Vinnarskallar?

Det är nu man tänker på styrelsens målsättning inför säsongen: Att komma bland de fyra bästa. Risken är, vilket är uppenbart för var och en, att vi kommer absolut sist. Inte bland de fyra sista utan tvärsist. Det var det nog inte många som förutsett. Jag brukar alltid tippa Bajen som vinnare och en enda gång har jag fått rätt. Det var ett mirakel.
Men jag har inte den insyn i verksamheten som en representant i styrelsen har. Och om man begriper så lite om fotboll att man tror att man ska komma bland de fyra bästa samtidigt som man säljer det bästa man har… då vet jag inte om man ska sitta i en fotbollsstyrelse.
Med nuvarande övergripande målsättning, att ha så låga lönekostnader som möjligt, så vet jag inte om det finns en realistisk chans att återvända till Allsvenskan inom överskådlig tid.
För det är ju så att det där med sportsliga målsättningar, vilket torde vara föreningens kärnverksamhet, verkar ha hamnat helt i bakgrunden. Man slänger ur sig något helt verklighetsfrånvänt, typ ”bland de fyra bästa”, och säljer sedan de spelare som är nyckeln till den sportsliga målsättningen.
I dag är det det ekonomiska resultatet som är det viktiga. Att klara elitlicensen. I vilken division man gör detta verkar vara egalt.
Vi har fortfarande chansen att klara av en omvänd variant på styrelsens mål, att ”komma bland de fyra sämsta”, men då krävs det nog att de lågavlönade (antar jag?) restprodukter som utgör dagens Hammarby visar att det faktiskt finns en anledning till att de en gång valde att satsa på en karriär som fotbollsspelare.
Finns det någon vinnarskalle i laget? Finns det någon stolthet? Finns det någon som hatar att förlora?
Och då menar jag verkligen hatar.
Eller har det blivit en vana? Något som är lite tråkigt men som är glömt när man drar igång FIFA Soccer på Playstation ett par timmar senare?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.