nu tror jag det är bäst med ett kryss.

Det enda som gör den här kvällen uthärdlig är att också AIK förlorade mot ett lag från landet.

Också?

Ja,  1–1 mot Varberg känns onekligen som en förlust.

Hobby

I vis mån har skadeglädjen över det som sker i allsvenskan kunnat dämpa den ångest och förtvivlan man känner över det som drabbat Hammarby i Superettan.

Men nu räcker inte ens det längre.

Jag skiter i Dulee och Hedman och Atta, jag bryr mig inte.

Två torskar mot Brage på en säsong. Två klara förluster, dessutom.

Det är väl ingen jävla hobby att träna och spela i ett lag i Superettan? Skaffa i så fall en annan hobby, hur som helst.

Kan vi få in lite folk med professionell inställning, tack.

Gärna i backlinjen också.

Att det svänger är man van vid men nu svajar det lite väl mycket och väl ofta.

Drömmen

Befinner mig just nu på en kräftskiva, där jag bara sett glimtar av matchen mot Assyriska, och bara snabbläst nätreferat från matchen…

Första tanken efteråt: Tänk om våra tränare hade blivit lika arga över billiga mål som Rikard Norling.

Då hade de haft tvångströja med tanke på hur många sådana som vi åkt på denna säsong…

Men nu ska vi inte vara sådana…

Vad skönt med denna seger. Drömmen lever. Och drömmen ser ut så här:

Ett av de allsvenska stockholmslagen blir direktnedflyttat. Till exempel AIK.

Ett annat allsvenskt stockholmslag hamnar på kvalplats. Till exempel DIF.

Och blir nedflyttat efter kvalet… Efter två matcher mot Hammarby.

Nu ska jag ta en snaps till! Och en klo…

Örfilar och knän i ryggen

Att se Örgryte möta Syrianska var lite som att se ett tyskt landslag möta ett afrikanskt för sådär tio år sedan. Syrianska försökte spela snabb, teknisk fotboll utan strategi och när det inte visade sig fungera gjorde man lite halvkonstiga saker i ren frustration.

Som Barsoms örfil på Zavadil? Och Barsoms överfall med knä i ryggen på vem-det-nu-var i den där nickduellen…

Örgryte var metodiska. Hittade postionerna i andra halvlek, lirkade sig fram och tryckte ner Södertäljelaget med en kombination av effektiv disciplin och bra bollbehandling. Och Santos är deras Linus. Han trycker in nästan allt.

Jag hoppas att det var den perfekta plastmattan som fick den här matchen (och lagen) att ändå se ganska bra ut. För det spel vi såg i går överglänste faktiskt det spel vi själva har fått uppleva i kohagarna i Ängelholm och Trollhättan.

Men som sagt – det finns kanske en helt naturlig anledning till det…

•••

Öster slår Landskrona och var ära att ta poäng mot Assyriska… något säger mig att den här serien inte är avgjord förrän sent i höst. Vi kommer nog inte att se ett Helsingborg, som redan ryckt loss.

•••

Det kan bli ett kval mot AIK i höst. Har du tänkt på det?

Aldrig mer

Den värsta uppståndelsen runt Egurens moraliskt tvivelaktiga lappkast har lagt sig. Medialt, alltså. Kanske avkyld av Egurens märkligt bleka återkomst i svensk fotboll.

Det känns bra att se att han inte är opåverkad av den avsky hans agerande väckt.
Och det skulle kännas ännu bättre om han fick avverka återstoden av vårsäsongen på bänken.

Ja, vi var många som blev upprörda och förvånade när det meddelades att Eguren skulle spela vårsäsongen för AIK. Och trots att det finns de som hävdade något annat så var denna irritation faktiskt ett slags sundhetstecken.

Eguren hade sagt saker som gjorde att det var det sista vi kunde vänta oss.

Han ljög. Han ljög oss rakt upp i ansiktet. Och vi trodde honom. Det är alltid lite pinsamt att bli bedragen. Genant, trots att man själv gjort rätt och den andre fel.

Man blir arg när man blir lurad. Man blir arg när man blir bedragen. Men man ska helst inte bli så arg att man gör bort sig för hela svenska folket. Man får inte bli så arg att man utstuderat och planerat släpar den förening man säger sig älska, i smutsen.

Gör man något sådant så kan man inte komma undan med att skylla på att det var något som skedde ”i stridens hetta” eller avfärda det som ”ett dumt infall”.

Det var korkat rakt igenom och jag vet mindre komplicerade människor än så som aldrig fått pröva på ens ett par veckors frigång.

Bajen leker! ställer sig inte bakom hot och fysiska trakasserier av Eguren. Men behöver ju inte gilla honom för det.

Åter till ämnet.

Det märkliga är egentligen inte reaktionerna från Hammarbys supportrar – ilska sprungen ur brutna löften – utan att denna reaktion blev snudd på förlöjligad och stundtals hånad. En rad etablerade ”journalister” och spelare raljerade med grönvita supportrar, menade att  ”sådan är fotbollen, vad hade ni väntat er?” och den reaktionen är kanske pragmatiskt korrekt men ändå på något sätt oändligt mycket mer beklagligt uppgiven än den irritation, vrede och ilska som Hammarbys supportrar redogjorde för. För den byggde på ett slags kärlek. Sviken kärlek.

Den var ett uttryck för en möjligen naiv men ändå god tro och en god syn på livet som det bör levas.

Vad landets elit av fotbollsskribenter tycker är alltså att det är helt okej att ljuga. Det är okej att säga en sak för att en annan dag göra tvärtom.

För det handlar ju ”bara” om fotboll och för dem är  foboll som wrestling, ungefär. På låtsas. Det är en lek där normalt vedertagna normer inte gäller.

Men så är det ju inte riktigt för oss, eller hur?

Och det är alltid lätt att driva med, att se ner på, dem som vågar göra något på riktigt.

De som vågar stå för något. Som vågar tro.

Vi gillade Eguren för han kom hit som en misshandlad hund. Fick en chans, tog den, återgäldade, och försvann sedan till Spanien. Varifrån han skickade tacksamma hälsningar och uppskattande ord.

Som dessa, via Svenska Dagbladet:

”Jag vill att min son ska få se mig spela i Hammarby, jag vill avsluta karriären där. Men innan dess vill jag fortsätta uppnå mina drömmar och spela på så hög nivå som möjligt.”

Han bekräftade också ryktet som sa att AIK redan då försökte värva honom:

”Jag skulle aldrig spela i AIK, det vet jag nu. Men de hörde av sig när jag skulle skriva nytt kontrakt med Hammarby och jag lyssnade. Men jag valde att fortsätta i Hammarby och det ångrar jag verkligen inte.”

Det fanns en gnista mellan supportrar och spelare som var ovanlig. Det kan väl en sådan som Fredrik Risp aldrig förstå.

Jag tror att de avståndstagande reaktionerna från Hammarbys supportrar har påverkat hans spel, även om han själv påstår motsatsen, och jag hoppas att han fortsätter spela riktigt uselt i AIK. Och jag vill aldrig mer se honom i Bajen.

Aldrig.

Slutet gott?

Glädje? Nja, jo, kanske.
Lättnad? Mer det, kanske.
Det var skönt att se att de kunde vinna. Att de kunde göra mål. Att de verkligen ville vinna.
Men – faktum kvarstår: Det är 5 poäng upp till BP, och jämfört med 8 eller 6 så är ju 5 att föredra, och vi har två lag bakom oss varav ett verkar vara i form. Jag har aldrig sett Kalmar sämre än mot Örgryte.
Djurgården verkar däremot ha tappat den form jag fruktade att de hittat. 0–0 mot Trelleborg smälte som sockervadd i munnen.

Vi ska slå Halmstad efter Danmarksmatchen. BP har Örebro, Djurgården möter Häcken och Örgryte Helsingborg.
Vi har den på papperet lättaste matchen. Men utan Igor.
I omgången därpå stöter Örgryte och Djurgården på varandra – får man hoppas på oavgjort? – och då MÅSTE vi slå AIK hemma (fast borta). Vi måste för att hålla avståndet nedåt men också för att det onämnbara inte ska inträffa.

Vi kan faktiskt rycka fem poäng i de kommande omgångarna. Och då kan det bli så att två stockholmslag faktiskt får lämna Allsvenskan – men inte vi…

Det är högst osäkert om BP tar en enda poäng till i år (Örebro, IFK Göteborg, Gais (b), Malmö (b))

Örgryte  har inte heller en enkel avslutning (för inte kan de väl spela som mot Kalma’ resten av året?) med Helsingborg (h), Djurgården (b),  Elfsborg (b)

och Gefle (b) att möta.

Djurgårdens schema ser enklare ut – men Kalma’ i sista matchen kan bli tufft, särskilt om vi gör vår plikt mot Gnaget. Och om Lättmjölk gör det de ska mot BP. Det är således bra om både Kalma’ och Lättmjölk har tätkänning.

Det kan bli raffinerat, det här.

•••

Är det inte lite underskattning av SvD att ”bara” skicka en TT-reporter till Söderstadion?

•••

Simon Helg… äntligen infriade han det vi tyckte oss se när han kom. Jag hoppas han får utvecklas i Allsvenskan. Med oss, alltså…

Avgörandets stund, I

Det känns som en viktig dag i dag. Viktigare än de till formatet blygsamma ”förhands” som dagens papperstidningar bjudit på…

I dag kan bottenstriden avgöras. I alla fall kan lagen som är indragna i den skiljas åt av ett poänggapens Grand Canyon.
Om Djurgården förlorar mot Lättmjölk… Om Hammarby vinner borta mot Jävle…
Då skiljer åtta poäng oss och Djuren åt.
Det är tio omgångar kvar och statistiskt räcker inte omgångarna då till för att DIF ska hinna i kapp oss. De tar i snitt 0,77 poäng per omgång.
Fast det är ju bara statistik.
Men inget jag sett av spelet talar för att Djurgården ens ska göra ett mål till i årets allsvenska.
På papperet är Jävle borta en ungefär lika svår match som Göteborg hemma.

Jävle är förvisso ett mittenlag men det är ett mittenlag som slagit Ellos (borta!). De har kryssat Kalmar x 2 (borta, hemma). De slog AIK (hemma). De slog Örebro (hemma). Och de har hemmaplan i kväll.

Å andra sidan fick de bara oavgjort mot Örgryte (någon som känner igen det?). De fick stryk av Trelleborg (borta). Och de fick bara oavgjort mot Djuren (borta). Och Yannick Bapupa spelar inte.
Det finns alltså hopp. Det är inget Lazio vi möter…

Och om det går som vi hoppas har vi åtta poängs avstånd till de då redan avsågade lagen under strecket.
Sedan ska vi bara trycka ner GAYS eller BP i den tabelldel de hör hemma i.

Sedan… sedan… kan vi börja planera för hur vi ska vinna allsvenskan nästa år.
Jag antar att direktör Andersson har en plan för det?

Och vad rubriken anbelangar så är jag rädd att vi får leva med den ett tag. I dag ”I”. Om några veckor har vi kommit till ”X”.

Minsta möjliga marginal

bild-35Två saker som slår mig så här strax efter slutsignalen, varav en var lite överraskande eftersom man inte får uppleva detta när man är på plats. Jag talar om:

1. Att Tony var arg – han nästan grät av ilska över förlusten. Han var så bitter, han kokade. Detta får vi på läktaren sällan se. Bara läsa.

2. Att AIK:s supportrar och spelare var så glada. Häpnadsväckande glada. Jag har nog aldrig sett en läktare med så glada människor förr. Det var nästan lite genant. Det påminde om den där gången jag gav en gitarrplinkande uteliggare en femtiolapp; han gick fullständigt bananas. Han hade nog aldrig sett en femtiolapp förr. Och det är klart, AIK har ju inte vunnit ett derby mot Hammarby på ganska länge… Så många i klacken har nog inte fått uppleva hur det känns. Lyd därför ett gott råd: passa på att njuta för nu inleder vi en ny svit.

Och enligt Jens Fjellström råkade Hammarby än en gång ut för en felaktig avvinkning. Paulse var offside – men inte Sema, som stinsen vinkade för. Och han pratade om att AIK vann ”med minsta möjliga marginal”. Jag håller med. Och det är inte illa, med tanke på turbulensen i startelvan. Trots detta var vi bara ett felaktigt domslut från oavgjort.

Förresten… Det där lät bekant? Var har vi hört det förr?

•••

Men Faul har som vanligt inte fattat någonting. Visst, Faul, visst… Stockholmsderbynas tid är nog över. Säkert. Nu går vi in i Göteborgsderbynas era. Vi kanske redan är där? I dag kom det till exempel bara 23 000 och tittade. Trots solsken, 30 plusgrader och två lag i den absoluta toppen av allsvenskan. Det brukar väl Lättmjölk–Örgryte dra en regnig oktobereftermiddag, inte sant?

•••

En sak till, som inte har med dagens match att göra direkt – DN skrev så här häromdagen:

För några år sedan spelade alla lag i allsvenskan utom Djurgården 4–4–2. Nu är det andra sifferkombinationer som gäller. – I dag är det väl högst tre eller fyra lag som spelar med två forwards.

 

Jag bifogar en skärmdump från DN.se som kommentar till detta (kolla till höger…) Det är kanske lite för tidigt att döma ut 4-4-2?
bild-21

Oavgjort vore ett mirakel

Atmosfären vibrerar… av spänning, nervositet, oro, dramatik, ångest, förhoppningat, förväntningar….

Not.

Ungefär så antar jag att det är i Göteborg varje gång två lag från den byn möts. Lite lätt avslaget, sådär. Det finns derbyn, och så finns det Göteborgs-derbyn. Det senare har inte mycket med den äkta varan att göra.

Ändå: AIK-HIF är lite av ett Göteborgsderby, faktiskt. Om vi säger så här: Kvällstidningarna gör inga feta bilagor i dag, direkt.

Jag ser inte fram mot dagens derby. Men jag fruktar det inte heller. Gudarna (det vill säga disciplinnämnden, finanskrisen eller domarna) har inte varit nådiga mot Hammarby denna vår. Därför förväntar jag mig just ingenting av matchen mot AIK. Förlorar vi är det bara logiskt (och helt i linje med Disciplinnämndens strategi). Det är ingen katastrof. Alla poäng är förvisso lika välkomna men just dessa tre poäng tillhör inte de mest lättfångade eller givna eller ens troliga i årets serie.

Det jag är mest rädd för är att det blir fritt fall.

Skulle vi vinna så är det ett mirakel (och då kommer alltför många i sann Bajen-anda att börja räkna hur många poäng vi har upp till Elfsborg och Gbg). Men laget är för ungt, för orutinerat, för att jag ska ha ens de ringaste förhoppningar om framgång i kväll. Sju ordinarie spelare kan saknas. Och då ska vi komma ihåg att laget redan med dessa spelare på plan hade det jobbigt mot till exempel Gefle.

Det hade å andra sidan AIK också. Som i vanlig ordning alltid hittar något att gnälla över.

Förresten, skulle vi få oavgjort är det också ett mirakel.