Myteri

Faksimil från Fotbollskanalen.se

Faksimil från Fotbollskanalen.se

Strax innan matchen mot Öster skulle sparkas i gång på Värendsvallen frågar en reporter Michael Borgqvist varför de förlorat mot seriens nykomlingar. Tränarens svävar som vanligt lite på målet, liksom famlar efter en tanke att hålla fast vid,  innan han drar till med att det ”nog har handlat en del om underskattning”.

Tror ni att Tony G hade svarat så?

Nä, Tony G hade lagt fram en fem minuters avhandling, klädd i akademisk språkdräkt, om varför man inte kunnat stänga halvlekar, om hur man misslyckats med ett pressspel, och hamnat i felaktiga utgångspositioner i försvarsspelet, om hur lätt man låtit sig störas i uppspelsfasen och alltför sällan lyckats med genombrottsfasen…

Han kunde fotboll, Tony, och han gillade att prata fotboll, även om han hade en del att lära när det gällde kommunikation och tydlighet.

Men ”Borken” från Solna, han drar till med ”underskattning”.

Okej, men då upphör vi med underskattningen från och med nu, så har vi ju kvalplatsen i en ask.

Skulle inte tro det.

Underskattning är nog Hammarbys minsta problem, dels med tanke på det som hänt i år, dels med tanke på att Öster tilläts göra tre mål på oss i samma match. De hade bara gjort 18 mål på 21 matcher innan de mötte seriens sämsta backlinje.

Åter till Michael Borgqvist: Till skillnad från Tony börjar det alltmer lysa igenom att han inte förstår fotboll. Det är kanske det allt handlar om. Han begriper sig inte på spelet. Misstankarna har funnits länge, byggda på ”analyser” han gjort före och efter matcherna, och i den här spalten skrevs det för ett tag sedan något om att spelarna borde göra myteri. Eller för att nu vara mer precis:

”Jag tror att vår tränarduo snart måste släppa prestigen och fråga spelarna hur de vill spela för att nå resultat.

För tränarna själva har verkligen inte hittat modellen.”

Det var ju inte på allvar. Men nu är det nog fan allvar. Kanske är ett regelrätt myteri att föredra och kanske var det något sådant som tränarparet kände var på väg när Linus började opponera sig och ifrågasätta tränarparet efter matchen mot Brage. Då ska spelarna ha fått se statistik över alla missade passningar, och Linus skulle enligt Fotbollskanalen ha bett om en slutsats. En analys.

I stället blev han utslängd.

PFO tog hans parti och blev avstängd. Men dummare är nu inte Borken än att han förstår att det enda som kan skymma hans inkompetens på bänken, är Linus kompetens på planen. Så Linus fick spela och det måste ha känts skönt att göra två mål och få fräsa ur sig en del sanningar i halvtid.

Linus efterlyste en tolkning, en spelidé, en konsekvensanalys.

Det måste så klart ha upplevts som en oerhörd provokation av tränarna när det inte finns någon.

Och en anonym spelare i laget säger:

”Laget saknar en idé som alla står bakom.”

Och vidare:

”De är inga riktiga ledare. Man talar ibland om att tappa omklädningsrummet och det finns en stor frustration i spelargruppen.”

Den anonyme spelaren säger också att det är Jesper Blomqvist som tagit sig an ledarskapet. Vilket är en oroande signal i sig eftersom det kan tolkas som att Michael Borgqvist resignerat, gett upp eller själv insett att han inte håller måttet.

Strategi för att överleva: Låt spelarna ta ut laget, låt dem själva hitta spelmodellen. Skit i Bork & Blom.

Ja, efter matchen kan ju Bork & Blom få leka tränare igen framför kameran, och krysta fram något till den som orkar lyssna på deras tomma tugg, om att laget den här gången minsann inte hade underskattat motståndet. Det skulle ju vara en taktisk triumf!

Läckan

Öster, som inte gjort ett spelmål sedan de var på Söderstadion, typ, gör två mål på en halvlek mot Hammarby.
Nu har ju Hammarby gjort tre, och det är ju bra på sitt sätt, och alla matcher är unika och bla bla bla…
Men.. Vad är det för defensiv, egentligen? I en måstematch som i förlängningen handlar om kval till landets högsta serie?
Offensivt är det bättre än på länge.
Och det Linus sa till TV4 Sport i paus… Där kunde man utläsa en hel del mellan raderna…

Depression? Jajamensan!

Bajen leker känner sig lite som allsvenskan.

Just när förhållandena för fotboll är som bäst tar den ett onödigt långt uppehåll.

I vårt fall kan vi göra det för det finns inga krav att uppfylla. Ingen målgrupp att försörja. Inga löften att leva upp till.

Vi kan nog faktiskt tala om en depression, här. Och den var så djup att den inte lindrades nämnvärt av att Väsby utgjorde ett fartgupp på vår väg ner mot bottenträsket, och den lindras heller inte av att Syrianska kan vara detsamma.

Det kan förstås vara en vändning, man hoppas ju alltid på det. Men nu har vi hoppats lite för länge och lite för många gånger…

Tar vi Landskrona i nästa omgång – då ska vi frossa i manodepressivitetens ljusa sidor, vi lovar.

Men tills vidare vacklar vi omkring i a-moll.

Något är allvarligt fel. Alla kan se att det inte står rätt till med vårt representationslag och det börjar också bli allt tydligare att vi har en tränarkonstellation som inte kan rätta till problemet – inte vid sidan av planen (men däremot kan ena halvan bidra planen, märkligt nog).

Det enda som kan ta oss ur den här knipan är all den talang som förhoppningsvis finns i laget. Bajen leker ser en VM-match om dagen och kan konstatera att fotbollen nu kommit till en nivå där sämre lag på en mer konstant nivå kan neutralisera bättre lag. Tidigare har det hänt då och då, av och till. I gruppspelet händer det (nästan) varje dag. Med spelstrategi och kadaverdisciplin kommer man långt. Och ett lag som har 16 poäng i landets näst högsta division behöver ju inte känna att man ska ta ansvar för fotbollens spelförande, offensiva utveckling. Man ska inrikta sig på att inte tappa en enda onödig poäng till.

Jag skriver det en gång till: Det viktiga nu är att vi inte tappar en enda onödig poäng till.

Åsa Sånemyr kan inget göra på kort sikt. Hon brottas med ekonomin. Hon kan inte avlöna ytterligare en tränare. Och en ny sådan måste vi ha, det tror jag alla förstått vid det här laget. Allt brottande med siffror är helt meningslöst om vi fortsätter att tappa poäng i den takt vi gjort i den första tredjedelen av serien. Då riskerar vi att åka ur. Om det som måste ske snart inträffar, då måste Åsa ta en tränare som redan är avlönad av föreningen. Han kanske inte kan uträtta mirakel men han kan stoppa blodflödet. Även om just den operationen inte lyckades förra året.

Räkna och dividera hur du vill med siffrorna Åsa, men det enda som kan rädda dig är den talang som trots allt finns i laget; att denna talang tar sig samman och plockar de poäng som behövs för att ta oss upp i allsvenskan igen (jo, det finns fortfarande tid…). I näst bästa fall kan vi hålla oss kvar (med det poängsnitt som Borgqvist har som tränare för Bajen så är det tveksamt om det kommer att ta oss i hamn). Men åker vi ur, då är det parterrläge för alla inblandade.

Det här kan ju låta både dramatiskt och ambivalent men vi inbillar oss att det kan gå åt båda hållen. Laget håller kanske för att avancera uppåt. Men med nuvarande tränaren kan det lika gärna gå ännu mer utför.

Utan Linus Hallenius i laget hade Borgqvist redan varit borta. Då hade Bajen legat sist.

Depressionen släpper inte.