Örfilar och knän i ryggen

Att se Örgryte möta Syrianska var lite som att se ett tyskt landslag möta ett afrikanskt för sådär tio år sedan. Syrianska försökte spela snabb, teknisk fotboll utan strategi och när det inte visade sig fungera gjorde man lite halvkonstiga saker i ren frustration.

Som Barsoms örfil på Zavadil? Och Barsoms överfall med knä i ryggen på vem-det-nu-var i den där nickduellen…

Örgryte var metodiska. Hittade postionerna i andra halvlek, lirkade sig fram och tryckte ner Södertäljelaget med en kombination av effektiv disciplin och bra bollbehandling. Och Santos är deras Linus. Han trycker in nästan allt.

Jag hoppas att det var den perfekta plastmattan som fick den här matchen (och lagen) att ändå se ganska bra ut. För det spel vi såg i går överglänste faktiskt det spel vi själva har fått uppleva i kohagarna i Ängelholm och Trollhättan.

Men som sagt – det finns kanske en helt naturlig anledning till det…

•••

Öster slår Landskrona och var ära att ta poäng mot Assyriska… något säger mig att den här serien inte är avgjord förrän sent i höst. Vi kommer nog inte att se ett Helsingborg, som redan ryckt loss.

•••

Det kan bli ett kval mot AIK i höst. Har du tänkt på det?

Slutet gott?

Glädje? Nja, jo, kanske.
Lättnad? Mer det, kanske.
Det var skönt att se att de kunde vinna. Att de kunde göra mål. Att de verkligen ville vinna.
Men – faktum kvarstår: Det är 5 poäng upp till BP, och jämfört med 8 eller 6 så är ju 5 att föredra, och vi har två lag bakom oss varav ett verkar vara i form. Jag har aldrig sett Kalmar sämre än mot Örgryte.
Djurgården verkar däremot ha tappat den form jag fruktade att de hittat. 0–0 mot Trelleborg smälte som sockervadd i munnen.

Vi ska slå Halmstad efter Danmarksmatchen. BP har Örebro, Djurgården möter Häcken och Örgryte Helsingborg.
Vi har den på papperet lättaste matchen. Men utan Igor.
I omgången därpå stöter Örgryte och Djurgården på varandra – får man hoppas på oavgjort? – och då MÅSTE vi slå AIK hemma (fast borta). Vi måste för att hålla avståndet nedåt men också för att det onämnbara inte ska inträffa.

Vi kan faktiskt rycka fem poäng i de kommande omgångarna. Och då kan det bli så att två stockholmslag faktiskt får lämna Allsvenskan – men inte vi…

Det är högst osäkert om BP tar en enda poäng till i år (Örebro, IFK Göteborg, Gais (b), Malmö (b))

Örgryte  har inte heller en enkel avslutning (för inte kan de väl spela som mot Kalma’ resten av året?) med Helsingborg (h), Djurgården (b),  Elfsborg (b)

och Gefle (b) att möta.

Djurgårdens schema ser enklare ut – men Kalma’ i sista matchen kan bli tufft, särskilt om vi gör vår plikt mot Gnaget. Och om Lättmjölk gör det de ska mot BP. Det är således bra om både Kalma’ och Lättmjölk har tätkänning.

Det kan bli raffinerat, det här.

•••

Är det inte lite underskattning av SvD att ”bara” skicka en TT-reporter till Söderstadion?

•••

Simon Helg… äntligen infriade han det vi tyckte oss se när han kom. Jag hoppas han får utvecklas i Allsvenskan. Med oss, alltså…

Stekarna är sist.

Åh, herrejävlar. Nu ligger Stekarna sist.

Och den glädje man känner över detta går snabbt över eftersom vi bara har tre poängs marginal till godo till dem. Och till Örgryte bara två…

Det kunde varit värre, betydligt värre. Efter Stekarnas möte med Lättmjölk kändes det som att vi skulle få jobbigt att hålla undan. Och den känslan förstärktes efter matchen mot Örebro.

Vi ska därför vara ganska tacksamma över händelseutvecklingen på Söderstadion… nej, Station… nej, Stadion i måndags: Tauers skalle, Pa Dembos oförmåga att fatta rätt beslut och tomteparaden in på planen…

Det är en bjudning.

Vi ska vara såååå tacksamma över händelseutvecklingen. Och det skulle vara så skönt med en eller annan poäng i nästa omgång. Inte för att hålla Stekarna bakom oss. Utan för att hålla deras redan i juli ”avsågade” själsfränder från Göteborg bakom oss.

Nu jävlar.

Billingsfors

Det skulle vara ett ganska svårslaget bottennapp att torska två matcher i rad mot den mest särklassig tabelljumbon i allsvenskans historia. Särskilt om man beaktar att denna tabelljumbo bara vunnit just dessa två matcher.

Jag har för mig att det finns något gäng som inte vann en match, och som åkte ur allsvenskan med bara en erövrad poäng. (En snabb faktakoll visar att Billingsfors bara erövrade tre poäng under sin enda säsong i allsvenskan 1946/1947. Detta omvända poängrekord har nu Örgryte tangerat tack vare förra omgångens plattmatch av Bajen.)

I dag avgörs om denna höst ska bli ett fritt fall; om vi ska singla som ett höstlöv ner i den absoluta botten av tabellen. Det blir väl svårt att ta sig under Djurgården men torskar vi i dag också, då håller jag det inte för omöjligt.

Vinst och vi fortsätter som alltid att hoppas. Men jag önskar att det var Billingsfors vi mötte i dag och inte Örgryte.

Torsk i dag… ja, då är det lika bra att vi säljer av resten också och spelar in HTFF så de är beredda när Superettan startar nästa vår.

Det obehagliga med kvällens omgång är att vi också måste hålla på AIK. Förnuftsmässigt vore det bra om de vann. Men om Bajen nu vinner så skulle det ju inte göra så mycket om GAIS tog åtminstone en poäng mot Solna AIK vilket därmed skulle peta ned Djuren till en mer välförtjänt plats i tabellen.

Tills motsatsen bevisats

Förr eller senare måste den förstås komma, Örgrytes första seger.

Det är inget konstigt att de vinner en match.

Det konstiga är att den historiska segern kommer mot just Hammarby. Och att de dessutom tar den på Söderstadion.

Jag vet inte hur det ska gå till men… nu känns det som att vi alla måste ställa oss upp och formulera ett jävligt tydligt krav till dem som har utsetts att ta ansvar för det lag vi älskar.

En torsk kan jag köpa. Det har jag tvingats göra många gånger de senaste åren. Men inte en torsk mot Örgryte, ett lag som inte vunnit en match i år. Inte på hemmaplan. Och inte med tanke på det läge vi befinner oss i tabellen.

Alla bär ansvar. Alla är skyldiga. Tills motsatsen bevisats.

Just nu är de som leder klubben, de som representerar den, klubbens fiender.

Inte för att de vill Hammarby illa. Utan för att de inte klarar av att hantera det ansvar de ålagts, de har inte förmågan att ta det ansvar de har  betalt för.

•••

Och tyvärr kan jag tillägga: Vad var det jag sa? Det kändes i hela kroppen…

•••

Värvningen av Rami Shabaan kan visa sig vara en historisk felsatsning. Men det kunde man ju inte förutse.