Tomma tunnor

Nu är Özcan Melkemichel ute och cyklar igen.

Per-Ola Ljung och Helsingborg gjorde givetvis helt rätt som fortsatte att spela fotboll när Razak Omotoyossi lade sig ner eftersom han ”fick kramp”. Varför ska man blåsa av spelet för att någon får kramp? Man kan ju inte slå av på takten för att moståndaren är dåligt tränad…

Så fort avblåsningen kom så blev det ju en väldig fart på Omotoyossi. Det röda kortet kändes inte alls obefogat.

Och att en tränare sitter och är så upprörd som Melkemichel är på presskonferensen – det är kriminellt pinsamt. Peter Antoine framstår ju som flegmatisk vid en jämförelse. Kanske drevs Özcan av tesen: ”Det bästa sättet att lyckas är att överdriva”. Men det lyckades inte den här kvällen. Snarare blev det så att vi fick bekräftat att tomma tunnor skramlar mest.

Nåja. I morgon händer viktigare saker. En sak skulle jag vilja se då: En tränare som är lika intensivt engagerad som Melkemichel. Även om han argumenterar som en idiot så gör han det ju med passion. Det kan man inte ifrån honom.

Och lite passion vore väl kul att se? Inte bara hos tränaren, för den delen…

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *