Alla vill till allsvenskan

Alla vill till Allsvenskan men få vill ju… tja… bli svettiga … ha bollen … utmana en motståndare…. ta löpningar i onödan (Sundin undantagen) …

Försäsongens spel hade inte gett några antydningar till att premiären mot Ljungskile skulle bli en uppvisning extravaganza. Och det blev den inte heller.

Ändå blev alla som såg matchen besvikna. För att inte säga förbannade.

Särskilt de som hade åkt buss i 6 timmar.

De hade kanske hoppats på ett mål, åtminstone. Tills nästa match justerar vi förväntningarna och hoppas att vi får uppleva en rättslagen passning. Det kanske inte kompenserar en 12-timmars bussresa t/r men möjligen en sextimmars t/r till Örebro så småningom?

skola

Vi får se hur stort tålamodet är i år. Det har alltid trutit.

Gnäll sitter ju liksom i Hammarbysupportrarnas DNA, men när det gäller stöttar man laget ändå.

Nu har man gjort det i tre år i Superettan. Men kanske börjar man tröttna på att åka runt på grusvägar i Sverige. För  reaktionerna efter matchen i går var mer ilskna än vanligt.

    Några citat från Twitter:

  • ”Är det någon som berättar för @Hammarbyfotboll hur besvikna vi är? Spring Hammarbybacken för fan.”
  • ”EFTERLYST: Hammarby fotbolls spelidé. Har varit försvunnen i flera år. Har du sett den eller vet du vart den finns? Hör då av dig”
  • ”Äntligen hemma! 12 timmar på buss för 90 minuters skitspel! Känns fan inte värt längre! God natt!”
  • ”Hade man varit i Borås hade jag fan föredragit vara fyllehäktad!”

Det kan ju vända, det kan faktiskt det. Men inget tyder på det.

Det som presterades på Borås Arena mot Ljungskile gav inget hopp alls.

Jag har sett mer strategiskt genomtänkta spelidéer utföras på skolgårdar.

 

Bajen har överpresterat

Årets lag är inte bra men man inbillade sig att de hade underpresterat. I själva verket börjar jag ana att det förhåller sig tvärtom. De har överpresterat i några få matcher. Och den tanken känns lite obekväm. Det vi såg i dag mot Ljungskile bekräftar att Bajen är ett bottenlag i Superettan. Det gick snabbt från toppen till botten, fortfare än man kunnat ana.

Det kan förstås bero på att vi aldrig varit i toppen, det är bara något vi inbillat oss.

Continue reading →

På gränsen mellan storstryk och utklassning

4-1. Det är precis på gränsen mellan storstryk och utklassning. Senast vi åkte på en sådan smäll var mot Kalmar  i maj 2009. De var regerande svenska mästare. Vi åkte ur samma år.

Nu hette motståndet Ljungskile, ”arenan” Starke Arvid…

En ny tid. En ny värld. Samma klubbmärke på bröstet men också ett annat lag.

Vi måste nog dessvärre konstatera att Maic Semas vändning mot Landskrona var av samma dignitet som en Triss-vinst. Plötsligt bara händer det. Men det händer fan inte varje vecka. Inte ens varje säsong. Eller varannan.
Continue reading →