Jämna serier och ojämna planer

Spela fotboll kan de, åtminstone i år, och fixa fina planer kan de också, men när de tänker har de otur.

Skåningarna, alltså. Framför allt Helsingborgs klubbdirektör Paul Myllenberg, kanske. Och MFF:s vd Pelle Svensson, som båda tycker:

”För svensk fotbolls skull måste allt bli bättre. Vi måste få bättre matcher och fler matcher av bättre kvalitet”, säger Pelle, som fått någon slags hockeysjuka och vill dra ned antalet lag i allsvenskan till 12 från 16.

Detta med motiveringen att serien är för ojämn. Och på något sätt menar de också att planerna är för ojämna men hur det hänger ihop med antalet lag i allsvenskan, det vet jag inte. Men de fina skånska planerna är själva anledningen till att MFF-HeIF möts i en seriefinal den kommande veckan.

”Det är ingen tillfällighet att de två klubbar som satsar mest pengar på sina planer ligger etta och tvåa” säger HIF:s klubbdirektör Paul Myllenberg.

Om den synpunkten skulle ha någon relevans är det ju konstigt att de här två lagen inte alltid spelat seriefinaler.

Som sagt. De har lite otur när de tänker, skåningarna

Hur som helst: Mjällby kom från Superettan och parkerar i skrivande stund på en tredjeplats.

AIK vann allsvenskan förra året och ligger just nu näst sist. Kalmar och FK Göteborg ligger på platserna ovanför AIK. Båda var topplag 2009.

På vilket sätt är kvaliteten är ojämn? Skillnaden mellan lagen verka inte vara så stor.

Det kan väl inte bara syfta på Åtvidaberg när de menar att serien ska gå från 16 till 12 lag?

•••

Även Superettan blir en jämn serie och vi ska nog inte vänta oss särskilt mycket den här säsongen… heller.

Den förvirrade slutkvarten i Ängelhom följdes upp av ett 0–2-underläge mot Värmdö i Svenska Cupen.

I stället för 0 poäng och avancemang på övertid, hade vi behövt 3 poäng och en utklassningsseger.

Det hade känts bättre.

Jag skrev någon gång i slutet av förra säsongen att Bajens allsvenska lag var så dåligt att laget hade behövt förstärkas för att klara sig igenom Superettan.

Det var tänkt som en överdrift men… nu vete fan.

Vi ska nog vara glada för det lilla i år.

Och apropå planer… ska man döma av planen i Ängelholm så kommer laget inte att toppa någon serie, enligt Myllenbergs resonemang.

Det kunde varit värre

Balsam för en plågad själ: Leriga planer, 0–0-matcher, snöoväder, Solna AIK kan inte vinna, Djurgården spelar inför tomma läktare, Häcken slår Lättmjölk, Eguren blir utvisad, bara ett lag har full pott, publiken sviker… och precis när planerna blir gröna och spelbara så bommar allsvenskan igen i två månader.

Alltså, det kunde ha varit värre.

Slutet gott?

Glädje? Nja, jo, kanske.
Lättnad? Mer det, kanske.
Det var skönt att se att de kunde vinna. Att de kunde göra mål. Att de verkligen ville vinna.
Men – faktum kvarstår: Det är 5 poäng upp till BP, och jämfört med 8 eller 6 så är ju 5 att föredra, och vi har två lag bakom oss varav ett verkar vara i form. Jag har aldrig sett Kalmar sämre än mot Örgryte.
Djurgården verkar däremot ha tappat den form jag fruktade att de hittat. 0–0 mot Trelleborg smälte som sockervadd i munnen.

Vi ska slå Halmstad efter Danmarksmatchen. BP har Örebro, Djurgården möter Häcken och Örgryte Helsingborg.
Vi har den på papperet lättaste matchen. Men utan Igor.
I omgången därpå stöter Örgryte och Djurgården på varandra – får man hoppas på oavgjort? – och då MÅSTE vi slå AIK hemma (fast borta). Vi måste för att hålla avståndet nedåt men också för att det onämnbara inte ska inträffa.

Vi kan faktiskt rycka fem poäng i de kommande omgångarna. Och då kan det bli så att två stockholmslag faktiskt får lämna Allsvenskan – men inte vi…

Det är högst osäkert om BP tar en enda poäng till i år (Örebro, IFK Göteborg, Gais (b), Malmö (b))

Örgryte  har inte heller en enkel avslutning (för inte kan de väl spela som mot Kalma’ resten av året?) med Helsingborg (h), Djurgården (b),  Elfsborg (b)

och Gefle (b) att möta.

Djurgårdens schema ser enklare ut – men Kalma’ i sista matchen kan bli tufft, särskilt om vi gör vår plikt mot Gnaget. Och om Lättmjölk gör det de ska mot BP. Det är således bra om både Kalma’ och Lättmjölk har tätkänning.

Det kan bli raffinerat, det här.

•••

Är det inte lite underskattning av SvD att ”bara” skicka en TT-reporter till Söderstadion?

•••

Simon Helg… äntligen infriade han det vi tyckte oss se när han kom. Jag hoppas han får utvecklas i Allsvenskan. Med oss, alltså…

Vinnarskallar?

Det är nu man tänker på styrelsens målsättning inför säsongen: Att komma bland de fyra bästa. Risken är, vilket är uppenbart för var och en, att vi kommer absolut sist. Inte bland de fyra sista utan tvärsist. Det var det nog inte många som förutsett. Jag brukar alltid tippa Bajen som vinnare och en enda gång har jag fått rätt. Det var ett mirakel.
Men jag har inte den insyn i verksamheten som en representant i styrelsen har. Och om man begriper så lite om fotboll att man tror att man ska komma bland de fyra bästa samtidigt som man säljer det bästa man har… då vet jag inte om man ska sitta i en fotbollsstyrelse.
Med nuvarande övergripande målsättning, att ha så låga lönekostnader som möjligt, så vet jag inte om det finns en realistisk chans att återvända till Allsvenskan inom överskådlig tid.
För det är ju så att det där med sportsliga målsättningar, vilket torde vara föreningens kärnverksamhet, verkar ha hamnat helt i bakgrunden. Man slänger ur sig något helt verklighetsfrånvänt, typ ”bland de fyra bästa”, och säljer sedan de spelare som är nyckeln till den sportsliga målsättningen.
I dag är det det ekonomiska resultatet som är det viktiga. Att klara elitlicensen. I vilken division man gör detta verkar vara egalt.
Vi har fortfarande chansen att klara av en omvänd variant på styrelsens mål, att ”komma bland de fyra sämsta”, men då krävs det nog att de lågavlönade (antar jag?) restprodukter som utgör dagens Hammarby visar att det faktiskt finns en anledning till att de en gång valde att satsa på en karriär som fotbollsspelare.
Finns det någon vinnarskalle i laget? Finns det någon stolthet? Finns det någon som hatar att förlora?
Och då menar jag verkligen hatar.
Eller har det blivit en vana? Något som är lite tråkigt men som är glömt när man drar igång FIFA Soccer på Playstation ett par timmar senare?

Så blir det nog

Nu ska vi tippa. Någon som sätter emot?

Hammarby – Brommapojkarna, 4 oktober 15.00, Söderstadion
1–0

Halmstad BK – Hammarby, 19 oktober 19.00, Örjans vall
0–1

Hammarby – AIK , 25 oktober Råsunda
0–0

Trelleborgs FF – Hammarby, 28 oktober 19.00, Vångavallen
1–2

Hammarby – BK Häcken, 1 november 15.00, Söderstadion
2–1

Stekarna är sist.

Åh, herrejävlar. Nu ligger Stekarna sist.

Och den glädje man känner över detta går snabbt över eftersom vi bara har tre poängs marginal till godo till dem. Och till Örgryte bara två…

Det kunde varit värre, betydligt värre. Efter Stekarnas möte med Lättmjölk kändes det som att vi skulle få jobbigt att hålla undan. Och den känslan förstärktes efter matchen mot Örebro.

Vi ska därför vara ganska tacksamma över händelseutvecklingen på Söderstadion… nej, Station… nej, Stadion i måndags: Tauers skalle, Pa Dembos oförmåga att fatta rätt beslut och tomteparaden in på planen…

Det är en bjudning.

Vi ska vara såååå tacksamma över händelseutvecklingen. Och det skulle vara så skönt med en eller annan poäng i nästa omgång. Inte för att hålla Stekarna bakom oss. Utan för att hålla deras redan i juli ”avsågade” själsfränder från Göteborg bakom oss.

Nu jävlar.

Min parallella verklighet

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 16.59.00Det är dagen efter. Ett dygn efter, till och med.

Och det är en sådan dag då jag undrar om det har hänt något med min förmåga att tolka verkligheten. Jag ser ju precis som alla andra vad som händer, men när detta sedan ska återberättas eller återges i subjektiv form så uppstår två parallella verkligheter.

Jag satt med en kebabtallrik och en Aftonbladet som lunchsällskap och försökte förstå Niva. Jag hade glömt läsglasögonen och i det skumma ljuset gav jag snart upp. För det jag tyckte mig läsa flimrade framför ögonen precis som han märkliga, forcerade dialekt svider i öronen, och jag hamnade så långt från det jag själv såg i går, så jag gav upp. Jag kunde inte dra ett rakt streck mellan A och B.

Jag ska berätta vad jag såg: Jag såg ett Hammarby som var fast beslutet att vinna. Nu är inte Hammarby seriens bästa lag, så sådan beslutsamhet räcker inte alltid, även om det sägs att motivation ibland slår klass. Jag satt ju inte och räknade på fingrarna men jag skulle tro att Hammarby hade 6-4 i klara målchanser… något sådant?

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 18.14.07Hammarby hade fler målchanser men vi har inte en Kim Olsen. Vi har inte en enda naturlig målskytt. Fredrik Söderström schabblade när han hade läget, Castro schabblade han också, liksom David Johansson mot slutet och Rafael sköt strax över i första… Traoré, däremot, nöp till men Alvbåge hann inte undan. Och hade Paulinho funnits på plan hade han satt den returen.

Det finns mer att önska än det vi såg i går, jag är den förste att erkänna, men som laget nu ser ut så kan man inte det. Det är ingen idé att tänka på Petter, Davies, Zengin, Lolo, Mikkel… Låt oss bara konstatera att löneutgifterna säkert är mer rimliga nu för tiden.

Och taktiken. Ja, jag är inte så bra på att skönja linjer, det fanns kanske inga, men det var helt uppenbart att det grepp som Hammarby hade på mitten försvann när Andreas Dahl gick ut. Jag gillade annars Traoré och Dahl centralt. Varför har ingen tänkt på det innan? Jag menar, så desperata som vi varit.

Niva menade att det fanns en defensiv slagsida men den såg inte jag. Hammaby kändes tunga framåt i första men det avtog i andra. Och framför allt avtog tyngden vid Örebros straffområde. Den omtalade ”höga pressen” tyckte jag också fungerade någorlunda tillfredsställande men det kostade på. Hammarby vann ofta boll i första, mer sällan i andra. Hammarby bet sig fast så länge de orkade. Och de kunde lika gärna vunnit. Jag såg inte att Örebro var det bättre laget.

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 18.41.10De hade ett uns mer tur, en aning mer flyt, än Hammarby som fick 17 frisparkar mot sig. Örebro bara fem. Och då hade de ändå en sådan som Nordin Gerzic på plan? Tacklingen på Emil kunde gott ha resulterat i en utvisning. Och ett par matchers avstängning. Jag menar, kan en armbåge som ingen såg, mer än Tallinger och Almebäck då, resultera i fyra matchers avstängning, så… tja…

Och en sak är jag säker på. Spelar Hammarby som de gjorde mot Örebro; om de visar den vilja, den kampviljan… då åker vi inte ur serien.

För övrigt ska vi vara jävligt glada över att de har Pa Dembo i mål.

Låt Åhlund vila

Allvarligt, vad spelar det för roll att Thom Åhlund fick avsluta sin semester i lugn och ro?

Vad skulle han kunna göra under dessa två, tre dagar som räddar Hammarby?

Eller, vänd på det: Vad ska kunna hända under dessa dagar som får Bajen att glida under ännu ett streck?

Det är ju speluppehåll?

•••

Och Christian Traorés öden och äventyr har vi inte brytt oss om alls. Noterar bara i dag att vi gjorde rätt i detta.