Slutet gott?

Glädje? Nja, jo, kanske.
Lättnad? Mer det, kanske.
Det var skönt att se att de kunde vinna. Att de kunde göra mål. Att de verkligen ville vinna.
Men – faktum kvarstår: Det är 5 poäng upp till BP, och jämfört med 8 eller 6 så är ju 5 att föredra, och vi har två lag bakom oss varav ett verkar vara i form. Jag har aldrig sett Kalmar sämre än mot Örgryte.
Djurgården verkar däremot ha tappat den form jag fruktade att de hittat. 0–0 mot Trelleborg smälte som sockervadd i munnen.

Vi ska slå Halmstad efter Danmarksmatchen. BP har Örebro, Djurgården möter Häcken och Örgryte Helsingborg.
Vi har den på papperet lättaste matchen. Men utan Igor.
I omgången därpå stöter Örgryte och Djurgården på varandra – får man hoppas på oavgjort? – och då MÅSTE vi slå AIK hemma (fast borta). Vi måste för att hålla avståndet nedåt men också för att det onämnbara inte ska inträffa.

Vi kan faktiskt rycka fem poäng i de kommande omgångarna. Och då kan det bli så att två stockholmslag faktiskt får lämna Allsvenskan – men inte vi…

Det är högst osäkert om BP tar en enda poäng till i år (Örebro, IFK Göteborg, Gais (b), Malmö (b))

Örgryte  har inte heller en enkel avslutning (för inte kan de väl spela som mot Kalma’ resten av året?) med Helsingborg (h), Djurgården (b),  Elfsborg (b)

och Gefle (b) att möta.

Djurgårdens schema ser enklare ut – men Kalma’ i sista matchen kan bli tufft, särskilt om vi gör vår plikt mot Gnaget. Och om Lättmjölk gör det de ska mot BP. Det är således bra om både Kalma’ och Lättmjölk har tätkänning.

Det kan bli raffinerat, det här.

•••

Är det inte lite underskattning av SvD att ”bara” skicka en TT-reporter till Söderstadion?

•••

Simon Helg… äntligen infriade han det vi tyckte oss se när han kom. Jag hoppas han får utvecklas i Allsvenskan. Med oss, alltså…

Jaha, det blir en sådan höst…

Dagar som dessa gör man lite inhopp. Ibland med en kvart kvar av matchen. Ibland i 93:e minuten. För sent för att göra någon egentlig nytta, bortsett från att döda tid.

Som nu.

Före Häcken borta kändes det som om den matchen var en ödesmatch, i alla fall ett vägval. Det fanns två vägar att gå och Bajen valde den mer ödesdigra.

1. Antingen skulle vi följa upp Trelleborg med ännu en seger, och det hade varit ett trendbrott. Gamla vår-Bajen skulle ligga bakom oss; en ny startelva, en lag med en annan vilja. Ett lag som kan vinna två matcher i rad.

2… eller så fortsätter vi som kris-Bajen som inte riktigt hittar spelet och som desperat måste fortsätta att grisa sig till poäng. Och det var den vägen vi valde. Oavgjort hade skjutit upp beslutet om vägval en match. Men det blev inte oavgjort. VI står kvar och stampar i det träsk som betydde derbytorsk mot AIK. Vi kan sluta hoppas på en mirakelhöst. Vi kan sluta hoppas på revansch mot Kalmar. Vi kan bara be om att vi tar de poäng som behövs och att de andra lagen omkring oss inte gör det.

…och som vanligt kan vi ändå vara nöjda med att ändå inte är Djurgården. 1-6 mot Kalmar?