Tomma tunnor

Nu är Özcan Melkemichel ute och cyklar igen.

Per-Ola Ljung och Helsingborg gjorde givetvis helt rätt som fortsatte att spela fotboll när Razak Omotoyossi lade sig ner eftersom han ”fick kramp”. Varför ska man blåsa av spelet för att någon får kramp? Man kan ju inte slå av på takten för att moståndaren är dåligt tränad…

Så fort avblåsningen kom så blev det ju en väldig fart på Omotoyossi. Det röda kortet kändes inte alls obefogat.

Continue reading →

Det var väl inget…

En 1-0-förlust mot Assyriska är väl inget att tjura över…
Inte om man jämför med en 1-0-förlust mot BK Vargarna från Norrtälje.
Premiärförlusten mot Assyriska var om inte väntad så åtminstone inte oväntad.
Det var väl 50/50.
De på förhand så omtalade offensiva kvaliteterna visade sig vara mest snack. Farhågorna för backlinjens brister visade sig däremot inte vara det.
I första halvlek var det samma kalabalik i straffområdet som vi tvingades uthärda förra året. Bajen körde triangeln utanför straffområdet och misslyckades gång på gång att få bort bollen, och felpassningarna i uppspelen var lite för många för ett lag som aspirerar på Allsvenskan.
Björn Runström kom fri tidigt men han fick inte samma säsongstart som Linus förra året – vänstern mullrade inte. Jag beklagar att det var Castro-Tello som fick chansen att sätta returen och inte Paulinho.
Den sistnämnde hade gett oss ledningen i det läget. Det är jag övertygad om.
Andreas Dahl hade en rungande frispark i stolpen och det var väl den enda chans jag egentligen kan minnas, bortsett från Maic Semas ribbtouch mot slutet.

Men…
Hammarby är ett av sex tippade topplag och det vi såg i andra halvlek motsäger inte på något sätt de tipsen. Assyriska är ett annat tippat topplag och vi gled ändå ur det spelmässiga grepp de hade i första halvlek. Tog över. En bortaförlust mot bra motstånd kan man ta. Det som oroar är bristen på idéer i anfallen. Det tar lite för lång tid, det finns lite för få alternativ. Assyriska hade fler vassa chanser. Monteiro räddade oss ett par gånger. Oscar Berglund hade det lugnare än Hopf.
Men serien är lång och den kommer att vara lika jämn som förra året. Och det här är inga poäng som vi när säsongen summeras ska känna att vi slarvade bort. Assyriska är bra.
Mot Landskrona bör vi vinna hemma. Landskrona, som också är tippat att vinna serien, men som bara fick 1-1 i premiären mot bottentippade Värnamo. Men de fick i alla fall poäng…

Det skulle vara bra om David Johansson är tillbaka då, för övrigt.

En fläkt från förr

Tittade i går på den hårddisklagrade matchen mot Assyriska och det var skönt att slippa uppleva det där avgrundsdjupa känslofallet som skulle ha kommit i realtid när Assyriska kvitterade.

För man visste ju…

Därför kunde man njuta av spelet som för en gångs skull var… tja, som det var för några år sedan. Offensivt var det mer distinkt, fantasirikt och vågat. Som när Petter var offensiv.

Det fanns vilja, och det fanns något mer… just det, glädje!

Det såg ut som om glädjen äntligen hade hunnit ikapp laget. Det har funnits matcher då det varit uppenbart att sperlarna inte velat vara på plan. De har inte kunnat hantera situationen med stor publik, högra krav och usel ledning..

Nu, när alla har insett lagets begränsningar, och i stort sett gett upp tankarna på Allsvenskan, så släpper det.

En kvalplats finns inom räckhåll. Vi nöjer oss med att konstatera det.

Men kval till allsvenskan är långt ifrån givna.

Ingen kommer att kräva seger. Hoppas kan vi, men inte kräva. Om det nu skulle bli kval.

Spelar laget som i går så går vi förbi Norrköping. För de imponerar inte som Sundsvall, trots att vi inte förlorat mot dem i år.

Om något av de två topplagen ska snubbla så är det Norrköping. Även om jag gärna hade sett motsatsen.

Och intervjun med Rikard Norling i halvtid var så bra att jag såg den två gånger. Även om jag den här gången faktiskt förstod vad han menade redan första gången.

Alla vi som älskar Hannes Hopfar nu

Jag gillade den här matchen från första minuten.

Man kan nog säga att det var kärlek redan vid första avspark.

De första 20 minuterna kändes det som att Assyriska anföll in i en trampolinduk. Man kommer en bit, om man tar sats, men så kommer rekylen med en jävla fart.

Det var givetvis femmannamittfältet – om det nu var ett sådant? – som fick det att kännas så.

Mest fart hade Carlos och han åkte på två volter första 10. Den första gav frispark men inget gult kort, den andra inte ens frispark. Däremot en lårkaka. Den kunde väl ha varit värd mer, tycker man.

Innan vi går vidare:

Johannes Hopf är inte den bäst betalde målvakten i Hammarby. Han har inte stått i PL och han har inte spelat i CL. Inte i landslaget heller, vad jag vet. Men frågan är om inte han bör få förnyat förtroende. Jag såg honom inte darra en enda gång i dag. Men det är klart… han hade betydligt bättre understöd av utespelarna som visade en helt annan attityd.

(Å andra sidan: Hopf höll nollan, ändå är det bara två lag som har släppt in fler mål än (just nu) serieledande Hammarby (Öster och Väsby). Jag vet inte vad det betyder? Om det nu betyder något?)

Jag har svårt att sätta fingret på vad det var men laget uppträdde med en beslutsamhet som inte setts tidigare. Borta var ängslan, ersatt av auktoritet. Det kändes som att spelarna visste vad de sysslade med mot Assyriska. Som att de förstod.

Det var ett sätt att spela ut laget så att det uppträdde till sin fördel; de spelade som något de är och inte som de borde vara. Så visst kan man säga att det var en taktisk triumf – men inte nödvändigtvis över ett bättre lag (för normalt brukar ju ”taktiska triumfer” straffa just sådana)

Kanske var det den defensiva spelmodellen som gav trygghet?

Bra där, Bork och Blom.

Assyriska hade kanske ett bollövertag men det var skenbart. Nästan samtliga avslut kom från 20–30 meter.

■■■ Den här vintern har bäddat för plastgräsälskarna men… hur breda trupper måste vi inte ha om vi ska spela varannan match på konstgräs? Plast är livsfarligt för ledband och korsband och allt vad det nu heter.

■■■ Castro behövde en petning för att komma igång. Så bra har jag inte sett honom i år.

■■■ Jag hade räknat med att Linus skulle göra ett mål. Och det var fan ett av de bästa mål jag sett. Inte snyggast. Men bäst. Hur gjorde han? Och vem ska göra målen i nästa match, mot Brage? Tja, det blir väl Zlojutro, Simon eller Castro… ett var?

■■■ Straff? Nja, tja… vi har fått ganska många obegripliga, billiga straffar emot oss och då står alltid någon förnumstig jävel där och säger att ”det jämnar ut sig”… Och, visst, ett par uteblivna straffar till så är vi på god väg att jämna ut det vi fått emot oss.

■■■ Om de bara kunde sluta kalla det för derby. Södertälje är en stad. Stockholm en annan.

Nu leder vi serien. Lika bra att ni vänjer er.

Laitinens insikt

Om man hade varit konspirationsbenägen så hade man ju misstänkt att allt inte stod riktigt rätt till i matchen mellan Sirius och Assyriska.

5–0?

Det är alltså som om Bajen hade slagit Kalmar med samma siffror. Och den tanken går inte ens att föreställa sig – även om jag gjorde det häromdagen. Och även om det kunde kännas som en ”öppen” match en stund… Men det var tankefrukten av ett Bajen som inser vad det handlar om; ett fiktivt scenario som sprang ur ungefär samma insikt som Haris Laitinen redogjorde för i TV4: Resonemanget gick ut på att det är vuxna män som utgör laget och att de borde kunna inse att de kanske inte kan spela så som de vill göra för att samla ihop de där sista poängen som behövs för att de senaste årens allsvenska stabilitet inte ska vara utplånad.

Jag vet inte men det kändes kanske som att det där med ”vuxna män” även inbegrep Tony G. Vi kanske ska lägga den invecklade fotbollsteorin åt sidan för stunden och återgå till fotbollens bread´n´butter. Förstör spelet. Jaga enstaka pinnar. Blir det fler än en är det bonus.

Och att döma av vad Tony sa på presskonferensen så… eh, finns det hopp:

– Vi jobbar på det och vi vet om att det är stadigt jobbigt. Så länge jag vet att jag gör allt som står i min makt så sover jag rätt gott om natten. Det gäller att fortsätta kriga och spela cyniskt, vi måste gå in och kötta och peta in några enkla bollar, precis som i derbyt mot Djurgården. Visst vill vi vinna mot Kalmar, men det är svårt på bortaplan. Det är mot lag som BP, HBK och Gais vi ska ta poängen.

I dag kan Djuren vara en poäng efter oss. I dag får vi se om inställningen mot IFK Lättmjölk var ”a flash in the pan” eller om våra antagonister på andra sidan stan kommit till en mer djupgående insikt.

Förresten: Det blev inte straff när Rafael krokades i Kalmars straffområde.