Gå ut och var glad din jävel

Aftonbladet gör en poäng av att Michael Borgqvist och Jesper Blomqvist är AIK:are och Djurgårdare, och därför inte skulle accepteras av fansen.

Det är en långsökt poäng.

Någon som minns Roffe Z? Eskelinen? Danken? Bergstrand?

Alla kan få syndernas förlåtelse. Till och med en snubbe som alltid gömde händerna i tröjärmarna när kvicksilvret visade mindre än 10 plusgrader…

Jag är inte det minsta störd, så luttrad är man ju.

Tvärtom. Nöjd.

Nu ska jag gå ut och vara glad. Ett tag i alla fall. Det kan man väl unna sig. Nu har vi ju i alla fall tränare. Det är en bra början för en förening i ruiner.

Slutet gott?

Glädje? Nja, jo, kanske.
Lättnad? Mer det, kanske.
Det var skönt att se att de kunde vinna. Att de kunde göra mål. Att de verkligen ville vinna.
Men – faktum kvarstår: Det är 5 poäng upp till BP, och jämfört med 8 eller 6 så är ju 5 att föredra, och vi har två lag bakom oss varav ett verkar vara i form. Jag har aldrig sett Kalmar sämre än mot Örgryte.
Djurgården verkar däremot ha tappat den form jag fruktade att de hittat. 0–0 mot Trelleborg smälte som sockervadd i munnen.

Vi ska slå Halmstad efter Danmarksmatchen. BP har Örebro, Djurgården möter Häcken och Örgryte Helsingborg.
Vi har den på papperet lättaste matchen. Men utan Igor.
I omgången därpå stöter Örgryte och Djurgården på varandra – får man hoppas på oavgjort? – och då MÅSTE vi slå AIK hemma (fast borta). Vi måste för att hålla avståndet nedåt men också för att det onämnbara inte ska inträffa.

Vi kan faktiskt rycka fem poäng i de kommande omgångarna. Och då kan det bli så att två stockholmslag faktiskt får lämna Allsvenskan – men inte vi…

Det är högst osäkert om BP tar en enda poäng till i år (Örebro, IFK Göteborg, Gais (b), Malmö (b))

Örgryte  har inte heller en enkel avslutning (för inte kan de väl spela som mot Kalma’ resten av året?) med Helsingborg (h), Djurgården (b),  Elfsborg (b)

och Gefle (b) att möta.

Djurgårdens schema ser enklare ut – men Kalma’ i sista matchen kan bli tufft, särskilt om vi gör vår plikt mot Gnaget. Och om Lättmjölk gör det de ska mot BP. Det är således bra om både Kalma’ och Lättmjölk har tätkänning.

Det kan bli raffinerat, det här.

•••

Är det inte lite underskattning av SvD att ”bara” skicka en TT-reporter till Söderstadion?

•••

Simon Helg… äntligen infriade han det vi tyckte oss se när han kom. Jag hoppas han får utvecklas i Allsvenskan. Med oss, alltså…

Vinnarskallar?

Det är nu man tänker på styrelsens målsättning inför säsongen: Att komma bland de fyra bästa. Risken är, vilket är uppenbart för var och en, att vi kommer absolut sist. Inte bland de fyra sista utan tvärsist. Det var det nog inte många som förutsett. Jag brukar alltid tippa Bajen som vinnare och en enda gång har jag fått rätt. Det var ett mirakel.
Men jag har inte den insyn i verksamheten som en representant i styrelsen har. Och om man begriper så lite om fotboll att man tror att man ska komma bland de fyra bästa samtidigt som man säljer det bästa man har… då vet jag inte om man ska sitta i en fotbollsstyrelse.
Med nuvarande övergripande målsättning, att ha så låga lönekostnader som möjligt, så vet jag inte om det finns en realistisk chans att återvända till Allsvenskan inom överskådlig tid.
För det är ju så att det där med sportsliga målsättningar, vilket torde vara föreningens kärnverksamhet, verkar ha hamnat helt i bakgrunden. Man slänger ur sig något helt verklighetsfrånvänt, typ ”bland de fyra bästa”, och säljer sedan de spelare som är nyckeln till den sportsliga målsättningen.
I dag är det det ekonomiska resultatet som är det viktiga. Att klara elitlicensen. I vilken division man gör detta verkar vara egalt.
Vi har fortfarande chansen att klara av en omvänd variant på styrelsens mål, att ”komma bland de fyra sämsta”, men då krävs det nog att de lågavlönade (antar jag?) restprodukter som utgör dagens Hammarby visar att det faktiskt finns en anledning till att de en gång valde att satsa på en karriär som fotbollsspelare.
Finns det någon vinnarskalle i laget? Finns det någon stolthet? Finns det någon som hatar att förlora?
Och då menar jag verkligen hatar.
Eller har det blivit en vana? Något som är lite tråkigt men som är glömt när man drar igång FIFA Soccer på Playstation ett par timmar senare?

Min parallella verklighet

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 16.59.00Det är dagen efter. Ett dygn efter, till och med.

Och det är en sådan dag då jag undrar om det har hänt något med min förmåga att tolka verkligheten. Jag ser ju precis som alla andra vad som händer, men när detta sedan ska återberättas eller återges i subjektiv form så uppstår två parallella verkligheter.

Jag satt med en kebabtallrik och en Aftonbladet som lunchsällskap och försökte förstå Niva. Jag hade glömt läsglasögonen och i det skumma ljuset gav jag snart upp. För det jag tyckte mig läsa flimrade framför ögonen precis som han märkliga, forcerade dialekt svider i öronen, och jag hamnade så långt från det jag själv såg i går, så jag gav upp. Jag kunde inte dra ett rakt streck mellan A och B.

Jag ska berätta vad jag såg: Jag såg ett Hammarby som var fast beslutet att vinna. Nu är inte Hammarby seriens bästa lag, så sådan beslutsamhet räcker inte alltid, även om det sägs att motivation ibland slår klass. Jag satt ju inte och räknade på fingrarna men jag skulle tro att Hammarby hade 6-4 i klara målchanser… något sådant?

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 18.14.07Hammarby hade fler målchanser men vi har inte en Kim Olsen. Vi har inte en enda naturlig målskytt. Fredrik Söderström schabblade när han hade läget, Castro schabblade han också, liksom David Johansson mot slutet och Rafael sköt strax över i första… Traoré, däremot, nöp till men Alvbåge hann inte undan. Och hade Paulinho funnits på plan hade han satt den returen.

Det finns mer att önska än det vi såg i går, jag är den förste att erkänna, men som laget nu ser ut så kan man inte det. Det är ingen idé att tänka på Petter, Davies, Zengin, Lolo, Mikkel… Låt oss bara konstatera att löneutgifterna säkert är mer rimliga nu för tiden.

Och taktiken. Ja, jag är inte så bra på att skönja linjer, det fanns kanske inga, men det var helt uppenbart att det grepp som Hammarby hade på mitten försvann när Andreas Dahl gick ut. Jag gillade annars Traoré och Dahl centralt. Varför har ingen tänkt på det innan? Jag menar, så desperata som vi varit.

Niva menade att det fanns en defensiv slagsida men den såg inte jag. Hammaby kändes tunga framåt i första men det avtog i andra. Och framför allt avtog tyngden vid Örebros straffområde. Den omtalade ”höga pressen” tyckte jag också fungerade någorlunda tillfredsställande men det kostade på. Hammarby vann ofta boll i första, mer sällan i andra. Hammarby bet sig fast så länge de orkade. Och de kunde lika gärna vunnit. Jag såg inte att Örebro var det bättre laget.

Skärmavbild 2009-09-13 kl. 18.41.10De hade ett uns mer tur, en aning mer flyt, än Hammarby som fick 17 frisparkar mot sig. Örebro bara fem. Och då hade de ändå en sådan som Nordin Gerzic på plan? Tacklingen på Emil kunde gott ha resulterat i en utvisning. Och ett par matchers avstängning. Jag menar, kan en armbåge som ingen såg, mer än Tallinger och Almebäck då, resultera i fyra matchers avstängning, så… tja…

Och en sak är jag säker på. Spelar Hammarby som de gjorde mot Örebro; om de visar den vilja, den kampviljan… då åker vi inte ur serien.

För övrigt ska vi vara jävligt glada över att de har Pa Dembo i mål.

Elva överbetalda stolpskott

Skärmavbild 2009-09-09 kl. 20.35.46Som vi älskar de där matcherna mot Albanien, San Marino, Andorra, Puttefnaskien och … Malta.

Elva överbetalda stolpskott med rötter i Lättmjölk, HeIF, MFF, Ellos, Kälmär och allt vad det nu är, går ut i en match som gäller kvalificering till Världsmästerskapen och lyckas inte göra mål på ett lag som skulle fått spö av Jönköping Södra 7 gånger av 10.

”Det blir kross!”. Sure.

Det behövdes alltså ett självmål för att Sverige skulle besegra Malta.

Ett Sverige som till slut spelade med typ en back och åtta offensiva spelare verksamma i Barcelona, Hamburg, Birmingham, IFK Göteborg, Lyon, AZ Alkmaar…

Som sagt: Som vi älskar de där matcherna. De som visar att ”stjärnornas” faktiska verkningsgrad inte alls står i relation till deras status. Och inte minst älskar vi de där matcherna för att vi i morgon i kvällstidningarna ska få uppleva Svenska Mästerskapen i Kappvändning. Ty då ska samma rövslickande reportrar och krönikörer som för någon dag sedan hyllade vårt lag som de världsmästare de trodde de var, agera oerhört förorättade och kräva Lagerbäcks … gäsp … avgång. Igen.

Det är en aning bisarrt. Men det säger en del om kvällstidningarnas autonoma nervsystem; och det är oerhört underhållande att följa.

Den 10 oktober möts Danmark-Sverige. Sedan är det dags för ett möte mot det lag som de svenska överbetalda stolpskotten lyckades spela oavgjort mot (borta): Albanien.

Och mot bakgrund av det vi såg i dag: Var det skicklighet som avgjorde mot Ungern? Eller var det en rent överjävlig tur?

Ska vi ta och skriva om historien en aning, eller?

•••

Den där Mifsud… skulle inte han kunna provspela för Bajen, klubblös och allt?

•••

För övrigt är det alltid lika roligt att höra kommentatorn, i dag Robert Perlskog, gå upp i falsett så fort han nämner vad Zlatan gör. Tänk dig samma tonläge när till exempel Kim Källström skjuter 30 meter över mål. Eller Rasmus Elm.

•••

Förresten… var Zlatan med i dag? Om han var det måste han ha haft jävligt ont i knäet… För i dag gjorde inte Zlatan någonting som motiverade den där falsettrösten. Och vem som helst som hade spelat som han hade blivit utbytt efter 35. Fast efter Ungern-matcherna så går det ju inte att ta ut honom förrän i 95:e…

Men man behöver ju inte skrika i falsett för något som hände för några dagar sedan.

Låt Åhlund vila

Allvarligt, vad spelar det för roll att Thom Åhlund fick avsluta sin semester i lugn och ro?

Vad skulle han kunna göra under dessa två, tre dagar som räddar Hammarby?

Eller, vänd på det: Vad ska kunna hända under dessa dagar som får Bajen att glida under ännu ett streck?

Det är ju speluppehåll?

•••

Och Christian Traorés öden och äventyr har vi inte brytt oss om alls. Noterar bara i dag att vi gjorde rätt i detta.

Färdigsnackat?

Kan detta stämma?

Då säger min omedelbara magreaktion att det kanske var tvunget.

Nu är det allvar. Det är en tydlig signal till alla inblandade.

Nu är det färdigsnackat, typ.

Nu måste den ändlösa strömmen av ord ersättas av handling.

Ändå… Tony har inte lyckats så bra med att ta över efter Linderoth.

Men vi har en känsla av att han skulle kunna lyckas, i en annan omgivning. Med andra förutsättningar.

Men nu behöver vi en tränare som kan lyckas med det han har.

Thom Åhlund?

Han som i mars 2007 sa:

Jag har haft ett energiläckage. Jag köper inte den riktning som Hammarby har tagit och har därför bett om att bli entledigad.

Det ska bli intressant att se vilken riktning Bajen tar nu. Och följande färska citat från officiella låter oss förstå att vi inte ska hälsa tränarbytet med naivt jubel:

”…jag har inget revolutionerande att komma med. Jag kommer att bygga vidare på det som Tony och ledarstaben jobbat med…”

Laitinens insikt

Om man hade varit konspirationsbenägen så hade man ju misstänkt att allt inte stod riktigt rätt till i matchen mellan Sirius och Assyriska.

5–0?

Det är alltså som om Bajen hade slagit Kalmar med samma siffror. Och den tanken går inte ens att föreställa sig – även om jag gjorde det häromdagen. Och även om det kunde kännas som en ”öppen” match en stund… Men det var tankefrukten av ett Bajen som inser vad det handlar om; ett fiktivt scenario som sprang ur ungefär samma insikt som Haris Laitinen redogjorde för i TV4: Resonemanget gick ut på att det är vuxna män som utgör laget och att de borde kunna inse att de kanske inte kan spela så som de vill göra för att samla ihop de där sista poängen som behövs för att de senaste årens allsvenska stabilitet inte ska vara utplånad.

Jag vet inte men det kändes kanske som att det där med ”vuxna män” även inbegrep Tony G. Vi kanske ska lägga den invecklade fotbollsteorin åt sidan för stunden och återgå till fotbollens bread´n´butter. Förstör spelet. Jaga enstaka pinnar. Blir det fler än en är det bonus.

Och att döma av vad Tony sa på presskonferensen så… eh, finns det hopp:

– Vi jobbar på det och vi vet om att det är stadigt jobbigt. Så länge jag vet att jag gör allt som står i min makt så sover jag rätt gott om natten. Det gäller att fortsätta kriga och spela cyniskt, vi måste gå in och kötta och peta in några enkla bollar, precis som i derbyt mot Djurgården. Visst vill vi vinna mot Kalmar, men det är svårt på bortaplan. Det är mot lag som BP, HBK och Gais vi ska ta poängen.

I dag kan Djuren vara en poäng efter oss. I dag får vi se om inställningen mot IFK Lättmjölk var ”a flash in the pan” eller om våra antagonister på andra sidan stan kommit till en mer djupgående insikt.

Förresten: Det blev inte straff när Rafael krokades i Kalmars straffområde.

Oskadeglädje

Hammarbys officiella gräver djupt för att hitta en positiv vinkel inför Kalmar-matchen…

Hammarby är bra på en sak – att tidigt plocka av spelare som har skadekänning. På så sätt undviker man att skadan förvärras.

Ja ja, alltid något.

För övrigt känns det som att det kan vara dags för ett trendbrott mot Kalmar nu. Det bara känns, liksom.

Känner du också det?